25 år – och redan slut!

20-någonting är den nya krisålder

Allt fler unga människor drabbas av utmattningssymptom och utbrändhet innan de fyllt tjugofem. Anna Manteus var en av dem.

Med boken Kvartslivskrisen –undvik eller utnyttja den vill hon dela med sig av sina erfarenheter.

När Anna Manteus var i tjugofemårsåldern levde hon ett liv som utåt sett verkade väldigt bra. Hon hade ett roligt om än ansvarsfullt arbete som marknadschef, levde sambo och hade god kontakt med föräldrar och vänner. Eftersom det mesta gick på räls hade hon inget behov av att ifrågasätta sin tillvaro. Tills allt en dag förändrades. Hon blev sjuk och visste inte vad det var med henne.

– Jag minns att jag var ledig från arbetet den dagen och att rummet plötsligt började snurra. Hjärtat slog snabbare och jag kunde knappt andas.

Efter ett samtal med en väninna som är sjuksköterska gick det upp för henne att hon drabbats av panikångest. En ditintills främmande upplevelse.

Gick in i väggen
Därefter återkom attackerna med jämna mellanrum. Anna fick svårt att klara av vardagen och sökte sig till vården, där det konstaterades att hon gått i väggen.

– Till en början förstod jag inte hur jag hade kunnat bli utbränd. Jag gillade mitt arbete och visste att både medarbetare och chefer värdesatte mina insatser. De högsta kraven var de jag själv ställde på mig.

Tiden som följde efter den första attacken blev en vandring i dödskuggans dal. Anna gick in i en kris och det var först med hjälp av terapi som hon kom underfund med varför hon hamnat i den situation hon hade gjort. Samtidigt var det ett par av hennes jämnåriga vänner som krisade på sitt håll.

Kvartslivskrisen

– Jag började fundera över varför det var så många unga människor som mår så dåligt.

Av en händelse kom hon i kontakt med begreppet Quarter Life Crisis och förstod att hon nog hade råkat ut för den svenska motsvarigheten – Kartslivskrisen.

Det blev upphovet till boken med samma namn som kom ut tidigare i höstas. I boken beskriver Anna inte bara sin egen resa från kris till utveckling utan även de samhälleliga krav och normer som kan utlösa den här sortens kriser generellt.

– I terapin hade jag kommit fram till att jag, personligen inte hade lyssnat så mycket till mig själv som på andra. Jag började reflektera över om de val jag gjort var mina egna eller om jag hade dragits in i samma ekorrhjul som alla andra och försökte leva upp till ideal som inte passade mig egentligen.

Orimliga krav
Anna tror att anledningen till att så många ”kraschar” i så unga år, många gånger har med orimliga krav, omotiverat höga krav på framgång, ständigt karriärsplanerande och otillräcklighet för att inte duga som man är. Genom att ständigt vilja efterlikna andra och leva upp till idealen är det inte konstigt om man till slut går sönder. Varningssignaler kan vara till exempel humörsvängningar, passivitet och orkeslöshet.

Hon menar att om man känner igen några av dessa symptom så är det all idé att söka professionell hjälp. Men man kan också hjälpa sig själv genom att skapa utrymme att tänka själv och lyssna inåt.

För många val
Att det moderna samhället rymmer så många valmöjligheter sägs ofta vara anledningen till att vi blir stressade. Vi vet att vi har tillåtelse att sticka ut från ramen mer än man kunde för tjugo år sedan och det är nästan kutym att förverkliga sig själv och se till det egna jaget. Anna tycker därför att det är konstigt att det inte är fler som verkligen går mot strömmen.

– Vi har väldigt få sanna original. Om man tänker efter så lever vi i ett ganska homogent samhälle där alla ständigt söker efterlikna andra och få samma saker. Status verkar vara samma lite varstans: en bra adress, snygga kläder och en imponerande yrkestitel.

Statusjakt
Statusjakten rör även andra områden i livet. Man ska göra extremresor och ha en massa hobbies. Utöver det ska man inreda snyggt och laga de bästa rätterna. Motståndet till likformigheten är bokens huvudbudskap. Anna menar att alla är unika och att fler borde se till sin egen potential och helt enkelt skaka fram sitt eget original.

Själv, lever hon numera som hon lär och hon tror att hon har krisen att tacka för de flesta insikterna som den lett till. Bland de finns just det hon ivrigast lobbar för: att lyssna till sig själv och göra det man själv vill. Och då avser hon inte bara yrkeslivet:

– Ofta förknippas utmattningssymtom med karriärslivet. För mig var det inte i förstahand det som utlöste min kris utan snarare hade det att göra med min privata situation. Jag tror att den är minst lika viktig om inte viktigare, att få att fungera om man själv vill må bra.

Utnyttja krisen

Hon förklarar vidare att varje kris ser olika ut och varar olika länge. Men det går att komma ut starkare på andra sidan. Det är alltså bättre att utnyttja den än att undvika den.

– Det kan vara svårt att förändra sitt liv. Ibland kan man mista folk på vägen men man kan också vinna nya. I dag lever jag för första gången i en underbar relation, jag har hittat en ny passion i skrivandet och jag ska bli mamma för första gången i februari. Jag tror inte att jag hade nått så långt om jag inte hade gjort det stora jobbet med mig själv och det är det jag vill dela med mig av till andra.

Läs mer: Kvartlivskrisen – undvik eller utnyttja den är utgiven på Optimal Förlag.

Annas 5 bästa tips

Så undviker du att krisa