Erik Karlsson om isoleringen – utan familjen
Publicerad 2020-12-31
NEW YORK. Det är nästan ett år sedan senast, men idag kliver Erik Karlsson ut på isen med kamraterna i San Jose Sharks igen.
På grund av pandemin tvingas de dock göra det i Arizona – efter sträng karantän och långt från sina familjer.
– Det kommer dröja åtminstone en månad tills jag träffar min dotter igen och det känns otroligt tungt. Men flera i laget är i samma situation så vi får se till att det är värt uppoffringarna genom att göra en mycket bättre säsong än senast, säger backstjärnan till Sportbladet.
Idag börjar NHL-säsongen 2020-2021 på riktigt, för under årets sista timmar vevar de sju lag som inte deltog i sensommarens bubbel-slutspel – Anaheim Ducks, LA Kings, New Jersey Devils, Buffalo Sabres, Detroit Red Wings, Ottawa Senators och San Jose Sharks– igång sina träningscamper.
Ringrosten lär vara betydande på samtliga håll, för klubbarna i fråga har inte spelat hockey sedan början av mars, när pandemin sköt förra säsongen i sank – och för några av de enskilda spelarna är det ännu värre. Senast Erik Karlsson befann sig i hetluften var i en bortamatch mot Winnipeg 14 februari, då han bröt tummen och därför missade resten av den rumphuggna säsongen.
– Ja, det är ju nästan ett år sedan, vi får se hur det kommer kännas. Det var en väldigt lång paus och sedan kom beslutet om att vi skulle spela igen väldigt snabbt, säger den småländske stjärnan på telefon från Phoenix i Arizona.
Ja, från Phoenix. På grund av att länet San Jose tillhör, Santa Clara County, infört de strängaste covid-restriktionerna i hela USA får Sharks inte träna, än mindre spela, hemma i Sharktank. Så de har tvingats till en temporär flytt till öknen och kommer inleda säsongen i Coyotes hemmahall Gila River Arena.
– Det är verkligen inte idealt, givetvis hade det varit mycket roligare om vi kunnat vara hemma i San Jose, fortsätter Erik.
– Men nu är det så här, det är inte vårt fel och ingen annans fel heller. Vi får göra det bästa av situationen och hoppas att läget blir bättre längre fram.
Den 30-årige smålänningen har tillbringat sommaren, hösten och vintern hemma i Ottawa och slapp, som han ett tag befarade, fira ensam jul i karantän på ett hotellrum.
– Vi hade svensk jul den 24:e och därefter kanadensisk med hela familjen den 25:e. Det är jag glad för, det var skönt, berättar han.
– Sedan flög vi (Erik, hustrun Melinda och dottern Harlow, 14 månader gammal) till San Jose i söndags och nu är jag här. Karantän? Ja, den inleddes redan i Ottawa. Det är ju inte jättekul. Man sitter bara på rummet och gör ingenting. Men som sagt, nu går vi på is, det blir ändå skoj.
Mindre skoj är att den tvåfaldige Norris Trophy-vinnaren tvingas vara ifrån sin lilla familj för överskådlig framtid.
– Det kommer dröja åtminstone en månad tills jag träffar min dotter igen och det känns otroligt tungt. I och med det här långa uppehållet har jag varit med nästan varje dag under hela hennes liv. Nu kommer jag missa så mycket, tyvärr. Det händer ju enormt mycket i den åldern. Men tack och lov för modern teknik, det kommer bli många videosamtal per dag, suckar han.
– Å andra sidan är det många andra i laget som har det likadant, vi är alla borta från våra familjer. Vi får se till att är värt uppoffringarna genom att göra något vettigt av det här och revanschera oss för förra säsongen.
Förutsättningarna finns, tror Erik.
– Ja, absolut. Det är i och för sig svårt att veta var laget står efter nästan ett års uppehåll, men vi har absolut kapaciteten. Det hade vi förra säsongen också, men då var vi dåliga i starten och sedan rann det bara ut i sanden. Om vi bara gör det vi ska och fokuserar hårt på uppgiften hela tiden är vi bra. Fast det gäller att börja starkt så man är med på en gång.
Efter första ispasset idag väntar nyårsfirande – men det låter inte som att ”EK65” har några vildare planer.
– Nej du, jag orkar inte vara uppe så sent om kvällarna längre, särskilt inte sedan vi flög hit från Ottawa och förlorade tre timmar, förklarar han.
– Jag lägger mig nog vid åtta och sover igenom alltihop så jag bara har det skitåret bakom mig när jag vaknar. Hej då, aldrig ses vi igen, ha ha.
Det finns dessutom goda skäl att vara pigg på morgnarna. En ny NHL-säsong har ju äntligen startat!
Fotnot: De övriga 24 lagen, de som gjorde upp i playoff i somras, inleder sina träningscamper på söndag – och om två veckor, 13 januari, börjar säsongen.
