Europa är ditt och mitt – inte Macrons projekt
SD: Medlemsstaterna i EU vet själva vad som är bäst för dem
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-03-09
DEBATT. Den franske presidenten Emmanuel Macron vänder sig, inför det kommande EU-valet, till Europas medborgare i sin artikel ”För en förnyelse av Europa”.
I Macrons vision ligger det på EU – inte medlemsstaterna – att skydda demokratiska val mot cyberattacker och annan manipulation; EU ska ha en egen operativ gränsstyrka och ett eget migrationsverk och likaså en egen myndighet för inre säkerhet.
Vidare vill Macron se ett EU-styrt socialskydd med minimilöner, det vill säga något som helt går emot vår svenska tradition med förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
Vår svenska modell har vi haft i generationer och den vill i alla fall vi i SD värna om. Men som en varning för den som vill annat än Macron, lyfts Brexit fram. Brexit är nämligen symbolen för krisen i Europa och fällan i att hamna i ett utanförskap.
Det låter sig enkelt noteras att Macron talar mycket om Europa, när han egentligen borde tala om EU. Det kan låta som hårklyveri, men har faktiskt betydelse, något som Macron dock medvetet bortser ifrån.
Vi kommer som nation att tillhöra Europa, som är vår kontinent, vår plats i världen. Men EU är något helt annat. Europa låter helt enkelt tyngre, mer gediget, mer historiskt förankrat än EU, inte sant?
Macron vurmar för ett EU som förnyas i riktning mot ett överstatligt Europas förenta stater. Men kanske klingar det inte så tilltalande i allas öron, så bättre då att bara tala om ”Europa”.
Men vad talar han inte om?
Macron talar inte om varför de så kallade Visegradländerna, som samtliga under det kalla kriget fått erfara vad ofrihet innebär, vänder sig bort från Bryssel och EU.
De är, liksom vi Sverigedemokrater, emot överstatlighet till exempel i form av det föreslagna asylpaket som innehåller en tvångsfördelning av migranter inom EU.
I det sammanhanget talas mycket om solidaritet, men helt utan insikten om att verklig solidaritet aldrig kan tvingas fram. Den måste vara frivillig och vila helt på medlemsstaternas egna beslut att eventuellt ta emot migranter.
Macron talar inte heller om hur ett överstatligt EU verkligen kan se till alla medborgares bästa. Det är ju uppenbart att man lever under helt olika förutsättningar om man väljer att jämföra till exempel Skåne med Kreta.
Hur kan EU i ett och samma beslut veta att alla medborgare gynnas? Det faller på sin egen orimlighet, vissa kommer ofrånkomligen gynnas mer än andra.
Sverige är inte det land som gynnas av EU:s mycket omfattande transfereringar. EU:s fonder forslar skattepengar från nord till syd. I och med planerad utvidgning med fler medlemsländer från Balkan, lär inte pengaflödet vända riktning.
Macron talar vidare om att det bland annat behövs ett Europeiskt råd för inre säkerhet, men talar inte alls om följden av kulturkrockar som beror på att man inte vill integrera sig i Europa; inte heller om problemen med jihadistisk terrorism.
”Vi gick 1973 med i en fotbollsklubb”. Så sade en engelsman på en konferens. ”Men nu spelar den klubben golf i stället. Är det konstigt att vi ville gå ur?”
Egentligen inte, om man tänker efter. Det är nog så man bör förstå Brexit.
Kanske har vi redan glömt bort vilket EU vi 1994 röstade om att gå med i? Det var inte ett överstatligt EU, utan ett som ursprungligen byggde på handel och fri rörlighet mellan medlemsstaterna. Det byggde på samarbete.
Därefter har statschefer, utan att fråga om folkets mening, genom nya fördrag skapat ett EU som blir alltmer överstatligt.
Jag är som sverigedemokrat övertygad om att medlemsstaterna vet vad som är bäst för dem. Sedan kan EU utgöra en utmärkt plattform för samarbete, för det behövs verkligen.
Kristina Winberg, europaparlamentariker (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.