Det är inte influencers kroppar som gör mig avundsjuk
Jag är i allra högsta grad medveten om att influencers också är människor.
Men, jag undrar om influencers begriper vad de bidrar till?
I senaste avsnittet av Sofia Woods och Elsa Billgrens podd pratar de om nya smalhetstrenden. Ett fenomen de ifrågasätter, kan verkligen en kropp vara en trend? Men diskussionen förs vidare eftersom deras lyssnare vill veta hur Elsa blivit så smal. Det är premissen för avsnittet som går under vinjetten ”Ärligt om ...”.
Den poddande duon tycker det är konstigt att andras kroppar kan vara ”trenddikterande”. Men är det så märkligt? När den här gruppen av människor, influencers, ska ha fingret i luften och visa vägen.
Vi kan väl slå fast att det aldrig har varit ute att vara smal. Däremot har det samtidigt skapats motreaktioner, och kroppspositivismen har varit en fristad. En tid att vila i. Kanske kunde kroppen snart bara få vara? Okommenterad.
Där är vi inte, och vi kommer inte runt att det är premium att vara smal. Åtminstone i samhällets generella blick. Det är måhända triggande, men ingenting är på väg att förändras, snarare tvärtom. Vi ser det hos svenska influencers som gått ner mycket i vikt, men inte vill prata om varför eller hur, och på en rad Hollywood-kändisar som gjort samma sak.
I podden pratar duon om att när en tjock kropp blir smal skapas en rädsla att alla ska bli det, att vi ska bli av med det vi jobbat upp (det kroppspositiva!). Och att ett ansvar läggs på folk som är offentliga: Att de ska anpassa sin kropp efter det betraktaren önskar.
En högst mänsklig rädsla. Det är som när en bästis får nya intressen och nya kompisar och du undrar om du inte längre räcker till.
Kroppen är personlig, privat och känslig att över huvud taget nämna. Men om du är influencer – vilket ju alla som gör reklam på Instagram väl är – får du dessvärre acceptera att folk kommer att ifrågasätta vad du gör, hur du gör det, och varför.
Precis som jag måste. Ilskna mejl går under huden på mig, nästlar sig in, gör att jag ifrågasätter allt jag är. Men med det sagt, är allt inte precis som det ska? Jag skriver där jag gör. Första gången jag blev uthängd på ett Instagramkonto blev jag totalt lamslagen av skam, vrålade i kudden – och kände mig väldigt liten. ”Uthängd”. Någon ifrågasatte mitt resonemang. Känslan var ungefär: varför är de så dumma, när jag är så vän?
Jag är alltså i allra högsta grad medveten om att influencers också är människor. Men, jag undrar om influencers begriper vad de bidrar till? På riktigt. De är nödvändigtvis inte makthavare, eller förebilder. Men idén med influencers är väl att följaren på något sätt ska sträva efter att bli som den. Inspireras av, eller köpa hela outfiten.
Även om de är smala och ledsna, som Wood slår fast att man ju kan vara.
Givetvis, men avunden ligger naturligtvis inte bara i smalheten! Utan i allt som är det ouppnåeliga livet. Stuckatur, takhöjd, perfekta rätter, svindyra kläder som går i ton i ton med rummet de vistas i. Det är en tillvaro de allra flesta inte är bekanta med.
Om du skrollar igenom flödet en dag då du inte är rustad är det lätt att känna sig smutsig i jämförelse med deras, inte specifikt Elsa Billgrens och Sofia Woods utan snarare hela truppens, sammansatta liv. Hur mycket vanlisar de än är, egentligen.
Instagram är ögonblicksbilder, men oavsett vad jag själv gillar, längtar efter, drömmer om väcks avunden. Och det är väl hela affärsidén – sälj ett drömliv.
Elsa berättar i podden att hon tränar fem-sex gånger i veckan och att det hjälpt henne ur en depression och jag tror henne men tänker ändå, ja, det är klart du kan, som har fria tider.
Och det är kanske den svenska avundsjukan. Eller så är det ren psykologi.
Sociala jämförelseteorin, framtagen av psykologen Leon Festinger, går ut på att vi positionerar oss i förhållande till varandra. Jämförelsen kan fungera som en positiv drivkraft om inte avståndet till personen upplevs som för stort. Alltså, om en influencer kan upplevas ha allt för stora fördelar gentemot sina följare så kan det väcka både missunnsamhet och självförakt.
Är det med andra ord så konstigt om följarna ifrågasätter de som till synes har allt? Särskilt om den som följer känner sig mindervärdig vad gäller till exempel utseende eller karriär.
I podden pratar hur som helst Sofia Wood och Elsa Billgren om att ta ansvar. Att alla med plattform ska ta ansvar för vilka tips de ger till följarna, kopplat till kroppen primärt.
Klokt, men hur ska följarna kunna sålla i vad som är tips och inte?
Som influencer är du väl det hela tiden, i allt du publicerar.
Och om du ena dagen lägger upp en flådig dukning, och den andra en tajt kropp, tror jag att det är svårt för den som möts av bilderna att sortera vad hen ska göra.
Bara skaffa nya tallrikar eller göra om kroppen? Kanske rent av avfölja (testa, nu direkt).
Duon uppmanar alla att vara den vuxna i rummet.
Absolut, men jag vet inte om det är följarna som ska vara vägvisarna.
