Det är inte säkert att vi måste riva moskéer
Jimmie Åkesson: Det kan räcka att stänga dem där extremismen frodas
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-11-27
Vi politiker har ett ansvar gentemot våra arbetsgivare – det svenska folket. Vi måste göra allt vi kan för att förhindra och försvåra för islamister att sprida sina antidemokratiska budskap i Sverige. Att blunda för det faktum att djupt skadligt och farligt tankegods sprids, under religiös täckmantel och med prat om religionsfrihet som skydd, är faktiskt skrämmande.
Att problematisera detta och att föreslå åtgärder som skulle försvåra för islamister att sprida sin ideologi borde inte vara kontroversiellt.
Jag tror att det är viktigt att förstå att det är just undfallenhet, ängslighet och ren feghet som har försatt Sverige i den allvarliga situation vi befinner oss i. Ett bra exempel är dagens utspel från socialdemokraterna där de tydligt erkänner att de valde att bedriva en massinvandringspolitik, trots att de förstod att den var farlig, för att de inte ville ge Sverigedemokraterna rätt(!).
Feghet har tagit Sverige hit. Vi behöver inte mer av den varan.
Meningsmotståndare och svensk media behöver heller inte tolka utspel som fan läser bibeln.
Det är till exempel inte säkert att det blir nödvändigt att riva redan befintliga byggnader. Det kan räcka med att, som man exempelvis har gjort i Frankrike, stänga moskéer där extremism frodas och utvisa hatpredikande imamer. Poängen är att vi måste vara beredda att gå väldigt långt för att kväsa islamismen innan det är för sent.
Redan nu finns projekt och kampanjer i Sverige om att bygga en ny moské i månaden. Något som drivs på av mycket tveksamma figurer ur den salafistiska rörelsen och som redan har finansiering i hundramiljonersklassen.
Ett sådant omfattande islamiseringsprojekt är oroväckande, för att uttrycka det milt. Vill vi ha en sådan utveckling i Sverige? Kommer det att göra vårt land bättre?
Det är lätt att skälla på sverigedemokraten som kommer med förslag och lösningar på detta här och nu, men alla måste förstå och förhålla sig till denna utveckling. Innan det är för sent.
Vidare. Ingen har pekat ut alla muslimer. För alla som faktiskt har lyssnat till vad som har sagts i helgen så är det nästan barnsligt tydligt att det är islamism och alla dess antidemokratiska, antisemitiska, homofoba och våldsbejakande uttryck som har varit ämnet för diskussion. Det är dock förvånande att muslimer i Sverige, som säger sig vilja vara en del av majoritetssamhället, blir upprörda över att frågan om islamism blir belyst.
Man kan tycka att de borde välkomna debatten och använda detta tillfälle för att distansera islam från islamism.
Jag utgår från att åtminstone några fler partier än Sverigedemokraterna oroas över delar av den muslimska minoritetens agerande i Sverige efter Hamas terrorattack i Israel den sjunde oktober.
Att fira när helt oskyldiga människor, till och med små barn, brutalt lemlästas och mördas är så främmande i Sverige att varenda förtroendevald politiker i landet borde dra öronen åt sig.
Att i ord fördöma sådant vidrigt firande räcker inte. Det krävs också handling, annars kommer dessa islamistiska, antisemitiska och antidemokratiska krafter att fortsätta växa i Sverige.
Det är oroväckande att sju av åtta riksdagspartier verkar anse att vi i Sverige ska tillåta moskéer där det predikas islamism, antisemitism, homofobi och antidemokrati, utan att göra vårt yttersta för att stoppa detta.
Det är faktiskt anmärkningsvärt att man vill skydda islamister och låta dem gömma sig bakom religionsfriheten. Lika märkligt är det att stora partier på båda sidor av blockgränsen verkar tycka att det är helt rimligt att låta en främmande imperialistisk ideologi bygga religiösa monument i Sverige, som under de senaste tusen åren varit ett kristet land.
Jag tycker att de partier som valt att gå i islamisternas försvar under det senaste dygnet är skyldiga det svenska folket ett tydligt svar.
Hur ska samhället förhålla sig till den antisemitiska vågen som just nu sköljer över landet? Ska vi bara avvakta och låta dessa främmande strömningar äta sig ännu djupare in i samhällskroppen innan vi agerar?
Om man frågar Magdalena Andersson och Socialdemokraterna så tycks svaret redan vara tydligt. De är beredda att gå med på lite antisemitism, så länge det gynnar det egna partiet.
De låter till och med ledamöter sitta kvar i riksdagen trots att de har öppet samröre med den organisation som för några veckor sedan slaktade barn i Israel.
Socialdemokraterna är beredda att tyst se på medan problemen i Sverige växer. Nu sitter vi och städar upp deras röra och nu när vi börjar göra upp med islamismen så verkar vi ha trampat på en öm tå.
I ren panik försöker Magdalena Andersson flytta fokus till utrikespolitik för att skyla över det faktum att socialdemokratin inte kan, eller inte vill, ta tag i de allvarliga problem som nu växer på svenska gator och torg.
Jag är innerligt trött på de ständiga hänvisningarna till den pågående Natoprocessen. Hur länge ska den frågan, och i förlängningen Erdogans dagsform, tillåtas ligga som en våt filt över viktig svensk samhällsdebatt om allvarliga problem som måste hanteras här och nu?
Det är alldeles uppenbart att Turkiet och Erdogan spelar ett spel som Sverige inte förmår hantera, eller ens är en relevant spelare i. Bättre är då att inte spela med.
Avslutningsvis finns det skäl att återigen återkomma till det uppenbara. Religionsfrihet innebär inte att man får göra vad som helst i religionens namn. Man har rätt att utöva sin religiösa tro ensam och tillsammans med andra som frivilligt delar denna tro. Det är en självklarhet.
Man ska dock komma ihåg att religionsfriheten också omfattar rätten att vara fri från religion, särskilt när denna tar sig högljudda, extrema, hotfulla eller till och med våldsamma uttryck.
Jimmie Åkesson, partiledare (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.