Borgqvist: ”Behövde läka ihop lite”

Publicerad 2020-07-03

Anna Borgqvist.

Anna Borgqvist hamnade i en djup svacka efter att hennes HV71 berövats chansen till ett för henne så efterlängtat guld i SDHL.

Med några månaders distans har hon valt att förlänga med klubben och jagar revansch.

– Jag var ganska under isen kan jag lova, det var tufft. Jag stängde ut allt och alla egentligen, säger hon.

Anna Borgqvist kom till storsatsande HV71 inför fjolårssäsongen med ett mål – att knipa det där guldet som hon drömt om i 15 år och snuddat vid under två silverår.

HV fullständigt stormade fram under säsongen och vann den första finalmatchen mot Luleå. Sedan gjorde coronapandemin att slutspelet bröts och inga guld delades ut.

28-åringen var helt knäckt mentalt och var osäker på om hon orkade fortsätta karriären.

– Jag känner mig rånad på SM-guldet och har tappat lusten helt för hockeyn, sa hon till JP.

”Tiden läker alla sår”

HV71 gick i mars ut med att Anna Borgqvist lämnar klubben, men i går presenterades hon trots allt som en av spelarna kommande säsong.

Den landslagsmeriterade spelaren är nu färdigutbildad idrotts- och fritidslärare och hoppas kunna kombinera ett halvtidsjobb i Jönköping med hockeyn – trots allt.

– Det var egentligen klart när jag flyttade till HV att jag bara skulle göra en säsong och sedan hade jag andra planer i livet. Men det har krupit fram mer och mer nu att jag vill ha revansch och komma tillbaka till HV, säger hon.

Har du lyckats smälta det som hände?

– Jo det har jag väl. Man behövde tid på sig och läka ihop lite faktiskt när det slutade så. Tiden läker väl alla sår... Det är klart att det är bittert men samtidigt är människor och hälsan så mycket viktigare än en hockeymatch. Det blir lite lättare när man försöker se det så.

Precis efteråt lät det som att motivationen för en fortsättning av karriären var sådär..?

– Skoja inte! Jag var ganska under isen kan jag lova, det var tufft.

Vad gjorde du?

– Jag stängde nog av helt tror jag. Jag var med min familj. Det var det jag behövde, vara nära familjen... Jag stängde ut allt och alla egentligen och ville bara vara ifred.

Hur lyckades du ta dig ur svackan till slut?

– Man måste få bryta ihop och vara ifred och då får man också perspektiv på vad man vill göra med livet och hockeyn. Då har det sakta men säkert – det har inte gått jättesnabbt – krupit fram att jag vill fortsätta i HV. Jag är glad att det kröp fram inom mig att jag fortfarande vill spela hockey. Jag var inte alls säker på det.

Truppen en anledning att fortsätta

HV71 har fått behålla många spelare. Känns det skönt inför den revanschsäsong som väntar?

– Ja, det är också en anledning till att jag vill på det igen. Jag ser och har hört att de flesta vill eller är tillbaka och då har det känts jobbigt om man skulle gå och titta på matcher eller spela mot dem eller hur det än hade blivit. Så det har gett energi att vilja spela igen. Vi vet vad vi kunde förra säsongen och nu har vi spelat ihop ett år. Det bådar gott tycker jag.

Skulle du orka en besvikelse till om ni inte vinner guldet?

– Ja, jag är mest besviken på att vi inte fick spela om det. Ska man förlora en final vill man förlora den sportsligt. Då tror jag att man kan läka ihop bättre. Men det går inte att vara bitter på det, bara att acceptera.

Vad är det för Anna Borgqvist vi får se nästa säsong?

– En motiverad tänker jag!

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!