”Jag fick tag i hans hand i sista stund”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-13

Micke, 20, räddade Roger, 57, från att krossas av tåget

ÄLVSBYN. Roger Wiklund, 57, halkade ner på rälsen – och såg tåget närma sig.

Han kom inte upp.

–?Jag sprang ut på perrongen och tog tag i hans hand. Jag vet inte var krafterna kom ifrån, hur jag kunde få upp honom, säger Micke Gauffin, 20.

hjälten på perrongen Micke Gauffin lyckades slita upp Roger Wiklund framför det framrusande tåget. ”Om jag inte lyckats få upp honom så hade tåget träffat oss båda”, säger han.

Roger från Älvsbyn visar ett decimeterlångt ärr på fotleden. Benen har skruvats ihop efter att tåget i full fart träffat hans fot. Han var en hårsmån från döden.

Det var den 29 maj 2006. Micke var på väg hem från gymnastikträningen. Roger skulle hälsa på en vän. Han ville komma fram snabbt och bestämde sig för att gena över järnsvägsspåren när han halkade och rasade ner från perrongen.

–?Jag försökte ta mig upp men det gick inte, säger Roger.

Sekunderna efter gick bomarna ner. Tåget närmade sig i full fart.

Samtidigt kom Micke Gauffin cyklande. Han såg en man ligga på spåret – och handlade blixtsnabbt.

– Jag tänkte bara att jag måste få upp honom. Jag slängde cykeln, sprang allt vad jag kunde ut på perrongen och tog tag i hans hand. Jag tittade upp, tåget var bara några tiotal meter bort och det närmade sig snabbt, säger Micke.

I sista stund lyckades han dra upp Rogers paralyserade kropp på perrongen.

–?Plogen längst fram på tåget slog i hans fot. Skon flög av, jag trodde fötterna följde med, säger Micke.

–?Hade jag kommit bara någon sekund senare eller om jag inte hade lyckats få upp honom så hade tåget träffat oss båda.

”Jag hade inte överlevt”

En ambulans förde iväg Roger – chockad och med en svårt skadad fot. Han hann aldrig tacka sin skyddsängel eller ens fråga efter hans namn.

Inte förrän Aftonbladet söker upp Roger, över ett år senare, får han veta vem som räddade hans liv. Genast ber han att få skicka en hälsning till sin hjälte.

– Om det inte hade varit för Micke hade jag inte suttit här i dag. Jag vill tacka honom för att jag fick behålla livet. Han är verkligen en hjälte. Jag är så tacksam. Hälsa honom det, säger Roger.

Micke ler blygsamt när han får höra hur mycket hans ingripande betyder för Roger.

– Det känns skönt att höra. Men jag tycker inte att jag är någon hjälte. Jag gjorde bara det som kändes rätt, säger han.