OS-hjältens nytändning – flyttat till supergården

Magnus Jernemyr i stor intervju om • Tuffa tiden • Drömflytten • Miljonhästen • Handbollskarriären

Uppdaterad 2022-05-09 | Publicerad 2022-04-25

Magnus Jernemyr och Linda Sedström tränar sedan tid sina hästar på supergården Bjertorp nära Axevallatravet.

Förre handbollshjälten Magnus Jernemyr hyr sedan en knapp månad tillbaka in sig på Bjertorps Travcamp.

Han och sambon Linda Sedström behövde en nytändning – och nu verkar de ha hittat rätt i tillvaron.

– Det blev en ond spiral med mycket frustration. Det ser jätteintressant ut för oss nu, säger Magnus till Trav365.

Magnus Jernemyr, tidigare OS-hjälte i handboll, huserar sedan en knapp månad tillbaka på Bjertorps Travcamp. Efter en tuff höst och vinter, då hästarna underpresterade, togs beslutet att lämna Örebro och istället bli Axevalla-tränare. Något han inte ångrar en dag som denna.

– Vi hade funderat ganska länge på det här. Det är tidskrävande och tufft ekonomiskt att driva en egen gård med så få hästar. Det som avgjorde att vi till slut valde att flytta var problem med vattnet i brunnen. Vi hittade bakterier som förhoppningsvis var orsaken till att hästarna inte fungerade, berättar Magnus för Trav365 och fortsätter:

– Det blev en ond spiral med mycket frustration både för mig och Linda eftersom vi kände att vi inte kunde erbjuda våra kunder det som krävs för att lyckas på banan. När jag känner att det inte går att lägga hundra procent då får jag lite panik och blir otroligt stressad. Jag vill gå in till 100-110 procent, även om det har både för- och nackdelar så klart. Men det är också en anledning till att jag kom så långt i min egen idrottskarriär.

”Otroligt bra hästägare”

Kundkretsen hade full förståelse för beslutet att flytta verksamheten och ville dessutom vara med på resan.

– Vi har otroligt bra hästägare och det var väldigt viktigt för oss att vara både öppna och ärliga mot dem. De har haft tålamod och förtroende för oss och vi har fått med samtliga på tåget. Detta känns absolut som en nytändning för mig och Linda. Hon har hållit på med det här hela livet och besitter en otrolig kunskap, medan jag kommer från en bakgrund med elitidrott under jättemånga år – nästan 20 till antalet.

Jernemyr hyr 14 boxar och det finns ännu någon enstaka ledig sådan som han hoppas kunna fylla inom kort. Upplägget på Bjertorp skiljer sig ganska mycket från det han hade i Örebro och här kan han lägga mycket mer krut på djuren, medan personalen på travcampet ansvarar för banorna, hagar, stallen med mera.

Tidigare var det främst Sedström som tog hand om hästarna, medan Jernemyr ofta höll till i traktorn. Det behöver han inte göra längre.

– Det är väldigt många småsaker runt omkring som jag nu slipper och därmed kan fokusera helt och hållet på det viktiga. Framför allt vintertid brukade det vara så att man lade ner mer tid på banorna än hästarna. Nu släpper vi ut dem tillsammans på mornarna, mockar boxar och sedan blir det några träningsturer. Det är dock Linda som kör loppen.

Din fysik kanske lämpar sig bättre åt andra sporter än kuskandet?

– Dit kommer jag aldrig att komma, tack och lov. Det skulle i så fall vara något handicaplopp där vi på plus hundra kilo får starta 50 meter före, ha ha.

Trivs med livet på Bjertorp

Att lämna Örebro var ett lätt beslut, berättar Magnus, och han har snabbt funnit arbetsro på Bjertorp. Att han dessutom redan kände flera av travtränarna som hyr in sig där gjorde inte saken sämre.

– David Persson finns här och vi äger några hästar tillsammans. Sedan kände jag även Anders Svanstedt. Alla har ställt upp för oss, framför allt Fredrik Claesson som sköter allt det praktiska här på Bjertorp. Det är väldigt viktigt att man är ett bra gäng och har roligt ihop. Det har vi här.

– Det har varit några hektiska och tuffa veckor, med många resor för att hämta utrustning, men nu är vi på plats och trivs jättebra. Hästarna har acklimatiserat sig och det är mer tryck i dem. Det ser jätteintressant ut.

Magnus tog ut sin amatörlicens 2019 och har nu knappt tre år i branschen. Det har varit både med- och motgångar genom åren. Främsta meriten så här långt är V75-segern med Final Dream hösten 2020. Som så många gånger förr var det sambon som skötte tömföringen.

Hur skulle du beskriva din resa fram tills i dag?

– Första halvåret hade vi några egna hästar som Linda tränade. Jag hade precis avslutat min handbollskarriär och var kvar lite inom det, bland annat i Spanien på några olika uppdrag, men hon tvingade mig att ta ut en B-licens.

– Sedan började det flyta på. Hästarna gick bra och vi fick förfrågningar utifrån från andra ägare. ”Ska vi verkligen göra det här?”, tänkte vi då som var väldigt nya. Men i samband med att det blev några V75-segrar så fick vi blodad tand.

Magnus Jernemyr tillsammans med hästen Final Dream.

Jernemyr siktar på att bli proffs

I samband med årsskiftet påbörjade Jernemyr dessutom sin proffstränarkurs i hopp om att ta ut sin A-licens senare i vinter. Han förklarar att detta beslut kändes givet när han, som nu, ändå går in helhjärtat i sin roll som travtränare.

– Jag vill hela tiden utvecklas och inte stå och trampa på samma ställe. Man vill ju bli bäst och tävla på de stora banorna.

Du var som bekant en av världens bästa handbollsspelare under din aktiva karriär – är målet att även bli lika bra som travtränare?

– Det är upp till hästarna. Däremot är målsättningen att ge hästägarna en positiv syn på travet och ett roligt äventyr. I bästa fall dessutom tjäna några kronor på det, även om man vet att detta är otroligt svårt.

Hur skulle du jämföra pressen med att vara travtränare åt andras hästar, jämfört med den som fanns då du var aktiv handbollsspelare?

– Det går inte riktigt att jämföra. Inom handbollen kände jag aldrig någon press. Där var man anställd och man behövde bara sköta sitt jobb, sitt försvarsarbete. Travet är ett sätt att leva men egentligen känner vi ingen större press här heller, trots att vi nyligen fått in en häst som kostade ofantligt mycket pengar. Många skulle säkert tycka att det är något jobbigt men vi ser mer detta som något som är jätteroligt. En möjlighet både för oss och ägaren att få tävla på elitnivå.

”Vad fan ska vi till OS och göra?”

Magnus skördade under sin aktiva handbollskarriär stora framgångar och efter en nackskada våren 1998, som resulterade i nedsatt känsel i högerarmen, lades allt fokus på försvarsspelet. Under en period var han länge ansedd som en av handbollsvärldens främsta på sin position – och många anfallares största fasa. Här lades det aldrig några fingrar emellan!

Vi tillåter Jernemyr blicka tillbaka till åren som hyllad idrottsman och plocka fram de minnen som sticker ut mest. Han lyfter bland annat fram Champions League-vinsten med Barcelona 2011 som höjdpunkten under sin karriär, men också en berg-och-dalbana sommaren året därpå.

– Innan London-OS spelade vi jättedåligt under ett kval där vi åker ut mot Montenegro strax innan Midsommar. En vecka senare ska vi träffas och förbereda oss inför OS. Vi har riktigt trötta allihopa och tyckte att allt var skit. Några av oss satt och funderade: ”Vad fan ska vi till OS och göra över huvud taget, och lägga de lediga veckorna på att bara få stryk?” Det var så det kändes.

– Men sedan fick vi en bra start på turneringen där vi byggde upp någonting och vi tog oss hela vägen till final, även om vi sedan fick stryk av Frankrike med något enstaka mål. Det var trots förlusten en succé för oss.

Är du lika tävlingsinriktad som travtränare jämfört med hur du var som handbollsspelare?

– Ja, det är man. Det där går aldrig ur en, oavsett om man spelar handboll, boule med kompisarna eller Fia med knuff. Vinnarskallen sitter i hela tiden, åtminstone för mig, och jag kommer inte att göra något för att försöka ändra på det.

Magnus under sin aktiva karriär inom handbollen som tog honom till OS-final.

”Sedan började det rulla på”

Handbollskarriären är sedan 2017 avslutad för Jernemyr med smeknamnet ”Orsa”. Den högerhänte försvarsresen på två meter halkade in i travet långt innan han sedermera tog tränarsprånget. Hans far ägde travhästar på amatörnivå redan under Magnus barndom och Jernemyr själv har länge varit intresserad av själva spelbiten.

I vuxen ålder ville han så dela sin passion med övriga familjemedlemmar och beslutet togs att inhandla en häst vid namn Premier League. Den avslutade sin karriär 2013 men hann vinna 25 lopp och springa in drygt 2,5 miljoner i familjen Goops träning.

– Med sådana framgångar fastnade man så klart och under min tid i Barcelona inhandlade jag, Johan Sjöstrand och Jörgen Westholm en fransk häst som heter Apollon de Kacy. Sedan började det rulla på.

Det ena ledde till det andra och vips så hade Magnus och Johan kastat sig in i hästuppfödarbranschen. Succén var omedelbar då man lyckades få fram unghäststjärnan Axl Rose. Den i Italien-tränade talangen vann bland annat storloppet Gran Premio Orsi Mangelli, med drygt 130 000 Euro till vinnaren.

– Han är avelshingst på heltid nu. Allt det vi fick uppleva med Axl var jättestort och häftigt. Det var bara synd att han inte lyckades i några lopp på svensk mark, samt att vi inte kunde vara på plats i Italien när han vann de större loppen.

Är uppfödningsbiten något du planerar utveckla i framtiden?

– Vi har några jättefina fölmärrar. You Could Be Mine ska betäckas med Calgary Games, Harvard Student med Readly Express. Och så är Mama Lane nyinköpt. Hon ska betäckas med Greenshoe. I sommar ska vi även sälja en ettårig hingst efter Face Time Bourbon och Neona Princess som ser jättefin ut.

Miljonhästen närmar sig comeback

Vi kan slutligen inte släppa handbollshjälten utan att fråga om dyrgripen Champ Lane som nyligen köptes av skyttelegendaren Anders Carlsson Melby, något Trav365 skrev om för en tid sedan. Sedan auktionen har sexåringen flyttats till Jernemyr och trav-Sverige väntar med spänning på att få se hästen på banan igen.

– Vi har fått otrolig uppskattning från folk efter reportaget om Anders som är en underbar man. Han förtjänar den uppmärksamheten. Att få in en sådan häst är en tränares dröm. Många håller på med detta utan att få en sådan möjlighet. Vi är jätteglada.

Tanken var att han skulle starta tidigare denna månad men på grund av dåliga banförhållanden valde man att stryka hästen.

– Allt är bra med honom. Meningen är att han ska gå ett vanligt jobb om några veckor. Detta är en häst som är köpt för att tävla på V75 och man märker att det är en enormt fin travare. Nu ska vi försöka se till att han växer in i silverdivisionen, avslutar Magnus.