Ställ dig i kön och kriga mot barbarerna

KOLUMNISTER

På Östermalm i Stockholm finns en indisk restaurang som försvarar civilisationen. Om gäster lägger kläder eller väskor på stolar innan de varit framme vid kassan och beställt blir de tillsagda: stå i kö, säg vad du vill äta, sedan kan du ta en plats.
Ni kanske tror att jag skojar när jag säger att detta är ett sätt att upprätthålla civilisationen.
Det gör jag inte.

Skamlösheten känner inga gränser


Utan regler skulle samhället strax gå under i barbari. Tänk på en kö i snabbköpet. Det öppnar en kassa till. Hur många gånger har du inte sett fullt friska personer bryta sig ur kön de står i och halvspringa för att hinna först till den nyöppnade kassan. Plötsligt gäller ingen artighet, ingen hänsyn till gamlingar eller småbarnsföräldrar. Jag ska först! Hurra! jag klämde mig fram tre platser och tjänade fyra minuter!
Förra veckan skulle min fru och jag äta en bit mat på ett kafé. Den vänlige ägaren sa att det nog fanns lediga stolar på uteplatsen. Bakom oss stod en man, kvinna och deras dotter. Jag såg hur mannen reagerade – det finns plats ute! – och gjorde tecken till sin fru som rusade ut för att markera det lediga bordet med sin väska.
Skamlösheten känner inga gränser där det finns en liten vinst att göra.

Civilisation är en fernissa som lätt skrapas bort


Detta är minsta tänkbara exempel. Futtigheter i vardagen. Personer som inte kan uppföra sig. Men det är samma mekanism som vi ser när folkmassor plundrar butiker under ett upplopp, kör för fort trots att det innebär fara för andra eller börjar mörda sina grannar i inbördeskrig.
Vinsten kan vara materiell eller inbillat moralisk. Jag minns med vilken iver många serber och kroater gav sig in i det jugoslaviska upplösningskriget. Med sårad rättfärdighet som dröp av vällust gav de sig på människor som nyss var kolleger, vänner, skolkamrater eller rentav släkt.
Den amerikanske historikern Timothy Snyder har gett en intressant förklaring till varför Förintelsen kunde genomföras med sådan fasansfull effektivitet i Central– och Östeuropa. Det civila samhället hade slagits sönder inte en utan två gånger där. Först av kommunisterna och sedan av nazisterna. Kittet var borta.
Civilisation är en fernissa som lätt skrapas bort.
Vi har bara ett försvar, lagen. Den är mänsklighetens viktigaste uppfinning. Lagen är lagboken men också uppföranderegler i skolan, kommunala ordningsstadgar och avtal på arbetsmarknaden. Och det finns oskrivna lagar, uppförandekoder, som reglerar vårt dagliga samliv.
Men det räcker inte med regler, de måste upprätthållas också. Militären och polisen är självklart en del av försvaret. Men inte bara de.
En krögare som håller på etiketten eller en kassörska som ropar – byte av kassa, i samma ordning! – är första försvarslinjen i den ständiga kampen mot barbariet.

ARTIKELN HANDLAR OM