Alex, 17, ny referent på Åby: ”Givet att tacka ja”

Alex Persson i stor intervju om familjen, framtiden och nya jobbet: ”Fan, nu har jag gjort bort mig.”

helskärm

Alex Persson, 17, tillträder inom kort jobbet som banreferent på Åby-travet.

Han har stora mål och drömmar – både i den yrkesrollen och som kusk.

– Jag vill i framtiden tillhöra Sveriges främsta. Det var helt givet att tacka ja, säger Alex till Trav365.

Alex Persson är inte ens 18 år fyllda men ska inom kort ta över referentuppdragen på Åby-travet från Lars Ågren, som gjorde sin sista tävlingsdag under SM-dagen i lördags. Ett stort ansvar men när jobberbjudandet damp ner fanns det bara ett svar.

– Jag satt hemma en kväll förra veckan och fick telefonsamtalet. ”Vill du bli referent på Åby?”, var frågan, och jag sa ”ja”. Samtalet var nog inte mer än två minuter långt. Det var helt givet att tacka ja och jag börjar fullt ut på torsdag, berättar Alex för Trav365.

Hur är lönen?

– Jag vet inte hur mycket jag vill säga om det... Den är bra och jag är nöjd.

”Handbollen har jag lagt lite på is”

Mamma Linda har egna hästar och pappa Stefan tillhör Sveriges kuskelit sedan många år tillbaka. Någon press från sina föräldrar att arbeta med trav har Alex aldrig känt utan han har fått förfoga fritt över sin framtid. För dagen går han andra året på ett idrottsgymnasium med inriktning handboll. När vi når honom på telefon har han precis avnjutit en skollunch och väntar på nästa lektion.

– Jag har faktiskt prov i privatjuridik, förhoppningsvis kommer det att gå bra. Handbollen har jag lagt lite på is.

Vänstersexan på 184 centimeter kommer från en travtokig familj där även farbror Håkan är framgångsrik travtränare. Brorsan Isak, däremot, har dock andra prioriteringar i livet.

– Han spelar handboll och fotboll. Hur jag ska få honom på andra tankar? Det är ”mission impossible”. Farsan sa att om han själv någon gång kör i Elitloppet så kommer Isak troligen inte ens titta på loppet.

Fotbollsintresset delas dock av både Alex och Stefan. Det finns tydligen bara ett lag i deras hjärtan och nej, det är inte något Stockholmslag utan Arsenal, trots vad som tycks vara en evighetslång kräftgång. Några planer på att byta favoritlag finns dock inte.

”Köra lopp – det roligaste som finns”

Alex är en travnörd ut i fingerspetsarna. Redan som ung grabb handlade livet i mångt och mycket bara om hästar och han har haft två ponnys som skördat fina framgångar. Little Mermaid är den som väcker varmast minnen och tillsammans vann de flera större ponnylopp.

Det blev tidigt en hel del spring i stallet och den hästbitne sonen tillbringade redan som tioåring flitigt med tid framför sin iPad. Men det var varken Tetris, sportspel eller annat som lockade. Istället var det lopparkivet för hela slanten. Nyligen letade Alex till och med fram ett gammalt foto där han och självaste Björn Goop gör high five.

– Det var häftigt att något så stort kunde hända. Fotot togs i samband med V75-tävlingar i Eskilstuna då Björn vann de två första loppen – med pappas hästar. Han är ett superproffs.

17-åringens största seger hittills togs med Zurich As, tränad av just Goop, och är tillsammans med karriärens första vinst med familjehästen Filip Winner det som smäller högst i hans liv – hittills. Segerprocenten i år är höga 16 och han drömmer stort.

– Att köra lopp är det roligaste som finns alla kategorier och jag vill i framtiden tillhöra Sveriges främsta kuskar och referenter.

Cyber Lane – ingen wow-upplevelse

Hur skulle ett referat om din egen kuskkarriär hittills låta?

– Ganska så stor tappstart, bra avancemang på bortre långsidan och spurta in som femma.

Hans förebilder bland kuskarna är Johnny Takter, Björn Goop – och givetvis farsan. Konstigt vore väl annars?

– Min dress är inspirerad av Johnny och jag hade honom som idol som yngre, men även nu. Han har en amerikansk körstil som jag gillar. Björn behöver ingen längre beskrivning. Han är världens bästa kusk.

Den gångna sommaren fick Alex även möjligheten att hjälpa till hos Johan Untersteiner, och vid ett tillfälle sitta upp bakom självaste Cyber Lane. Gissningsvis fick Persson känna på hästkrafter utan dess like när Cyber dundrade fram på banan. Då är det nog svårt att hålla frisyren på plats. Eller?

– Det var ingen wow-upplevelse! Han är ju inget träningsmonster. Pappa och Johan har ett samarbete och det var väldigt lärorikt för mig.

”Jag var väldigt nervös...”

Debuten i referenthytten genomfördes redan 2018 i samband med ponnytrav i Halmstad. Den karriären började av en ren slump då Pekka Lähdekorpi endast kunde jobba halva dagen och Alex var på rätt plats vid rätt tidpunkt.

– Jag var väldigt nervös vilket man hör, men vet inte riktigt varför jag var det. Det var nog orutinen. Skillnaden mellan att referera vanliga lopp och ponnyhästar är att det går mycket långsammare i de senare.

Och dessutom många galopper att hålla reda på...?

– Där är det utspritt och man kan svamla lite mer under loppet. Vissa galopperar så mycket att man inte kan säga det varje gång.

Sedan dess har uppdragen blivit allt fler och man hör hans stämma regelbundet både när Halmstad och Vaggeryd kör tävlingar. Inom kort kan han lägga till Åby till den meritlistan. På frågan vilka referenter han ser upp till och försöker efterlikna mest blir svaret Patrik Nilsson och Jan-Olof Molin, den senare är något av en mentor för supertalangen.

Har du stött på några tungvrickare hittills?

– Ja, det har jag. En häst som Mats Djuse vann ungdoms-SM med för några år sedan. Hakon von Haithabu heter den. Jag har försökt tre gånger men inte lyckats.

Pappa Stefan är bäst – ett tag till

Jag gissar att du även bjudit på någon groda hittills som referent?

– Jag refererade Hallandsmästaren förra året och det blev hårt i mål mellan Kick Off Classic och Pastore Bob. Jag ropade ut den senare som vinnare. Det har jag valt att inte lyssna på så många gånger efteråt... Jag insåg mitt misstag under reprisen och kände: ”Fan, nu har jag gjort bort mig.” Man får lära sig av sina misstag och gå vidare.

Det händer givetvis även att han sitter i hytten och refererar när pappa Stefan eller farbror Håkan kör lopp. En annorlunda upplevelse, åtminstone när det vankas större lopp.

– Om det är V75 så är man lite känslomässigt påverkad, det ska jag inte ljuga om.

När Trav365 frågar honom om eventuella lopp där han och farsan tampats mot varandra så väcker man lite tävlingsdjävulen.

– Jag har nog mött pappa fem gånger och varit efter honom varje gång, ha ha.

Hur ska du bryta den trenden?

– Jag får försöka ha en bättre häst helt enkelt!

Och vem är bästa kusken i familjen?

– Det måste jag säga att pappa är. Hittills. Förhoppningsvis får vi se ändring på det om något år.