Publicerad:

Nu orkar Lena lyfta sitt barnbarn

Träningen fick bort värk i axel och nacke

Av: Jessika Devert

Publicerad:
 ”Träningen gett mig en inre styrka. Jag tar plats på ett annat sätt, jag är tydligare och gladare och kanske lite busigare också, säger Lena.
Foto: Tony Hafner
”Träningen gett mig en inre styrka. Jag tar plats på ett annat sätt, jag är tydligare och gladare och kanske lite busigare också, säger Lena.

När Lenas värk i axel och nacke bara blev värre och hon fick rådet att gå på gym, vägrade hon.

Hon var rädd för smärtan och för att inte orka. Men när hon inte kunde lyfta sitt nyfödda barnbarn, tog hon mod till sig.

I dag är hon stark och svingar lilla Bonnie högt upp i luften.

Lena började få ont i nacken när hon var drygt femtio år, trots att hon själv tyckte att hon var en hälsosam och aktiv person. Hon dansade och gick på pass flera gånger i veckan.

– Men värken blev värre och värre och jag gick till alla instanser jag kunde tänka mig. Läkare, kiropraktor, osteopat, akupunktör och naprapat, men inget hjälpte. Jag fick diagnosen Thoracic outlet syndrome, men ingen kunde hjälpa mig, berättar Lena.

Till slut kunde hon inte lyfta varken sin handväska eller sitt nyfödda barnbarn. Det sociala livet fick stryka på foten, det fanns ingen ork över till det. Jobbet som samtalsterapeut klarade hon endast på grund av att hon satt ned för det mesta.

– Jag kunde inte sova på armen och därför var jag trött hela tiden. Det var som att vara i helvetet, säger Lena.

När barnbarnet Bonnie föddes så föddes också motivationen att göra något rejält åt saken. På ett forum på nätet efterfrågade Lena hjälp och naprapaten Mikael Du Reitz, som lidit av samma åkomma, hörde av sig.

– Micke vågade ta i. Han gav mig behandlingar så att jag fick träningsvärk efteråt och jag märkte att det hände något. Efter några behandlingar sa han att vi skulle träna i hans gym. Då blev jag rädd. Jag hade alltid tränat men inte tagit i på det sättet, säger Lena.

Rädslan var övermäktig

Första gången Lena skulle in i gymmet så ville hon inte. Hon var rädd. Rädd för att det skulle göra ont, att hon inte skulle klara av vikterna, att smärtan hon hade i kroppen skulle bli värre.

– Många är rädda för att ens visa sig i gymmet, men jag brydde mig inte om de andra som var där, utan min rädsla låg i att jag skulle gör fel med vikterna och få ont och skada mig. Det var så viktigt att min PT var med mig och visade hur jag skulle göra men också för att utmana mig, säger Lena.

Att gå in i gymmet själv första gången kan vara nog så skrämmande med alla komplicerade maskiner och människor som ser så självklara ut där. Så också för Lena.

– Gått in själv hade jag aldrig gjort, det hade varit alltför jobbigt. Men det handlar mycket om ens egna rädslor och bilder av hur man tror det är med de här biffiga killarna man ser där. Men min erfarenhet är att de är väldigt vänliga och hjälpsamma, säger Lena.

Har fått en inre styrka

Hennes PT var med varenda steg på vägen och visade maskiner och redskap som Lena skulle använda och ganska snabbt märkte hon att hon blev starkare och fick definierade muskler. Att träna styrka är otroligt viktigt och inte bara för att man ska bli stark, utan också för att man får bättre hållning och stabilitet.

– Jag kan parera om det är halt ute och jag orkar leka med mitt barnbarn. Dessutom har träningen gett mig en inre styrka. Jag tar plats på ett annat sätt, jag är tydligare och gladare och kanske lite busigare också, säger Lena och ler.

Två gånger i veckan tränar hon på gym och hon tar i. Det som började med de lättaste vikterna är idag över 100 kilo i benpress. Musklerna växte och värken försvann. Hennes kropp blev hennes igen och hon fick tillbaka sin styrka och sin ork.

– Micke frågade mig vad jag ville med min träning och från början svarade jag lite svävande att jag vill stärka bålen och ryggen. Han lade till att jag inte skulle vara rädd för att vilja bli snygg också och att det är roligt när musklerna syns, skrattar Lena.

Värken är nästan helt borta

Hon pratar om att inte vara rädd för att svettas och ta i. I dag är det det bästa som finns för Lena. Hon lyfter, drar och kämpar ordentligt i gymmet och kroppen svarar och blir starkare.

– Efter åtta månader var jag nästan helt värkfri. Tänk jag som varit så rädd för hantlarna och nästan trott att armarna skulle gå av om jag tog i, skrattar hon.

När barnbarnet Bonnie precis börjat gå, sprang hon fram till mormor och Lena kunde för första gången lyfta upp henne och hissa henne i luften.

– Hon skrattade så hon kiknade och min dotter började gråta av lycka. Hon hade lidit så med mig de åren jag varit sjuk. Men det finns hjälp att få. Och våga ta i! Det ger mycket mer än man tror, säger Lena.

Det här är Lena

  • Namn: Lena Forsell

  • Ålder: 56

  • Bor: I Hökarängen

  • Gör: samtalsterapeut och författare

  • Familj: maken Tony, två döttrar och ett barnbarn Bonnie, 4 år och Tonys tre barn.

Foto: Tony Hafner
Lena tränar med naprapaten Mikael Du Reitz, som lidit av samma åkomma.
Foto: Tony Hafner
”Efter åtta månader var jag nästan helt värkfri. Tänk jag som varit så rädd för hantlarna och nästan trott att armarna skulle gå av om jag tog i”, säger Lena.

Lenas bästa tips på gymmet

  • Syfte! Varför tränar du? Om fokuset ligger på att någon annan vill att du ska träna eller att du ska leva upp till olika ideal så tröttnar du snart. Detta är för dig, din kraft och din balans. För att du inte ska ramla och för att du ska orka.

  • Ta hjälp! Be en personlig tränare, instruktör eller god vän som kan gym hjälpa dig med maskinerna och inställningar. Det är svårt att lära om om man en gång har lärt in fel.

  • Kontinuitet! Bestäm två dagar i veckan och gå iväg då oavsett var som sker runt omkring dig. Även om man är trött eller har huvudvärk innan så mår man alltid bättre efteråt.

  • Musik! Tränar jag själv tycker jag det är peppande att ha musik i öronen som ger kraft och det gör att man tar i lite extra.

Hur ska man göra för att våga gå in på gymmet?

  • Lär dig om kroppen och muskulaturen, läs på och skaffa dig kunskap om hur kroppen fungerar. Med kunskap kommer trygghet.

  • En träningskompis är guld värt. Dels blir det roligare och dels är det peppande. Gå tillsammans och hjälp varandra på vägen.

  • Ta en personlig tränare eller instruktör till hjälp. Vill du inte använda vissa maskiner så säg det, förklara vad du vill ha ut av din träning.

  • Du måste inte heller använda dig av de stora maskinerna. Idag använder de pilatesbollar, balansbrädor, olika gummiband och lösa vikter – det kanske är det du gillar.

  • Även om du tycker det är motigt i början – gå ändå. Snart kommer glädjen och lusten att vakna i kroppen och du skapar ett positivt beroende av att vilja träna.

Vad är thoracic outlet syndrome?

Det är cirka 70% av de som drabbas av Thoracic outlet symdrome (TOS) som är kvinnor och mellan 25-50 år gamla när det debuterar. Thoracic outlet syndrome är den engelska beteckningen för ett trångt område mellan översta revbenet och nyckelbenet. De två benen ligger tätt intill varandra och det finns en kraftig halsmuskel, Scalenius, som fäster vid benen vilket gör området trångt. Stora blodkärl, vener och nervkluster passerar genom det trånga partiet på sin väg ut i armen. Smärtan kommer av att muskeln, Scalenius, blir onaturligt stram och påverkar nerverna i området.

Publicerad:
Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN