”Jag var jäkligt nere – livet försvann för mig”

Stefan Hultman i stor intervju om • Sjukdomarna • Succécomebacken • Boken • Calgary Games: ”Den värsta häst som jag sett någon gång”

helskärm

Stefan Hultman gjorde under augusti månad comeback som travexpert.

Trots sina svåra sjukdomar vägrar han att ge upp.

Och nästa år ger han ut en bok om sitt liv.

– Jag var jäkligt nere ett tag när jag blev sjuk och tyckte att livet försvann för mig, säger Stefan till Trav365.

Stefan Hultman, en av landets mest folkkära travpersonligheter, har länge brottats med flera allvarliga sjukdomar och tvingades tidigare i år till en ofrivillig paus på fem månader från rollen som expert i rutan.

När Trav365 fick sig ett öppenhjärtigt samtal med legendaren i somras berättade han om sin längtan över att vara tillbaka på jobbet, samt rädslan över att inte ha Kanal75 i sitt liv.

– Då hade jag haft ett jäkla problem och en otroligt trist tillvaro. Då vete fan om man inte hade lagt sig på vägen och väntat på bussen. När jag sitter i travstudion känner jag mig som en 25-åring igen. Jag har ingen fysik att jobba med kroppen men däremot kan jag sitta på en stol och använda ögonen, sa Stefan då.

”Hästarna är mitt allt”

Under augusti månad gjorde han dock bejublad comeback i rollen som han saknat så och har trots smärtorna fortsatt arbeta regelbundet, både onsdagar och lördagar.

– Jag pallar inte mer jobb än så och behöver återhämta mig. Efter en onsdagskväll är jag helt slut när jag kommer hem. Jag har svårt att stå och duscha, tvätta håret och sedan ska man snygga till sig. Det är ett projekt för mig.

– Men så fort jag sätter mig i bilen och åker mot Värtahamnen, då kommer den där glädjen fram. Att jag nu ska göra lite nytta. Det har varit fantastiskt kul för mig och det ger mig ett otroligt utbyte att sitta på Kanal75. Jag har ju bara en sak i huvudet eftersom hästarna är mitt allt.

Stefan berättar att han i början var väldigt orolig över att i sin roll som expert få ovänner bland tränare och hästägare, om han exempelvis anmärkte negativt på en värmning.

– Jag var likadan själv och kommer ihåg en gång då Maharajah skulle ut och värma. Stig H Johansson, som den dagen var värmningsexpert, såg att hästen drog höger bakben och sa det. Jag blev sur på Stig då men han hade rätt. Man är väldigt känslig som tränare och djurägare när man får kritik.

– Jag har alltid haft prestationsångest men har ett gott självförtroende när det gäller att bedöma hästar. Min uppgift är att försöka vägleda spelarna och att hitta en dålig favorit är det bästa tips jag kan ge. Den biten kan jag.

”Min sjukdom tär på mig”

Vilka är dina förhoppningar för 2023 och framåt när det gäller din roll som expert?

– Att jag håller huvudet över ytan, höll jag på att säga. Jag blir ju inte piggare och fyller 60 år nästa år.

Och när det gäller livet i allmänhet, kan du unna dig att tänka långsiktigt?

– Nej, det kan jag inte. Jag köpte ju ett sjöställe för att ha en båt och kunna fiska, att ha ett andra liv efter travet, men tvingades sälja båten. Ibland måste min fru Carina hjälpa till att sätta på mig strumporna, och andra dagar får jag inte på mig kavajen. Jag är sliten, min sjukdom tär på mig.

– Jag var jäkligt nere ett tag när jag blev sjuk och tyckte att livet försvann för mig, men har nu accepterat min situation. Man lär sig uppskatta andra saker, som nu till exempel då mitt treåriga barnbarn kommer över och ska fira jul med oss. Det ser jag verkligen fram emot. Hon är rolig så in i helsike.

Hultman om boken: ”Ska inte bli för nördig”

Varje dag är en kamp för Hultman som länge dragits med bland annat myastenia gravis, en nerv- och muskelsjukdom, som bland annat innebär ett nedsatt balanssinne och har resulterat i flertalet fall i hemmet.

– I dag så överlever man, förr gjorde man inte det. Då kvävdes man ihjäl eftersom andningen inte fungerade. Jag kan inte jobba på tomten längre och inte gå med snöslungan.

Vardagen numera skiljer sig således väldigt mycket från åren då han tillhörde världens mest framgångsrika travtränare, med vinster i både Elitloppet och Prix d'Amerique. Stefan har trots alla sina hälsoproblem bitit ihop och är, med hjälp av journalisten Henrik Ingvarsson, mitt uppe i författandet av en bok som förhoppningsvis ges ut någon gång under 2023.

Och givetvis vill vi veta mer om vad läsarna kan förvänta sig av det ännu namnlösa alstret som sakta men säkert håller på att växa fram.

– Boken börjar från 1971, det är då pappa köper den första avkomman efter Kentucky Fibber, fram till dags datum. Jag har haft 30-40 riktiga stjärnhästar som vi skulle kunna prata om men boken ska inte bli för nördig, utan en blandning mellan min uppväxt, sjukdomar, framgångar och givetvis mycket Maharajah.

”Det var pricken över i:et i min karriär”

Finns det några speciella kapitel i din livshistoria som du brinner lite extra för att berätta om?

– De här stora segrarna är givetvis väldigt viktiga för mig. När jag segrade i Elitloppet med From Above, men också att jag fick vinna alla lopp som jag ville vinna. Som Prix d'Amerique med Maharajah, vilket blev lite på målfoto för mig i livet. Om jag inte vunnit då så hade jag känt mig halv som travtränare.

– Sedan vill jag även nämna att jag blev invald i travets Hall of Fame. Jag hade ingen tanke på att kunna bli det. När jag blev det såg jag vilka legendarer som fanns med där, men också sådana som inte blivit invalda. Det var pricken över i:et i min karriär. Då fick jag nypa mig i armen.

Skulle du kunna vara så vänlig och avslöja något ur boken som du tror läsarna kommer att uppskatta?

– Det är så mycket roligt men sista året när vi vinner med Maharajah, då ändrar jag på allting. Träningen, värmningsrutiner och matchning eftersom han fått lite problem med för tjockt blod. Örjan körde klockrent och skrek på Frank Nivard att flytta på sig när Ready Cash galopperade utvändigt.

– Då var det bara eufori som gällde och jag sparkade en papperskorg i omklädningsrummet så pass att inte ens Zlatan hade kunnat göra det bättre.

”Rullar ner i vattnet och drunknar...”

Han lyfter fram tjusningen att ge sig ut i skogen med en fin unghäst som det kanske bästa som finns i livet. Tyvärr är detta inte längre möjligt och det har nu gått ett antal år sedan Stefan senast satt i en sulky, vilket inträffade i samband att Solvalla dukade upp till Elitloppsfest.

– Det är en rätt rolig grej som jag kan släppa som en hemlis från boken. Solvalla ringer och berättar att de vill att jag ska inviga Elitloppet, och samtidigt avtacka mig. Sista åren mådde jag jäkligt dåligt och var folkskygg, så jag parkerade bilen på stallbacken och gick bakvägen till Stig H:s stall för att hämta hästen.

– Där sitter Stig, som är min stora idol, tillsammans med Berndt Lindstedt, John D Campbell och Erik Adielsson. Då reser sig Stig H upp och säger: ”Ja, då är vi fyra stycken här inne som vunnit Prix d'Amerique. Du, du, du och du, men inte du, Erik”, säger Hultman och skrattar.

Tillsammans med hästen Morris fick Stefan så avnjuta en sista glädjestund på hemmabanan, till publikens enorma glädje.

– Det var jättestort för mig. Jag hade två saker att välja på. Antingen så rullar jag nedför bryggan ner i vattnet och drunknar, så att allt är över, eller så sätter jag upp fem mål, varav det sista var att köra häst igen. Jag är väldigt stolt över att ha uppnått alla fem vilket inte har varit lätt, det kan jag lova er. Allt det här kommer att stå i boken.

”Det är ett unikum”

Stefan avslutade sin tränarkarriär 2015, knappt två år efter att hans Maharajah vunnit världens tuffaste travlopp på Vincennes kolstybb: Prix d'Amerique.

Hultman om någon vet vad som krävs för att klå fransmännen på deras hemmaplan och givetvis känner vi travoraklet på pulsen angående det stora svenska hoppet Calgary Games.

Hur går tankarna kring årets startfält i allmänhet, och Calgary Games i synnerhet?

– För det första ska det inte gå att göra den matchningen, som Timo Nurmos gör med Calgary, för att vinna. Ett normalt år hade det aldrig gått eftersom fransmännen är bäst i klassen på att preparera sina hästar, något vi svenskar legat långt efter i. När det väl blir Prix d'Amerique så blir de flesta av deras hästar 20 meter bättre. I år har de dock en svag elit.

– Calgary Games är nog den värsta häst som jag sett någon gång. Om han går ut 14 dagar innan i Prix de Belgique så tror jag att han har toppchans att vinna Prix d'Amerique.

– Det är ett unikum. Titta på hans rörelsemönster... det verkar vara ett mellanting mellan Victory Tillys aktion och Varennes styrka.

Tror du att fransmännen darrar av rädsla över blotta tanken att tvingas möta Calgary?

– Nej, nej, nej. De är sådana enorma patrioter och de flesta vet nog inte ens vem Calgary Games är, avslutar Stefan.