”Har en öppen fraktur – benpiporna sticker ut”

Erica Bergsten efter den otäcka olyckan på Solvalla: ”Min man sa att det var hemskt att titta på”

helskärm

I samband med ett montélopp på Solvalla under söndagen inträffade en allvarlig olycka.

Erica Bergstens tredje lopp i karriären slutade med en skentur – och benbrott i samband med fallet.

– Jag har en öppen fraktur och benpiporna sticker ut, säger Erica till Trav365.

Otäcka scener utspelade sig på Solvalla under söndagen. I det andra loppet red Mantorp-baserade Erica Bergsten egentränade Isla de Pinos, som galopperade och inte ställde sig. Ryttaren gjorde allt hon kunde för att få ut hästen ur fältet men det hela slutade med en bruten överarm – och en tur till sjukhuset, något som facktidningen Travronden rapporterat om.

När Trav365 når henne efter olyckan ligger hon fortfarande och väntar på operation.

– Jag hade hoppats bli opererad i går men fick nyss besked om att jag ska förflyttas till Linköping. Varför vet jag inte. Det har nog att göra med att det är så långa köer här i Stockholm, berättar Erica och fortsätter:

– Jag har en öppen fraktur, överarmen är av, och benpiporna sticker ut. Personalen här har dock tagit väl hand om mig och jag har fått bra med smärtlindring. Det har blivit sömn till och från under natten men jag har också grubblat över om jag kunnat göra något annorlunda.

”Det var tur i oturen”

Bergsten verkar trots allt vara vid gott mod under måndagen och har inga bekymmer med att återberätta vad som egentligen hände.

– Hästen galopperade efter startbilen och jag försökte ta honom ur loppet. Han lyssnade dock inte alls, trots att jag tog i med full kraft, och efter en stund började sadeln, som var åtdragen till max, glida och hamna på snedden. Då övervägde jag att få in honom på säkerhetsspåret men han fortsätter med i fältet ända in i mål.

I samband med att Isla de Pinos passerar målskjutsen glider så sadeln ytterligare och ryttaren klarar inte att parera detta. Erica hamnar under hästen och blir sparkad så illa att armen går av.

– Det var inte fallet som orsakade skadan utan jag vet att jag även blev sparkad på hjälmen. Det hade kunnat gå ännu mer illa så det var tur i oturen. Någon skräckfylld upplevelse var det ändå inte för mig under själva loppet, ingen rädsla eller så. Jag var mest stressad över hästen, hans upplevelse. Vi har nämligen jobbat hårt med honom under ett halvårs tid efter en olycka i Örebro i somras.

Den gången var det hästens dåvarande tränare och ryttare Anna Forsbeck som råkade illa ut.

– Han duckade in under vingen, vilket ska vara omöjligt, och ville bara fram. Anna slog då i huvudet riktigt kraftigt. På den tiden hjälpte jag henne med hästarna och tog sedan över Isla de Pinos.

Inga fler bilstartslopp...

Han verkar inte vara den lättaste hästen att ha och göra med?

– Jag måste dock försvara honom. Mina hästar finns på ett gruppboende nära där jag bor. Där används han som behandlingshäst då han är snällast av dem alla. Det är i samband med tävling som det kan slå slint på honom. Han vill för mycket men måste givetvis också lyssna, annars blir det farligt.

Kan detta rentav vara hans sista start?

– Ska man fråga andra så säger de nog att han aldrig mer ska tävla. Jag ligger däremot lite lågt angående det just nu, även om det nog inte ska bli någon autostart, ha ha.

Hon reste sig upp ganska snabbt efter söndagens olycka och gick därifrån för egen maskin. Erica berömmer sina kollegor och annat folk på travbanan.

– En annan montéryttare stannade till och hörde hur jag mådde, och sedan fick jag hjälp av personalen. Jag vill nämna hur tacksam jag är till alla som ställer upp efter en sådan händelse. En kusk vid namn Jesper Ljungeskog var på banan och körde tillsammans med sin mamma hem min häst. Solvallas sportchef ringde dessutom och berömde mig för att jag lyckades reda ut situationen.

”Man gillar farter och adrenalin”

Om någon mot förmodan tror att detta avskräcker denna tuffa dam från fortsatt tävlande så tänk om. Detta är nämligen inte enda gången hon åkt i backen på ett eller annat vis.

Erica har en lång bakgrund med hästkrafter. Både fyrbenta från sin karriär inom modern femkamp, och sådana på två hjul. En gång i tiden tävlade hon nämligen i enduro på amatörnivå.

– Man gillar farter och adrenalin. Jag tävlade i Gotland Grand National för ungefär 20 år sedan. Det gick bra i något varv men sedan blev jag tyvärr påkörd. Jag har plattor och skruvar i samma arm som jag skadade i går. Det var nästan en repris.

Ett benbrott och några skruvar senare var hon dock tillbaka på motorcykeln, inte ett dugg avskräckt av det som hänt. Numera arbetar hon som sjuksköterska och vet hur sår och dylikt ska lappas ihop.

– Jag hade mycket killkompisar under min uppväxt och ville prova allt på den tiden.

”Det var hemskt att titta på”

Vi gissar att det kommer bli tufft för en hästtjej som du att tvingas stå vid sidan under en period?

– Jag skadade handen för ett år sedan och stod vid sidan även då, men fick hjälp av pappa och en skötare vid namn Frida att träna hästarna. Hon är väldigt viktig för mig i mitt travliv. Jag hade faktiskt tänk mig att köpa en mountainbike i år men får väl vänta med det nu.

– Hästarna tar jättemycket tid av mitt liv. Från familjen och så. Både tar och ger, kan man säga.

Där hemma väntar maken PA, läkare till yrket, och sonen Vilhelm på att mamma ska bli frisk och kry igen. Det var säkert några tuffa minuter framför tv:n för familjen i samband med olyckan.

– Min man sa att det var hemskt att titta på. Han skrek högt att jag skulle svänga ut, vilket jag försökte. Det händer olyckor i travet och därför är det viktigt att man har ett säkerhetstänk.

Detta var endast hennes tredje travlopp under karriären och anledningen till att hon ens började med denna disciplin är just maken.

– Han var intresserad av trav och brukade tycka att det var så tråkigt att se mig tävla i dressyr. Trav var något vi kunde ha som ett gemensamt intresse, avslutar Erica.