Profilen: ”Saknaden är stor – travet är mitt liv”
Travprofilen Bengt-Erik ”Professorn” Larsson i stor intervju om • Åren på tv • Uppsägningen: ”Retar mig så in i helvete, vad fan gjorde jag för fel?”
Publicerad 2022-09-12
Bengt-Erik ”Professorn” Larsson var en gång i tiden en populär profil i trav-tv.
2013 gick han och Kanal 75 skilda vägar men hoppet lever än i dag om att någon gång kunna göra comeback.
– Jag skulle tacka ja direkt om de ringde. Saknaden är stor, travet är ju mitt liv, säger Bengt-Erik till Trav365.
Bengt-Erik Larsson, i folkmun kanske mest känd som ”Professorn”, var under många år en omtyckt och respekterad profil på trav-tv. Hans expertis om travsporten var svårmatchad och inte sällan bjöds tittarna på klockrena vinnare.
2013 fick han dock beskedet av sin dåvarande arbetsgivare Kanal 75 att det skulle satsas på nytt blod. Plötsligt stod Bengt-Erik utan det jobb han älskade så, och känslorna över uppsägningen hänger med än i dag.
– Jag blev riktigt jävla besviken och det har inte lagt sig ännu. Ett ansikte kan bli slitet, så de ville ha nya och sa: ”Tyvärr, Larsson, men tack för den här tiden.” Det retar mig så in i helvete, berättar Bengt-Erik för Trav365 och fortsätter:
– Jag fattade ingenting och tänkte: ”Vad fan gjorde jag för fel?” Jag prickade många vinnare men sedan kom det tippare som man knappt visste vilka de var. Någon skämtade: ”Har de ramlat av bussen utanför Solvalla?”
”Mamma var förtvivlad”
Han halkade in i travsporten som ung grabb tack vare pappa Uno som, tack vare närheten till otaliga travbanor, gärna tog bilen till tävlingar flera dagar i veckan. Med på äventyret fanns flera av farsgubbens vänner, men också en liten nyfiken pojkspoling.
– Pappa var spindeln i nätet och ibland fick lillgrabben följa med. Han kom tidigt i kontakt med Hans G Lindskogs mamma, som på den tiden var borgmästarrinna och var känd i travkretsar i Karlstad. Varje gång vi åkte till Färjestad så fick vi stalltips av henne, rätt bra sådana.
Bengt-Erik, numera 68 år, minns än i dag mycket väl sitt allra första spel på hästarna. Hur det gick? Givetvis blev det vinst, låt vara en mindre sådan.
– Jag spelade två kronor en dag på Örebrotravet och fick tre tillbaka. Det var så det började och mamma var förtvivlad över att jag brukade komma hem sent och inte gjorde mina läxor. Jag hade dock så lätt för mig i skolan och gick ut nian med femmor i alla ämnen, bortsett från musik och teckning. Meningen var tidigt att Larsson skulle bli läkare eller något liknande.
Lät som en professor
I samband med att föräldrarna skilde sig flyttade Bengt-Erik söderut ihop med mamma, hela vägen till Skåne. De höga betygen till trots blev det inte någon läkare av Larsson, men några år senare fastnade ett smeknamn som hänger med än i dag.
– Remy Nilsson ville att ombudsspelen skulle öka så mycket som möjligt, samt att vi skulle locka till oss mer folk till banorna. ATG betalade halva lönen och det var så jag kom in i branschen. Någon ville byta tippare i intern-tv:n och första kvällen hade jag läst på något så in i helsike. Jag hade flyt och satte V5:an och en massa vinnare.
Succén var total och dagen därpå hälsade en viss stortränare på Bengt-Erik när han befann sig på Jägersros sekretariat.
– Hans Adielsson kom ner och sträckte fram handen. ”Jag får gratulera Larsson till en fantastisk tipskväll med många vinnare. Det lät precis som om det var en professor som föreläste.”
– Och det här hörde ju Hans G Lindskog som var sportchef på Jägersro på den tiden. Det var så smeknamnet föddes. Men det gäller också att leva upp till det, säger ”Professorn” med ett skratt.
”Jag trodde han skämtade”
Han har under sin långa karriär i travets tjänst ägt eller delägt en hel del hästar, med blandade resultat som för de flesta andra.
– Min första häst ägde jag helt själv och hade den hos Holger Bengtsson. Jag köpte den med spelvinster av en bonde ute på landet för 15 000 kronor. Jag cyklade till och med från Lund och körde den i träning.
– En gång ringde jag Holger efter värmningen och frågade hur hästen kändes och fick veta att det var bättre än innan. Så jag spelade det mesta av mina 500-600 kronor och han satte dit nosen till 38 gånger pengarna!
Hans främsta delägda hästar genom åren är Flash Håleryd, Pure Vacation och Looking Flashy. Den senare vann bland annat Guldstoet, men tyvärr kunde Larsson själv inte vara på plats för att uppleva framgången. Bengt-Erik befann sig nämligen uppe i Norrland med sin mor, som på ålderns höst mer än något annat ville se sina gamla hemtrakter en sista gång.
– Sonen fick böja sig för mor så vi fick se loppet på en dålig datorskärm. Ett varv från mål bröts dock kontakten så jag fick ringa en vän som var på plats. Rune svarade: ”Hon sitter i fjärde invändigt och det är sista sväng nu. Hon spurtar rätt bra och kan nog bli trea.” Sedan följer en liten paus innan han fortsätter: ”Nej fan, hon vinner!” Jag trodde han skämtade med mig.
Satte mustaschen på spel
Hästägandet i all ära men det är nog ändå främst som spelare Bengt-Erik utmärkt sig under sin karriär. Det har blivit många vinster, främst i olika andelsspel, och som mest har han dragit in runt 200 000 kronor åt sig själv.
– Sedan har man dock spelat bort mycket pengar, det ska erkännas, men jag har levt gott. Man behöver inte ha mer än maten man ska äta, en hyfsad bil och ett hus. Jag har aldrig varit en materialist utan tar en dag i taget.
Har du behållit den där legendariska mustaschen?
– Det har jag faktiskt! Jag minns ett tillfälle då jag pratade med Johan Edlund under en tävlingsdag. Det var en lång sändning och jag sa att Järvsöfaks bara vinner. ”Är den helt stenklar? Sätter du mustaschen på det?”, undrade Johan. Och det fick jag ju göra! Järvsöfaks vann bara med huvud och hals, så det var nära att mustaschen rök, ha ha.
Vilket är ditt bästa minne från tiden som tv-expert?
– Det är så mycket och hela gruppen hade så roligt. Jag minns en gång då Fredrik B Larsson hade en häst som var rankad sist i Travronden och den trodde jag kunde vinna. Där den sedan gjorde det sa Hans G: ”Nu är din lycka gjord.” Då blev jag ännu mer ”Professorn” med hela landet.
– Jag och Sven Melander gjorde mycket ihop, bland annat med badmössor och sånt. En gång sa jag till Sven: ”Folk litar ju på mig och har en viss respekt för mina tips. Och sedan ställer jag mig där med en badmössa och ser allmänt fjantig ut.” Då tittade han mig djupt i ögonen och svarade: ”Du ska bara veta en sak, ju fler sidor folk ser av dig desto bättre är det.” De orden glömmer jag aldrig.
”En fantastisk människa”
Gode vännen Melander lämnade tyvärr jordelivet tidigare under året efter en lång kamp mot cancern som han sedermera förlorade, något som tog hårt på Bengt-Erik.
– Sven var ju en kamrat och vi åt även middagar ihop. Han var så jäkla rolig, alltid... nu blir jag faktiskt lite rörd... både på fritiden och arbetstid. Naturligt rolig, det var inga konstigheter. Man kunde få sådana gapskratt ibland på små saker som han kommenterade. Det var en fantastisk människa.
Efter många år på tv sades Bengt-Erik upp och sedan dess har uppdragen blivit allt färre. Även kollegan Thomas Nilsson, tidigare travtränare och Elitloppsvinnare med Mack Lobell, fick se sig själv om efter nytt jobb.
– Vi har lite bittra på den tiden och när han fick beskedet att det inte skulle bli någon förlängning så bad han dem att dra åt helvete.
– Jag och Thomas gjorde dock några sommarprogram efter det. Han hade nog en husbil på den tiden och tog 70 kronor milen, men det gjorde inte jag med min lilla bil. Det var många som tyckte att det var fina program.
”Det var en speciell livsstil”
Numera blir det främst travtips på sociala medier för ”Professorn”, med tusentals följare som läser hans tankar och tips inför bland annat V75, samt jobb åt Jägersro.
– Under uttagningsdagen till Derbyt satte jag faktiskt alla tipsettorna i programmet.
Vad skulle du säga om Kanal 75 en vacker dag lyfter på luren och ber dig att göra comeback i rutan?
– Då skulle jag säga ”ja tack” innan de ens hinner avsluta meningen. Travet är ju mitt liv! Det är inte många fruar som skulle klara en gubbe som är så jäkla engagerad men min gör det. Hon tyckte faktiskt att det var roligt med de där tokerierna som vi hade med badmössorna.
Hur går tankarna när du sitter i soffan och kollar på trav-tv numera? Är saknaden stor?
– Ja, det är den. Det var en speciell livsstil där vi var som ett resande teatersällskap. Folk kom fram till oss och ville ta bilder, eller få en autograf. Så var det faktiskt. Och så kom det in pengar...
Slutligen, hur tycker du att travsporten i allmänhet, och trav-tv i synnerhet, skiljer sig nu jämfört med säg tio år sedan?
– Det märks på banorna att det är en annan tid, med för lite folk. På Derbyt var det knappt någonting och jag vet att man var jättebesvikna över publikbristen under Sprintermästaren. Folk har kommit in i andra vanor.
– På vår tid var vi bara ett tv-team, nu är det många. Kunnigheten svajar hos många som är med, så kan vi säga, avslutar Bengt-Erik.