Jägare ser björnen som en ”underbar trofé”
Slutreplik från Misha Istratov om björnjakten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-08-31
SLUTREPLIK. Den omfattande licensjakten på björn är på god (eller snarare ond) väg att tillintetgöra björnstammen där de största individerna jagas. Björnen är enligt evolutionens avsikt bäst på att reglera sig själv.
Att den mänskliga jakten är obefogad är inget som jägarförbunden lär erkänna, då skulle de ju inte erhålla miljonbelopp av staten för att ansvara för en ”viltvård” som inte behövs.
Det är beklämmande när ordföranden i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd i sin replik påstår att ”de stora rovdjuren har ökat i antal till nivåer som ingen kunnat drömma om” och menar på att dagens debatt felaktigt ger intryck av att rovdjuren är hotade, när Artdatabankens senaste rödlistning listar björnens bevarandestatus som ”nära hotad”, lodjuret och järven som ”sårbar” och vargen som ”starkt hotad”.
Tar man inte del av offentliga uppgifter på Jägareförbundet?
I repliken menar Samuelsson att bara för att jägare härbärgerar troféer innebär det inte att jakten är en troféjakt. Förvisso, men hur säkerställer man att den primära motivationen är viltvård och inte önskan om en trofé?
Om samma personer som beslutar om jakten också utför den, hamnar vi i den jävssituation som nu råder i många av landets länsstyrelser. När vilthandläggare är medlemmar i lokala jaktlag riskerar besluten att inte bli till naturens och samhällets fördel.
Det är förvånande att debattören hävdar sakfel men själv inte hänvisar till någon evidens. Denna typ av debattföring är tyvärr vanligt förekommande inom jaktdebatten då en stor del av narrativen är baserade på hörsägen. Därmed några förtydliganden:
- Den senaste rikstäckande inventeringen av björn skedde 2017. Den inventering som skett i några län 2022 är missvisande då björnen rör sig över stora landytor.
- Avseende skadeskjutning hävdas att det blivit bättre då ett nytt skjutmoment för björnjakt införlivats. Kollegorna på SJF håller inte med enligt Sveriges radio. De minst fyra jägare som skadats av björn efter endast en tredjedel av jakten påvisar den bristande kompetensen bland skyttarna.
- Påståendet att ”väldigt få” av de 623 fällda björnarna var ungbjörnar eller digivande mödrar är alarmerande när det i själva verket var hela åtta procent som alltså blev olovligt skjutna.
- Hävdandet att ett 50-tal människor årligen angrips av björn i Rumänien är helt taget ur luften. Enligt den senaste forskningen sker i snitt åtta angrepp per år. Då bör vi ha i åtanke att Rumänien har mer än dubbelt så många björnar som vi, med nästan dubbla befolkningen. Sveriges två angrepp per år (mot jägare) blir alltså statistiskt konsekvent och bevisar att fler björnar inte ger proportionerligt fler angrepp.
- Debattören hävdar att motivet till björnjakten i Dalarna och Gävleborg är att skydda älgstammen. Men sanningen är att jägarkåren skjutit ner älgstammen till ett för lågt antal, vilket nyligen ledde till ett jaktstopp. Detta är ännu ett bevis på att uppdraget om viltförvaltning inte kan skötas av jägarförbunden.
Vad gäller motivet till jakten kan nog ingen säga det rakare än riksvårdskonsulenten på Jägarnas Riksförbund, som i en intervju medgav att björnen utgör en ”underbar trofé och en fantastisk upplevelse för den som skjuter den”. Låter det som viltvård eller troféjakt?
Misha Istratov, vd på Elithus, samhällsdebattör och oberoende utredare av rovdjursfrågor
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.