Vårt raseri måste vara större än förtryckarnas
Abir Al-Sahlani: Irans kvinnor betalar med sina liv – EU:s ledare står vid sidan och mumlar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-08
DEBATT. Under flera veckor har världen bevittnat de iranska kvinnornas osannolika mod.
Det brutala mordet på Mahsa Amini har lett till massiva protester mot en regim som tvångsmässigt vill bestämma över kvinnors kroppar, tankar och liv. Och samma regim har svarat på upproret med dödlig brutalitet.
Journalister har gripits, mobilnät har blockerats, i regimens desperata önskan att kontrollera berättelsen om Iran och dölja sina egna brott.
Den iranska regeringens blockering av internet gör det ännu svårare för världen att verkligen förstå vidden av de grymheter som det iranska folket utsätts för.
Och ändå viker inte kvinnorna en tum. I stället växer sig protesterna allt större. Persiska, azeriska, kurdiska kvinnor – många av dem mycket unga – betalar det yttersta priset för frihet; sina liv.
Men världens ledare står vid sidan av och mumlar. Förra veckan, vid FN:s generalförsamling, valde de flesta ledare att hålla tyst i stället för att använda den världsscenen för att ta ställning för Irans kvinnor.
Kontrasten kunde inte vara starkare mellan den tystnaden och det höga ljuden från de skanderande skolflickorna som ger fingret till regimen på gator över hela Iran.
Var är Europeiska unionen? Var är höge representanten Josep Borrell?
I tisdags stod han i Europaparlamentets plenarsal och mumlade sig igenom ett uttalande som inte innehöll några löften till det iranska folket. Inget åtagande för handling.
Var är Ursula Von der Leyen? Hon har ännu inte visat någon verklig solidaritetshandling med de iranska kvinnorna.
Vi borde verkligen kunna förvänta oss mer av den högsta representanten för världens enda union av demokratier. Tiden för pressmeddelanden och uttalanden är sedan länge förbi.
Det är dags för europeiska ledare att säga ifrån, och det är dags att agera.
I tisdags stod också jag i Europaparlamentets plenarsal, bara ett par meter från Borrell.
Jag valde att avsluta mitt tal med att klippa av mig hästsvansen, för att hedra den månghundraåriga iranska traditionen av motstånd.
Jag vet att Europas medborgare bryr sig om vad som händer i Iran. Mod smittar av sig, och européer överallt protesterar, höjer sina röster och kräver att kvinnor överallt ska ges samma rättigheter som de själva åtnjuter.
Som folkvald representant för dessa medborgare ville jag föra in rösterna från de modiga kvinnorna i Iran, rakt in i EU:s politiska hjärta.
Nu är det upp till EU att omvandla vår kollektiva ilska till handling:
EU:s representant för utrikesfrågor, Josep Borrell, måste omedelbart kalla till ett extra möte i utrikesrådet med EU:s alla utrikesministrar för att vidta snabba åtgärder och signalera att EU står bakom Irans kvinnor.
Alla iranska tjänstemän associerade med "moralpolisen", de ansvariga för Mahsa Jina Aminis död och våld mot demonstranter bör läggas till på listan över personer som sanktioneras under EU:s globala sanktionsregim för brott mot mänskliga rättigheter.
EU-kommissionen bör följa USA:s ledarskap och göra allt som står i dess makt för att underlätta för europeiska företag att tillhandahålla teknik och kommunikationstjänster till människorna i Iran.
Människorättsorganisationer har förespråkat detta redan i åratal, och den ökande blackouten av all telekommunikation i Iran visar att det är viktigare än någonsin.
EU och medlemsländerna måste aktivt driva på FN för att få igång en grundlig utredning, ledd av FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, av de senaste veckornas händelser.
Det kommer att vara avgörande för att hålla rätt personer ansvariga.
Allt detta måste följas av starka och synliga solidaritetshandlingar från alla europeiska ledare. Irans folk bör aldrig tvivla på Europeiska unionens engagemang för frihet och demokrati för alla.
Slutligen; de iranska mullornas händer är färgade av blod. Varken historien, Allah eller Gud kommer någonsin att förlåta dem för deras brott mot mänskligheten, mot deras egna medborgare. Och det borde EU inte heller göra.
Europas folk kräver ett ovillkorligt och omedelbart stopp för allt våld mot kvinnor och män i Iran. Tills Iran är fritt kommer vårt raseri att vara större än förtryckarnas. Tills kvinnorna i Iran är fria kommer vi att stå med er.
Jin, Jiad, Azadi.
Kvinnor. Liv. Frihet.
Abir Al-Sahlani, Europaparlamentariker, Centerpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.