Hittat sinnesro i travet – efter åren som kriminell

Jonas ”Jonte” Bergdahl i stor intervju om travsatsningen, ishockeyn och hur han lämnade brottets bana: ”Det var aldrig pengarna som drev mig”

Jonas Bergdahl har begått allvarliga brott och suttit i fängelse. Nu ska han göra karriär inom travet.

Han har fått en ny chans i livet och ämnar göra det bästa av situationen.

– Polisen gjorde en husrannsakan och väckte mina barn. Dagen efter bestämde jag mig för att lägga av, säger Jonas till Trav365.

Jonas Bergdahl, eller ”Jonte” som alla kallar honom, har under sitt 45-åriga liv varit med om det mesta. Han har en framgångsrik karriär bakom sig både som ishockeyspelare och tränare, men också en brokig bakgrund som kriminell och före detta president i motorcykelklubbarna Mongols MC och Original Gangsters.

Han har suttit i fängelse vid flertalet tillfällen. 2006 dömdes han till två års fängelse för grov misshandel, grov kvinnofridskränkning och två fall av olaga hot.

”Gjort saker jag ångrar enormt djupt”

I ett reportage i Sportbladet 2020 berättade han om hur han ser på brotten, bland annat kvinnofridsbrotten.

– Jag har haft en svaghet som människa att jag varit för snäll och inte sagt nej. Det har gjort att allt blivit väldigt rörigt och sen blir det kaos i livet och då har det varit en otrolig frustration. Sen kan man alltid diskutera varför. Hur kunde du göra så? Det finns alltid två sidor av myntet men att sitta och prata om det ger inte mig någonting. Jag har gjort saker jag ångrar enormt djupt och sårat människor genom åren på olika sätt. Sedan spelar det ingen roll vad som hände där och då. Jag är dömd för saker och ting och det får jag ta. Det har varit många olika faktorer som varit med som gjort varför det blev som det blev där och då. Det är lite för enkelt att säga att jag saknade en spärr då som jag har nu. Det är många faktorer som spelar in. Det enda jag kan säga är att jag ångrar mig djupt och lever med det här dagligen.

En dag bestämde han sig för att vända blad. Nu vill han bli en maktfaktor inom travet där Svensk Travsport beviljat honom en amatörlicens som kusk.

– Jag hade lovat mig själv att om min familj kom emellan på något vis och blev drabbad av mina val, vilket de blev, så fick det vara nog. Polisen gjorde en husrannsakan och mina barn blev väckta. Dagen efter bestämde jag mig för att lägga av. Min familj har betytt oerhört mycket för mig och man måste ha folk som tror på dig, berättar Jonas för Trav365.

”Hundra procent eller inte alls”

Även om solen skiner en dag som denna blåser det ändå kallt. Detta bekommer dock inte Bergdahl som just i dag ska iväg och titta på en gård med stor potential. Drömmen är att på sikt utveckla den nuvarande verksamheten JMB Travsport och nästa år planerar han gå proffstränarkursen. En framtid med runt hundra hästar tycks inte vara en utopi.

– Det finns ingenting som är mellanmjölk. Antingen gör man något till hundra procent eller inte alls.

För dagen är han delaktig i 14 tävlingshästar som står hos flera olika tränare som exempelvis Robert Bergh, Nicklas Westerholm och Sofia Aronsson. Han har dock även åtta till antalet i det egna stallet som tillhör Claes Eskilsson.

Grundtanken är att köpa in, förfina och sedan erbjuda tio andelar i samtliga travare, varav man alltid behåller en del av varje häst. Ytterligare ett upplägg som erbjuds är att folk kan leasa hans hästar till en månadsavgift.

– Vi går under Claes flagg ännu så länge och jag jobbar åt honom med våra egna hästar. Jag har både tid, råd och ett enormt engagemang att göra detta på riktigt. Vi lägger ner enormt mycket energi på kosten och jobbar på ett annorlunda sätt för att skapa de bästa förutsättningarna. Jag har varit väldigt mycket hos Robert Bergh och kört hästar. Jag måste tacka honom oerhört mycket för att han hjälpt och pushat mig att ta körlicens.

Har kontaktat Anders Malmrot

När vi ber Jonte plocka ut vilka hästar han kanske tror allra mest på så nämner han nog hela stallet. Om man läser mellan raderna verkar han dock ha extra stora förväntningar på en femåring vid namn Hector de Sajan. Och där spänner han bågen rätt rejält.

– Jag har faktiskt redan varit i kontakt med Anders Malmrot. Startsnabbare häst tror jag inte finns i Sverige. Man måste tro på det man håller med och ta ut segern i förskott.

Men nej, det är inte Elitloppet som åsyftas utan Solvallas Speedrace under Elitloppshelgen. Ett lopp där de startsnabbaste av de startsnabba i landet tävlar över 640 meter. M.T.Insider och de andra är härmed varnade.

Jonas berättar att han alltid haft ett brinnande intresse för hästarna och hans far ägde för 35 år sedan en nordsvensk vid namn Råg Norman. Som ung grabb fick han till och med dispens att köra travlopp redan som 17-åring. Sin enda kuskseger, hittills ska tilläggas, togs med egna hästen Billie Holiday i höstas på Åby.

– Hon var som en rund miljon den dagen och vann med spända linor. Det var en fantastisk känsla och ett kvitto på att det vi gör fungerar. Jag har hållit på med det här hela livet men under en tid kom ishockeyn och lite annat emellan. Under dessa år längtade jag dock alltid tillbaka till travet och när chansen kom så tog jag den. Det är något som fattats i mitt liv och jag tror att det var hästarna.

”Tränaryrket saknar jag ingenting”

Hästkrafter i all ära men hur står sig känslan att sitta i en sulky, jämfört med att bränna gummi på motorvägen på en motorcykel? ”Jonte” om någon borde veta svaret på den frågan.

– Oj, vilken jämförelse. Att köra motorcykel är hundra gånger farligare men det är en enorm känsla att sitta bakom en häst som drar iväg från start. Det går inte att jämföra med något annat. Jag har faktiskt varit med om en riktig olycka när jag var 19. Då föll jag ur vagnen, släpades efter och slog sönder axeln. Det var dessutom precis i samma veva som jag skrivit på mitt första proffskontrakt i hockeyn. Axeln har hängt med och strulat sedan dess.

Ishockeyn har han släppt helt, både som aktiv och tränare för Sollentunas J18-lag. Han har blandade minnen från alla åren på och vid sidan om isen.

– Jag är mental rådgivare till några spelare men tränaryrket saknar jag ingenting, även om jag trivdes jättebra med det då. Svenska Hockeyförbundet tappar dock mark på hur verkligheten och den mentala biten ser ut. Som coach förväntas du vara psykolog till spelare och föräldrar, fystränare, rådgivare, skillscoach och eventuellt även hinna med att prata powerplay och träning.

– Tyvärr är det för mycket mental träning som saknas och som förbundet inte lägger ner tid på. Vi förlorar alldeles för många unga killar och tjejer på vägen för att de inte lär sig hantera motgångar på rätt sätt. De byter lag eller lägger av. Vi lever tyvärr i ett bekräftelsesamhälle.

Drogs in i kriminalitet efter skadan

Vilket är ditt bästa minne från din aktiva karriär?

– När vi vann farmarligans motsvarighet till Stanley Cup med Phoenix Mustangs. Som huvudtränare är det när Sollentuna, med ett rätt mediokert lag, tog sig upp till högsta serien för snart två år sedan. Det var fantastiskt och kan jämföras med travet där målet är att maximera varenda individs prestation.

Att slå sig in, eller ens få chansen, som ishockeytränare var dock aldrig givet då Bergdahl ofta stötte på patrull i form av oroliga föräldrar. Hans bakgrund är allt annat än fläckfri men något han under en längre tid försökt lägga bakom sig.

– Jag drogs in i kriminaliteten på grund av gemenskapen, något jag tappade i samband med att jag återvänt från USA efter skadan. Det är ett enkelt svar. Vad jag än har gjort i mitt liv så var det aldrig pengarna som drev mig, utan sökandet efter inre bekräftelse.

Var det livet lika glamoröst som man ibland kan få intryck av?

– Nej, nej, nej. Det kan jag inte påstå.

”Viktigaste personen i mitt liv”

Var det ändå svårt att byta karriärbana?

– Inte för mig då jag alltid haft väldigt bra folk runt omkring mig. Det är inte många människor som stått rakryggade för mig, det är ytterst få, men de som gjort det vet om det och står bredvid mig fortfarande. Framför allt Ronnie Andersson som är en fantastisk ”gubbe” med ett enormt stort hjärta. Vi känner igen oss i varandra och han är den viktigaste personen i mitt liv.

Jonte nämner även hockeyspelaren Anders Gozzi och Robert Bergh som viktiga kuggar för att komma på rätt köl i livet.

Jonas Bergdahl i dag jämfört med Jonas Bergdahl tidigare?

– Jag har alltid varit samma person. Dock så blir man äldre, klokare och får ett annat lugn i livet. Framför allt sedan jag började prata med någon om min ADHD. Tidigare har man känt att man hjälpt så många människor men inte fått någon tacksamhet. Nu har jag lärt mig att man måste utgå från sig själv. Den viktigaste personen i ditt liv är du själv.

Slutligen, kan man säga att du efter många omvägar i livet äntligen hittat sinnesro?

– Oja! Det har jag verkligen fått. Helt klart. Det har jag Sofia Aronsson, min tidigare sambo, att tacka mycket för. Vi pratar än i dag om olika saker och jag hittade sinnesron på Åke Svanstedts gamla gård Bjertorp. Jag är otroligt glad och lycklig över mitt liv nu, avslutar Jonte.