Nybrink: ”Det blir en rå fajt”

Micke Nybrink

Experten: En norsk kontorsråtta i äggställning mot en sömnig svensk som inte har koll på att han är dålig

helskärm

Världseliten är inbjuden men det är dukat för rena landskampen, Sverige mot -Norge.

Finalen av Elitloppet artar sig till en -duell med fullt slagsmål hela vägen.

Med lite flyt kolliderar Mosaique Face och B.B.S.Sugarlight.

Sida vid sida sista varvet.

Men tro inte att de hjälps åt, det vevas vilt tills någon stupar.

Vem som vinner är en öppen fråga.

Men innan vi studerar detaljerna, tar fram badkaret, gör överkursen och lägger de två kämparna under lupp. Jag brukar roa mig med ett rubricera startfältet, att hitta grejen med upplagan av världens största sprinterlopp för den äldre eliten som ju Elitloppet på Solvalla är.

Det första som slår mig är att 2015 års upplaga inte kommer att handla om perfekta travare som svävar fram över banan i farter som vi knappt trodde var möjliga. Det blir inte travpornografi på det sättet. Visst, både Mosaique Face och B.B.S.Sugarlight kan springa otroligt fort men ingen av dem är en supertalang.

Vi har ingen Sebastian K., Victory Tilly, Varenne eller Torvald Palema att vila ögonen på.

Årets upplaga är råare, den handlar om två vinnarskallar som inte glänser det minsta fysiskt, men ändå är fruktansvärt bra. Om Sebastian K. är en elitgymnast eller konståkare, då är Mosaique -Face en MMA-fighter, ungefär så. Det är inte ett dugg vackert men den som försöker råna honom är dödsdömd. Han vrider nacken av såna med ett leende.

Samma sak gäller B.B.S.Sugarlight, talangen är noll. Fast han är

i stället spenslig och ser bara allmänt oduglig ut, som en -kille som jobbar på kontor -eller nåt. Som aldrig tagit i.

Speciell historia

Vi börjar med honom för det är väl ändå han som är -favoriten före försöken? Norsken hade turen att hamna

i det sämsta heatet och samtidigt dra det bästa spåret. Från innerspår bakom bilen är det autobahn mot försöksvinst och ett tuta-och-kör-spår i finalen (igen).

Historien om B.B.S.Sugarlight är speciell. Det handlar nämligen om en av de mest remarkabla förvandlingar vi sett på en travbana. Den som kunde se den här komma räcker upp handen. Jaså, inte ni heller. 

Som tre- och fyraåring var han en vanlig, svart hingst. Inte särskilt bra men heller -inte så dålig. Det knallade på.

Ägaren och tränaren Fredrik Solberg anmälde honom till ett lopp på Åby i början av januari förra året och begärde Björn Goop som kusk, alla vill ha BG. Björn kunde inte men Peter Untersteiner var ledig. Det går fint, sa Solberg.

Untersteiner och B.B.S.Sugarlight slutade tvåa och Peter fick känna på hästen. När det var dags för nästa start (han ville köra igen) föreslog han några ändringar i utrustningen: barfota bak, skygglappar och jänkarvagn, lite mer racing så att säga. Nu var det slut på semesteråkningen ner för backen, slutplogat. Untersteiner är född i Österrike och ville köra störtlopp, Franz Klammer-style.

Ni känner till fortsättningen. Hästen vann direkt på 1.12,2 efter en avslutning i 190. Vinsterna haglade och superlativer ströddes över Norges nya stjärna. Vi -lärde känna Solberg som den uppskruvade och nervöse tränaren vid ringside. Vi drogs in i hans känslostormande värld. Bara han inte- får en hjärtattack. 

Kontorsråttans krafter

Upptakten i år har varit bitvis fantastisk, bitvis så där. Den svarte hingsten svarade för en urstark prestation i dödens i ett kval till Olympiatravet där han krigade mot On Track Piraten -hela vägen. Han vann också finalen -efter en insats som var overklig, vi pratar alien. Från ledningen bombade han runt och försvann på 1.10,7/2 140 auto. Han lämnade motståndet med byxorna vid fotknölarna och vi stod upp och hyllade. Var fick den lille kontorsråttan krafterna ifrån?

Vi var också många som i det läget var säkra på att han skulle vinna Elitloppet. -Pissa på dem.

Men det som ligger och gnager är flopparna, galopperna. Han gjorde det på Momarken i årsdebuten och han bjöd på det igen i senaste starten i Danmark. Faktum är att han inte såg det minsta bra ut i Copen-hagen Cup. Han var ”av på mitten” enligt en av Sveriges bästa travtränare.

Nu kan det vara så enkelt att han inte -gillade den betonglika banan. Han var inte ensam om det i så fall. Enligt Björn Goop var den katastrofalt hård. Hur som helst är B.B.S.Sugarlight åtgärdad och läget är -utsökt. För Peter Untersteiner, den gamle österrikaren, är det bara att gå in på You-tube och titta på gamla klipp hur Franz Klammer bar sig åt. Krypa ner i äggställning direkt och sen gömma sig för fart-vinden hela vägen, eller ligga kanske -passar bättre med jänkarvagn? Peter gillar att -ligga numera.

Om allt klaffar, om hästen står på benen genom första kurvan och sitter i ledningen, är försöksvinsten hemma. Får han sedan spetsläge igen i finalen är det väl bara en häst som kan stoppa honom?

”Har inte koll på att han är dålig”

Och det är förstås Mosaique Face, denna fullständigt talanglösa, störtsköna -slugger som inte har koll på att han är ganska dålig utan tar i för kung och fosterland och tömmer alla krafter han har.

Lutfi Kolgjinis stjärna var ingen häst som fick rubriker i början av sin karriär. Han var ganska bra, visade mer än B.B.S.Sugarlight, men ingen såg något jättestort i honom. Liten, lat och vissa gånger totalt ointresserad men vi förstod också ett det fanns något som låg och slumrade, han glimtade till ibland. Sen somnade han om.

Urförbannad – och nöjd

Första gången jag på allvar insåg hans inneboende kapacitet var i kvalet till Derbyt. Mosaique Face fick öppna knallhårt första 1 000 för att komma till ledningen, tror det var 1.10,5, och det var ändå inte förrän den sista biten han (spyfärdig) gav sig mot Porthos Amok.

Jag pratade med Kol-gjini efter loppet och han var både urförbannad och nöjd. 

I Derbyt släppte han ingen över bron. Och det gjorde han heller inte i Europa-derbyt en månad senare och sedan rasslade det på året efter med vinst i ”Lilla Elitloppet” och Jämtlands Stora Pris.

Grejen med Mosa-ique Face är att han svarar allt som försöker ta sig förbi. Från -ledningen går han inte att slå. Dödens är en position han parkerar i med ett flin. 

Under vintern har han varit under isen. Inget har funkat. Jag trodde på honom i Prix d’Amerique men den dagen var han inte bra. Kolgjini hade preppat honom men hästen var inte frisk. Sen åkte han på hjärtflimmer

i Kalmar näst senast och togs tidigt- ur -loppet.

Och nu skriver jag att han kan vinna Elitloppet. Sjukt, eller hur? Men det här är ingen normal häst. Han är som en golfare som inte kan -träffa bollen på drivingrangen men som ändå går ut och skjuter fyra -under par i sömnen. Utan teknik får han den i hål, hela tiden, och det ser inte bra ut.

Synkad steglängd

Visste ni att hans högra framben är två centimeter kortare än det vänstra? Det är möjligen därför han ser ut som han gör? Kolgjini hade därför, i den senaste starten i Gävle där han sprang världsårsbästa (1.09,0), lagt boots på vänster framhov.

Det gjorde att han, om jag fattat saken rätt, fungerade bättre i kurvorna. Att steg-längden synkade.

Och det är runt den sista svängen det -avgörs. Sida vid sida. Full gas. Mosaique Face och B.B.S.Sugarlight. 100 meter kvar, det står och väger... Vem kommer då farande och slår av dem? Men vad fan nu då? Örjan! Nej, jag skojar bara. -Sverige vann väl?