”Gav ägaren ett högt bud, han tackade ja”

Stefan ”Tarzan” Melander i stor intervju om stallets stjärna Milligan’s School, framtiden – och Daniel Redén: ”Han är en kopia av mig”

helskärm

Stefan Melanders Milligan’s School krossade allt på V75 i lördags på tangerat världsrekord.

Det har nu gått nästan fem år sedan ”Tarzan” efter en videoanalys slog till och köpte hästen.

– På min dåliga engelska gav jag ägaren ett högt bud och han tackade ja, berättar Stefan för Trav365.

Stefan "Tarzan" Melander har vunnit allt som går att vinna. Elitloppet, Hambletonian och Prix d'Amerique, för att nämna några. Och så givetvis Axevallalöpningen i lördags då stallets stjärna Milligan's School och hans följeslagare Ulf Eriksson drog konkurrenterna sönder och samman på tangerat världsrekord över distansen. Så här dagarna efteråt är dock tränaren minst lika cool och samlad som han brukar vara.

– Jag tänkte väl kanske att hästen skulle bli trött av den öppningen men tydligen så gillar han hårt tempo. De gånger det blir uppullat trivs han inte alls, vilket det blev näst senast. Ulf berättade efter lördagens lopp och att det till och med fanns sparade krafter i mål, så visst gjorde han helt rätt som körde så offensivt. Han är en väldigt duktig kusk, säger Stefan till Trav365.

Mycket till firande blev det dock inte för Melander och den övriga kretsen.

– Jag är inte en som firar efter en seger. Efter vinsten i Hambletonian med Scarlet's Knight satte jag mig på planet, flög hem och jobbade på som vanligt direkt vid hemkomsten. Går hästarna bra så kör man bara på, går de dåligt så börjar man analysera varför så var fallet. Kanske blir vi dock bättre på att ordna något efter vinster när vi kommit ner på runt 25 hästar i framtiden?

”Det kostar att ligga på topp”

Det har nog inte undgått någon att Stall Melander sålt av en hel del tävlingshästar, men också fölston. Som mest har man haft runt 150, men just för dagen återfinns 32 på träningslistan. Taktiken att skära ner är en medveten sådan.

– Det kostar att ligga på topp. När "Cattis" började hos mig 1987 hade jag runt 25 hästar, men antalet ökade snabbt därefter. En period var det dock för många och även om det är så himla kul så blir det svårt att hinna med, framför allt nuförtiden med allt lunchtrav och så. Jag lägger oerhört stor vikt på att mina hästar ska ha så bra underlag som möjligt här hemma. Tack och lov har jag dessutom jätteduktig personal. Trots att vi gått ner från 150 till 32 starthästar så är det lika mycket jobb, men det är ändå roligt hela tiden.

Stefan har varit tydlig med att de flesta hästarna i stallet är till salu om priset är rätt, och vi har redan sett flera fyrbenta skörda stora framgångar i ny regi.

– Givetvis gläds jag när de jag säljer går bra för andra ägare och tränare. Som Rotate. När ägaren ringde till mig så förklarade jag att det fanns hur mycket kapacitet som helst i hästen. Han var kastrerad sent och det var bara en tidsfråga innan polletten trillade ner. Priset var relativt högt men Björn Goop har plockat fram en växel till. Rotate får inte starta i Prix d'Amerique nästa år eftersom han är valack men de får vinna Elitloppet istället.

Bara för att man trappar ner på antalet hästar finns det fortfarande drömmar och målsättningar för den sympatiske 63-åringen som har många strängar på sin lyra.

– Målet är att på sikt bli nummer ett i uppfödarligan, även om det blir svårt att knuffa ner Menhammar. Jag tror dock på våra avelshingstar. Nuncio kan bli grym i aveln och har en avkomma som debuterade på en 11-tid. Uncle Lasse är också lovande.

Dålig engelska var inget hinder

Milligan's School har hunnit bli åtta år och är avelsgodkänd, men några små döttrar och söner har vi ännu inte fått uppleva.

– Det får vänta. Jag gjorde misstaget med Scarlet Knight att kombinera avel med tävling och vill inte göra om det. Han är som en tiger här hemma men har haft mycket otur i år och ofta inte kommit med i loppen på grund av poängbrist. Han var ena stunden inbjuden till Oslo Grand Prix, men sedan var han inte det längre... I Årjängs Stora Sprinterlopp var han en av tolv deltagare, då ändrade banan sig plötsligt och stängde loppet vid tio – utan att meddela oss detta. Jag tycker att vi borde ha fått en ursäkt.

Lite plåster på såren blev det dock i och med segern i lördags och på frågan vilken av Milligan's Schools vinster som är den roligaste så blir svaret:

– Då brukar jag säga den senaste, för det är den man minns bäst. Han gjorde ett fantomlopp!

Stefan älskar amerikansk travsport och har hästar på hjärnan större delen av varje vaket dygn, förmodligen även de få timmar då han får lite välbehövlig vila. Det var tack vare hans envisa videoanalyser som han för många år sedan fick upp ögonen för en viss Milligan's School som tog sina första stapplande steg i Zanesville Ohio.

– Jag sover ju inte så mycket och ser nästan fler amerikanska travlopp än svenska. Det var mycket som stack ut med hästen. Hans exteriör. Han var byggd till att vara en bra travhäst. Jag har lärt mig mycket av Sören Nordin genom åren och Milligan's School tillhörde favoriterna inför Hambletonian. Efter att ha sett hästen i flera lopp lyfte jag på luren och ringde upp tränaren. På min dåliga engelska gav jag sedan ägaren ett högt bud och han tackade ja.

Var han dyr?

– Jättedyr! Du vet ju att jag gillar att betala runt 7 000 Dollar för mina hästar, som när jag köpte Nuncio. Det är normalt sett inte min grej att inhandla dyra treåringar. Milligan's misslyckades i Hambletonian men tränaren berättade att något krånglade med hästen den dagen. Om han vunnit så hade han knappast varit i min träning nu.

Starten på svensk mark var dock allt annat än lyckosam. Visserligen blev det seger i andra försöket för Stefan men sedan följde 17 raka utan vinst.

– De amerikanska hästarna brukar ofta behöva ett år för att acklimatisera sig i Sverige. Där borta är det full fart hela vägen, så det var trögt inledningsvis. Jag tror att det vände för honom när hans polare Nuncio flyttade, då blev Milligan's School plötsligt kungen i stallet. Det har nog stor betydelse för hästarna. Numera när man släpper ut honom i hagen så har han full kontroll på de övriga. De går sedan in i boxarna först, och han sist. Det är en skön och snäll häst och han blir väldigt glad av att åka och tävla. Dessutom är han smart.

”Jag är ju världens bästa fotograf”

Melander har tidigare berättat för Trav365 hur mycket hästen betyder för sambon Lundström. Så pass att det vid en eventuell försäljning troligen skulle leda "skilsmässa" dem emellan. Bandet mellan "Cattis" och Milligan's School är oerhört starkt och det är inte aktuellt att lyssna på några som helst bud för honom.

Den gångna veckan gick Stefan ut och menade att Daniel Redén är världens bästa tränare. Av bara farten vann denne sedan StoChampionatet och tveklöst känner Melander en stolthet över att vara hans tidigare arbetsgivare och någon som formade honom till den han är i dag. Om Daniel är världens bästa tränare, är då Stefan världens bästa arbetsgivare?

– Det vet jag väl inte men det är givetvis kul att även se min brorson Marcus Melander lyckas så bra i USA. Daniel är en kopia av mig. Lika envis som jag i den åldern. Jag brukade ofta leta efter hästar med ett visst psyke, han är likadan och verkar ha snappat upp lite av mig genom åren. Se bara på hur han satte Honey Mearas i ordning, det visar hans styrka som tränare. Vi är goda vänner och jag har nyligen flyttat en häst till honom.

Kan det till och med bli aktuellt att låta honom träna Milligan's School?

– En dag kanske även han flyttar dit. Vi får se vad som händer. Jag tar alltid ett lopp i taget med mina hästar. Nästa start för honom blir Åby den 14 augusti, och så i vinter kanske vi reser ner till Paris igen. Han har inte haft någon tur där vid tidigare besök.

Den avslutande frågan om han har några bra foton på sin kelgris känns rätt onödig, då "Tarzan" arbetat som fotograf sedan slutet av 60-talet tillsammans med mentorn Einar Andersson.

– Jag är ju världens bästa fotograf och tog några bilder på honom i går, avslutar Stefan med den berömda glimten i ögat.