Så kan du hjälpa en kollega som utsätts för våld under pandemin

Publicerad 2020-05-11

YSTAD. För de som lever i destruktiva relationer är arbetsplatsen eller skolan en frizon.
I och med coronapandemin sitter många isolerade hemma med förövaren.
– Det finns några tecken som du som vän och kollega kan hålla utkik efter för att kunna hjälpa till, säger Susanna Udvardi verksamhetschef på Freezonen.

Det mest uppenbara tecknet på att allt inte står rätt till hemma säger Susanna Udvardi är att kollegan inte kan ha på kameran under videokonferenser.

– Vi lever i ett land med väldigt bra bredband och mobila nätverk. Om en person aldrig kan ha på sin kamera under möten tänker jag att man ska fråga sig varför. Kanske är det något hon inte vill att man ska se, säger hon.

Ofta känner personer som utsätts för våld en skam inför att berätta. I vanliga fall kan de bli hjälpta av att någon på jobbet eller i skolan fysiskt kan se vad den utsatts för.

– De som i vanliga fall är kontrollerade hemma blir nu ännu mer kontrollerade, när den frihet man hade på jobb och skola försvinner. Kanske är möjligheterna att prata fritt nu ännu mindre.

Susanna Udvardi är verksamhetschef på Freezonen.

Susanna Udvardi säger att man inte ska vara rädd för att fråga om man misstänker att någon utsätts för våld hemma.

– Om du märker att det alltid är någon i bakgrunden när ni pratar, eller att personen behöver passa upp på sin partner så visa att du uppmärksammat det.

Bäst kan vara att ställa en fråga på telefon där det inte lämnar spår.

– Om man är orolig och osäker på hur man kan hjälpa tycker jag man ska ringa och rådgöra med en kvinnojour. Vi finns här för att hjälpa till, säger hon.

Ofta kan det vara så att personen inte svarar på frågan direkt, men att den kan väcka eftertanke.

– För vissa kanske det redan har blivit så normaliserat att man ska göra precis som partnern säger att det inte ens behövs våld utan räcker med en blick. Om man då får en fråga från en utomstående om hur man har det kanske man börjar tänka efter och inser att det inte alls är bra och att man vill ha hjälp, säger Susanna Udvardi.