I dag gjorde mitt parti sig till åtlöje

C-politiker: Misstroendeomröstningen ännu ett bevis på varför vi måste städa upp efter Annie Lööf

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-01-17

Det fullkomligt huvudlösa misstroendet mot klimat- och miljöminister Pourmokhtari har placerat Centerpartiets medlemmar och kommunpolitiker i en svårförklarlig och pinsam sits. Nu krävs strategiska omtag, skriver lokalpolitikern Helena Lundgren. På bilden partiledaren Muharrem Demirok i riksdagen tidigare i dag.

DEBATT. Partiledarbytet har gett Centerpartiet en verklig chans att ta sig ur gamla hjulspår, fokusera på sakpolitik framför dogmatiskt poserande och bygga ett verkligt förhandlingsläge för framtiden.

Dagens fullbordade misslyckande, med en meningslös och kontraproduktiv misstroendeomröstning, gör dessvärre partiet till åtlöje och borde aktualisera behovet av strategiska omtag.

 

Inledningsvis är det viktigt att vara tydlig: Centerpartiets riktigt svaga opinionssiffror är inte en frukt av Muharrem Demiroks ledarskap. Det är ett arv efter Annie Lööf, hennes felaktiga vägval och polariserande retorik.

Det har inte varit fruktsamt att konsekvent utmåla de 95 procent av väljarna som inte okritiskt hyllar Centerpartiet som moraliskt förkastliga.

Tesen tycks ha varit att den som har ”goda värderingar” ska rösta på Centerpartiet. I verkligheten har det visat sig att det varit nära nog omöjligt att locka nya väljare genom att utmåla alla utanför den egna kretsen som mer eller mindre ovälkomna. 

 

Annie Lööf, med dåvarande partiledning, intog flera ultimativa positioner som inte gått att förena med att på riktigt få igenom politik. Det visade Januariavtalet, som i slutet i stort blev en samling utredningar som Centerpartiet saknade kraft att trycka igenom.

Alla, och kanske framförallt Socialdemokraterna, visste att det inte fanns något scenario där Centerpartiet skulle lämna och gå till ”motståndarsidan” och det gav ett undermåligt förhandlingsmandat.

Detta behöver förändras om Centerpartiet ska bli relevanta och det ankommer på Muharrem Demirok att skapa förutsättningar för det. Att bryta upp låsningar och signalera att partiet står fritt är mandatperiodens viktigaste steg för att skapa trovärdighet för sakpolitiken.

 

Centerpartiet, precis som alla andra partier, ska naturligtvis söka samverkan där man har bäst chans att få igenom störst del av den egna politiken. I dag uppfattar många, på goda grunder, att Centerpartiet desperat klänger sig fast i Socialdemokraterna och därför har ytterst små möjligheter att i framtiden kräva någonting i gengäld.

Det är en väg som redan prövats och den ledde ner i föregående valrörelses avgrund, inte minst på landsbygden där partiet förlorade nästan var fjärde väljare och lokalt betydligt mer än så.
Utifrån denna verklighet måste Muharrem Demirok tänka om, skapa en större öppenhet, fokusera på sakpolitik och stärka partiets förhandlingsmandat.

 

De desperata försöken att kompensera avsaknaden av sakpolitisk relevans med att skrika högst, polarisera och klättra upp på väldigt höga moraliska hästar skapar bara nya problem.

Nu senast när Centerpartiets partiledning, av helt oförklarliga skäl, lät klimat- och energipolitiske talespersonen Rickard Nordin driva fram ett fullkomligt huvudlöst misstroendevotum mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Dels har Pourmokhtari formellt inte gjort något fel och agerandet framstår mycket som ett missbruk av misstroendevotumet för att skapa uppmärksamhet för den egna personen. Där har ”jaget gått före laget” och placerat partiets medlemmar och kommunpolitiker i en svårförklarlig och pinsam sits.

 

Dessutom var agerandet uppenbarligen obefintligt förankrat då man bara antagit att Socialdemokraterna också skulle stötta detta.

Nu hade inte det heller räckt för att göra någon skillnad för ministerns vara eller inte vara, men det visar på avsaknaden av strategisk höjd och vittnar om ett dåligt politiskt hantverk där man desperat tvingas jaga kortsiktig uppmärksamhet.

Det är, dessvärre, ytterst genant och sätter fingret på behovet av en radikal och total omstart.

 

Centerpartiet har en ny som partiledare och det finns fortfarande tid att göra strukturella förändringar i partiet. Gårdagens beslut om att lyfta in Helena Lindahl som landsbygdspolitisk talesperson är ett positivt tecken.

Men det krävs mer för att bygga trovärdighet. Muharrem Demirok måste på allvar städa upp röran och den toppstyrda och verklighetsfrånvända partikultur Annie Lööf lämnade efter sig.

Därefter kan Centerpartiet inta den viktiga rollen som brobyggare i ett allt mer polariserat samhälle. Åter tilltala breda väljargrupper, oavsett deras val av bostadsort, antal akademiska poäng eller möjlighet att välja bort sin dieselbil.


Helena Lundgren, gruppledare för Centerpartiet i Vindeln

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.