Henrik, 39, fick brännskador inifrån – en på miljonen drabbas

Uppdaterad 2022-02-08 | Publicerad 2019-03-24

HELSINGBORG. Det började med en fraktur i axeln och slutade med brännskadeliknande sår över nästan hela kroppen och ögonen.

På en vecka gick Henrik Bylund, 39, från att vara helt frisk till att sväva mellan liv och död.

– Jag vet inte om jag hade överlevt utan Anna, säger han.

Henrik Bylund, 39, fick en fraktur i axeln efter en motorcykelolycka. Men snart var det inte smärtan i axeln som var problemet. Han fick feber och influensaliknande symptom och ordinerades penicillin. Läkarna visste inte vad som var fel. Inget hjälpte. Och allt blev värre.

– Den eftermiddag som hon körde in mig till akuten i Helsingborg sa jag till min fru att ”Du får säga till våra barn att jag älskar dem för jag kommer nog inte hem igen”. Jag kände hur hela systemet stängdes ner och slutade att fungera.

Rödlila fläckar och stora blåsor hade börjat sprida sig på huden och han kunde inte svälja. Efter fem dagar flögs Henrik akut till brännskadeintensiven i Linköping.

Henriks fru Pia-Lotta Bylund, 44, minns dagen med fasa:

– Det var fruktansvärt. Att se någon som är så sjuk att man tror att han kan dö inom några timmar och inte får något svar om vad som händer. Jag var helt i chock. Det var som en skräckfilm. Det växte ut blåsor överallt, på händer, fötter och på ryggen, säger hon.

Smärtan var olidlig

Pia-Lottas syster, Anna Bergström, 42, och hennes sambo, sa åt henne att åka hem till de tre barnen. Sedan släppte de allt. De packade väskorna och åkte direkt för att finnas vid Henriks sida.

– Det var inte så mycket att fundera på. Han var så sjuk och hade så mycket ångest. Han såg ingenting, hans ögon var fulla med blåsor, han var så utlämnad. Så det fanns inte en tanke på att han skulle behöva vara där själv, säger Anna.

Smärtan var olidlig. Henrik hade inte sovit på flera dygn.

– Öppnade jag ögonen var det som att någon stack nålar in i hjärnan.

– Läkarna visste inte först om det var smittsamt. Jag skulle inte önska någon den paniken jag kände där. Man känner sig så ynklig och hjälplös. Anna var den enda som kunde hjälpa mig att hantera situationen.

En på miljonen drabbas

Henrik diagnosticerades med Toxisk epidermal nekrolys. En på miljonen drabbas, och förenklat så innebär sjukdomen att man får brännskadeliknande blåsor på utsidan och insidan av kroppen. Ögon och slemhinnor drabbas också.

Henrik försattes i medicinsk koma eftersom smärtan var för stor för att uthärda. Hela tiden fanns Anna vid hans sida.

– Trots att jag inte kunde prata utan bara vinka så kunde hon förstå det. Jag hade aldrig klarat det utan henne. Det finns ingen som jag älskar så mycket för det hon gjort, det är så osjälviskt, säger Henrik.

Anna berättar att de pratade och lyssnade på hockeymatcher på radion.

– Han hörde oss, han kunde nicka ibland. Mest satt vi vid hans sida.

– När man väl är där så gör man bara vad man tror är rätt just då. Vi ville bara hjälpa Henrik så mycket som möjligt, säger Anna.

– Det är helt ovärderligt. Hon har räddat mig och har förstått vad jag har behövt när jag har haft som minst ork och har peppat mig när hon sett att jag är på väg att ge upp. Hon har räddat mitt liv genom att finnas där varje dag, säger Henrik.

Berättade om det positiva

Anna och hennes sambo skötte alla kontakter med läkare och rapporterade hem till Pia-Lotta och barnen varje dag.

– Men vi hade en deal. Hon fick bara berätta om positiva saker, det pyttelilla som fanns, eller säga till om det var dags att komma och säga farväl, säger Pia-Lotta och lägger till:

– Det var en trygghet att veta att han var omgiven av så mycket kärlek. De räddade oss här hemma också.

Henrik låg på sjukhuset i Linköping i fem veckor, halva tiden i respirator. Det tog över tre veckor tills de fick veta att han skulle överleva.

– Men vi hade ingen aning om hur stora men han skulle få. Han fick lära sig att sitta, stå och gå, han såg knappt. När han kom hem i början av juni klarade han inget ljus alls, vi kunde inte ha en mobil i samma rum, säger Pia-Lotta.

Då hade han totalt tillbringat två månader på sjukhus. Hemma fick de slå in fönstren med mörk plast och Henrik fick ha svart ögonbindel på sig. Nu i påsk är det två år sedan han blev sjuk.

– I dag är det okej, i förhållande till vad jag har varit med om. Jag är återställd rent muskulärt även om ögonen fortfarande gör ont. Men jag kommer inte att bli helt frisk.

– Det här året då jag var hemma är det tyngsta året i hela mitt liv. Att i dag kunna åka till jobbet, det är det som håller mig normal. Att någon behöver en.

– På en vecka vändes hela vårt liv upp och ner. Det var en fraktur och en influensa som blev en dödlig sjukdom. Då gäller det att ha människor omkring sig som verkligen stöttar upp. Och det har vi haft, säger Pia-Lotta.

Följ Svenska Hjältar på Facebook

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!