”Jag minns knappt hur det är att vara frisk”

Anna Amholt har varit sjuk i över 200 dagar

Uppdaterad 2020-11-13 | Publicerad 2020-10-31

HV71:s målvakt Anna Amholt, 20, har inte spelat en ishockeymatch på över ett år.

Först ställde hjärnskakningar till det och i våras insjuknade hon i covid-19.

Över 200 dagar senare kämpar hon fortfarande med hälsan.

Anna Amholt har haft en helt okej dag.

Hon har vilat fram till tre på eftermiddagen och hunnit med att studera lite.

– Alla dagar när jag inte har ont i kroppen, feber och extrem trötthet är en okej dag, säger Amholt.

På en sämre dag ser det annorlunda ut.

– Det är när man har feber, helt slut och har ont överallt. Man blir helt slut i kroppen. En riktigt dålig dag känns det som att man har gjort massa maxtester och kroppen är helt slut fysiskt, säger hon.

”Alla symtom”

Anledningen till att hon mår som hon mår började i april.

Hon hade tränat hårt och dagen efter fick hon coronaliknande symtom, bland annat tappade hon lukt och smak, och det tog drygt två veckor innan hon kände sig frisk.

Då stack hon ut på en löptur.

– Jag tänkte att det inte var några konstigheter. Det brukar man ju kunna göra efter att man har varit dålig, säger hon och fortsätter:

– Efter det hade jag alla symtom på en hjärtsäcksinflammation. Det är inget som jag har fått bekräftat men jag hade väl alla symtom på det och hade ont i bröstet i tre månader efteråt.

”Ingen har någon aning”

När hon kunde testa sig för antikroppar mot covid-19 hade hon det. Men ändå fortsatte hon att må dåligt.

Det gör hon fortfarande.

Över 200 dagar sedan hon insjuknade.

– Jag upplevde nog fler bra dagar i början än vad jag gör nu, säger Amholt.

Det måste vara frustrerande.

– Jo, absolut. Nu har det gått så lång tid också så att jag knappt minns hur det är att vara frisk. Det är verkligen bara att ta en dag i taget. Att jag oftare mår sämre nu tror jag är för att kroppen har blivit nedbruten och inte har samma muskelmassa längre.

Varför hon mår som hon gör vet hon inte.

– Jag har ingen aning. Det verkar inte vara någon som har någon aning, säger hon.

Du menar läkare också?

– Ja, precis. Det är väldigt svårt. Vi hittar liksom inget fel på prover så det är svårt att säga varför jag mår som jag mår, varför jag får feber och varför jag dagligen har ont i halsen. Alla prover ser bra ut. Jag tar en hel del olika blodprover och väntar på att få en lungröntgen.

Flyttat till föräldrarna

Sedan Amholt blev sjuk har hon flyttat från Jönköping hem till föräldrarna i Askim. Förutom att hon hämmas av sviterna av covid-19 så gör sig hjärnskakningarna påminda.

Vardagen är förstås begränsad, och vad hon orkar göra om dagarna skiljer sig väldigt mycket.

– Det beror verkligen på hur jag mår och vad jag har gjort dagen innan. I går var jag ute och åt lunch med en kompis och studerade lite, och därför har jag fått ta det lugnare i dag. Vissa dagar kan jag ta en kortare promenad och ibland kan jag ta en längre promenad och då kan jag få ett hårt bakslag, säger hon.

Vad är det för bakslag du får då?

– Då är det feber, ont i kroppen, ont i halsen och sådant. Men då håller i sig på ett hårdare sätt och det sitter i runt två-tre veckor.

Kontraktet på paus

Kontraktet med HV71 är satt på paus. Men Amholt har fortfarande kontakt med lagkamrater och har varit på besök samt sett några matcher.

– Det är både kul och tråkigt. Samtidigt som det är väldigt svårt att se så är det kul att komma in i snacket och ”känna sig frisk”, säger hon.

Annars försöker hon undvika att kolla på hockey.

– Man ser att andra kan spela och inte en själv. Det är en frustration som byggs upp och då kan man känna lite sorg över det hela.

Hur ser du annars på din hockeykarriär?

– Ska jag tänka på att komma tillbaka blir det bara en stor stress. Först ska jag bli frisk och sen får vi se hur fysiskt aktiv jag kan vara. Kan jag vara det tillräckligt så är det inte omöjligt att jag tar på mig skridskorna igen. Men det känns väldigt långt borta så jag vill ta ett steg i taget.

Positivitet omkring sig

Men trots motgångarna klarar Amholt ändå av att vara positiv. Mycket tack vare människorna hon har runt omkring sig.

– Jag har väldigt svårt att tycka synd om mig själv överlag. Det är klart att det inte är kul och jag har dagar som jag tycker synd om mig, men folk har det värre. De dagarna jag mår bra umgås jag med bra vänner som ger mig bra energi. Jag har mycket positivitet omkring mig och det är nog det som får en att orka med, säger hon.

När du väl blir frisk, vad är det första du ska göra då?

– Det är nog att komma igång och träna, det är det som jag saknar mest. Sen att äta god mat och känna smak igen, det hade varit underbart.

Vad blir det för maträtt då?

– Oj, det kan nog bli en tryffelpasta.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!