Har svenska medier blivit blåbruna?

Debattörerna: Fokuseringen på våld och brott gör att människor blir protektionistiska och rädda

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-04-01

Magnus Fredriksson och Viktor Säfve skriver att medias fokusering på terror och brott skymmer frågor som miljön - vilket gör att journalisterna kan misstänkas rösta blåbrunt: ”Om det vore så att redaktionernas och journalisternas rapporteringsfokus skulle avspegla deras politiska tillhörighet, så ligger det inte långt bort att gissa att den domineras av brunblåa väljare.”.

DEBATT. En undersökning publicerad av Sveriges Radio nyligen visar med all övertydlighet att mainstream-media under 2016-17 mest fokuserar på lag och ordning, brott, våld, bilbränder, NATO, Ryssland, populister, integrationsfrågor och terror, medan våra mest alarmerande frågor med störst behov av informationsspridning, ligger i botten, nämligen miljöfrågorna.

Denna skeva fokusering påverkar inte bara den politiska diskussionen och vilka frågor våra folkvalda prioriterar, utan hela samhällsklimatet.

Vad är orsaken? Är det att redaktionerna anser att bilbränder i en förort är viktigare än klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, eller rapportering om viktiga positiva initiativ världen över? Anser redaktörerna att händelsenyheterna endast ska handla om våldsyttringar?

Har media sådant tunnelseende att de på allvar tror att de endast är en slags spegel av de aktuella samhällsfrågorna, och inte själva påverkar eller selekterar vad som ska stå i fokus? Eller är det kanske så att de räknar kallt med att deras nuvarande val av huvudnyheter skapar flest klick på deras webbsidor? Vad som än ligger bakom denna skeva fokusering, så bör alla fråga sig vad den gör med oss och börja ifrågasätta.

Kanske skulle någon journalist hävda att det ligger i allmänintresset eller objektivitetens natur att brott, populism, försvaret och terror står högt på dagordningen, men detta är ju på inget vis korrekt.

Inte bara våldsfixeringen är negativ och fördummande, dessutom är det ju så, att skrivs det om något ”positivt”, så är det i regel om sport, skvaller eller andra banaliteter.

Våra ödesfrågor: förlusten av biologisk mångfald, klimatförändringar, övergödning, förlust av matjordar, frågan om hållbar eller ohållbar konsumtion och produktion, samt rättvis fördelning av världens resurser, ligger mycket långt ner i redaktionernas prioritetslistor.

Medias inverkan på det offentliga rummet kan liknas med när en människa med mycket negativ energi kommer in i ett rum med en grupp människor, den negativa energin sprider sig i rummet.

Det är sällan man får höra eller se något från positiva initiativ inom miljöteknik, rättvisefrågor, miljöskydd, integration och fredsskapande.

Detta får resultatet att människor blir räddare, mer fientliga, dras till protektionism, får en uppförstorad oro för mindre viktiga frågor, och en för liten oro för de stora frågorna. Det leder till att människor blir handlingsförlamade när det gäller att ändra sina vanor och samhället till det bättre!

Miljön ligger i botten, anses minst viktig att rapportera om hos våra medier!

Alla vilda spekulationer och konspirationsteorier om att massmedias redaktioner övervägande skulle bestå av partiska miljöpartister eller vänstervridna, kan fullständigt förpassas till soporna.

Om det vore så att redaktionernas och journalisternas rapporteringsfokus skulle avspegla deras politiska tillhörighet, så ligger det inte långt bort att gissa att den domineras av brunblåa väljare.


Magnus Fredriksson, odlande småbrukare
Viktor Säfve, naturvårdare


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.