Kan Skellefteå hantera denna kris?
Hela sista minuten sjöng hemmafansen sin mest klassiska sång.
”Genom hela livet. Ända fram till döden. Finns vi alltid där, hela västra stå, för vårt AIK.”
Det var vackert, för det var länge sedan Skellefteå behövde sina fans mer än nu.
Med en klubb som Skellefteå AIK är det naturigt att man drar sig in i det längsta innan man börjar leta efter det där K-ordet.
Men nu är vi verkligen där. Vi pratar faktiskt om ett fullständigt ras, klubbens värsta kris på nio år.
Och frågan är vilka spelare som leda laget ur den? Finns de i detta lag?
Den här situationen har liksom kommit lömskt smygande och därför är jag tveksam till om det finns någon bra krisberedskap.
Starten var ju så bra – vad gör några förluster?
Ingen fara. Bara normalt med svackor.
Så kommer ett par förluster till?
Okej, problemen börjar bli tydliga. Men egentligen utgår vi alla ifrån att vändningen kommer.
Så kommer den sjätte och sjunde raka förlusten?
Ja, Skellefteå är just nu en hockeystad i smärre chock. Det är som om ingen riktigt vet hur den ytterst ovana situationen ska tacklas.
Senast laget gick så här dåligt var säsongen 09/10, före den verkliga storhetstiden inleddes, den som gav två guld och ytterligare sex SM-finaler. Och frågan som är oundviklig är om den eran är över nu.
Slutet på storhetstiden?
Är det självaste slutet på storhetstiden vi bevittnar framför våra ögon?
Det var knappast det här som Tommy Samuelsson hade väntat sig när han tog över som tränare och gav Bert Robertsson och Stefan Klockare den avlastning de så väl behövde.
Ska man analysera Skellefteås situation går det absolut att gå tillbaka till när klubbens legendariske general manager Lasse Johansson beslutade sig för att lämna. Johansson var en magiker och kunde hela tiden hitta fynden i lådan. När Skellefteå väl satsade tungt på etablerade nyförvärv blev det nästan alltid maxutdelning.
Efterträdaren Mikael Lindgren har inte haft samma känsla. Ska vi vara ärliga har Skellefteå fått ut katastrofalt dåligt av årets tänkta producerande nyförvärv.
Mathis Olimb gjorde sitt andra mål för säsongen ikväll. Juhamatti Aaltonen väntar fortfarande på sitt första. Samma sak med Edwin Hedberg.
Lägg till att forne målkungen Bud Holloway också går och väntar på sitt första mål så klarnar bilden av ett lag där några få spelare får dra ett extremt tungt lass.
Det gick till en början. Men verkligheten hann ikapp och den har visat sig vara isande kall.
Skellefteå hade långa förhandlingar i somras med kaptenen Jimmie Ericsson och i nuläget är det absolut befogat att ifrågasätta om förlängningen var riktig. Ericsson ska vara en pådrivare, det är nu han ska visa att det är han som har nycklarna och viljan, men jag tycker att kaptenen mest såg trött ut.
Ericsson är 38 år. Aaltonen 33. Olimb 32. Holloway 30. Det är inte framtiden vi pratar om. Det är snarare spelare som hade sin storhetstid för fem år sedan.
Ska dessa spelare orka vända Skellefteås nattsvarta trend?
Matchen mot Malmö var så typisk för hur det har sett ut under den här månaden (senast Skellefteå vann i SHL var den 2 oktober). Skellefteå kom ut starkt och satte ett enormt tryck. Det var dominans på isen, men Malmö gjorde mål och ångesten bara växte.
Mardrömmen kan fortsätta
En sekvens som perfekt beskriver Skellefteås situation alldeles lysande var när Malmö tog ledningen med 2-1. Skellefteå hade bombat på i powerplay i två minuter. Carl-Johan Lerby kom in från utvisningsbåset och råkade liksom bara få Axel Wemmenborn rensning framför sig. Friläge. Handledsskott. Pang i krysset.
Sånt drabbar bara ett lag i extremt oflyt, ett tillstånd som är så svårt att förklara men som väldigt sällan bara går att förklara med otur.
Om lagets spel hade varit ett haveri, om spelarna inte hade visat någon vilja hade det här raset varit så mycket lättare att förklara. Men det värsta är nog att Skellefteå långa stunder spelar bra och skapar mängder av målchanser.
Problemet är att det finns för få som vet hur pucken ska förpassas in i målet.
Skellefteås spelare lämnar isen med böjda nackar. Klacken fortsätter att sjunga sin sång och det är nu föreningen prövas på allvar.
Nu väntar Färjestad borta.
Sedan derby mot glödheta Luleå.
Den här mardrömmen har all anledning att fortsätta.
