Två alternativ: tjura eller njuta
Publicerad 2020-12-26
Att JVM över huvud taget spelas kan man tycka är ett jäkla skit – men nu har de baxat turneringen ända hit.
Då återstår två alternativ – tjura eller njuta.
Jag väljer det sistnämnda.
Vi kan vara överens om att 2020 med råge fyllt kvoten för hur mycket djävulskap vi orkar med. Så när nu mäktiga tv-kanalen TSN och Hockey Canada fått lagen till Edmonton – och avgiftat dem i en sammanlagt två veckor lång karantän – får även en gringubbe som undertecknad luta sig tillbaka och njuta lite.
När den svenska truppen presenterades skrev jag att det här kan bli den bästa JVM-turneringen som spelats – eller den första JVM-turneringen som aldrig spelades.
Nu blir det ett mellanting.
En turnering ser det ut att bli (2020 måste man gardera sig in i det sista) och om den inte är den bästa någonsin så håller den högre klass än normalt. Den här gången stoppar NHL-klubbarna bara en handfull spelare, normalt kan den siffran ligga upp mot 20 spelare.
Så passa på och njut av kanadensare som Quinton Byfield och Bowen Byram.
Eller svenskar som Alexander Holtz och Lucas Raymond. Eller tysken Tim Stützle. Eller österrikaren Marco Rossi. Bara för att nämna några juveler. Snart är de i NHL.
Ingenting har gått Juniorkronornas väg
Redan när förbundskapten Tomas Montén testades positivt flaggade jag för att Juniorkronorna inte borde åka till Edmonton.
Sedan dess har det hänt en hel del annat och jag bjuder bara på ett axplock:
Ytterligare tre ledare har testats positivt och missar turneringen. Något av en mardrömsresa över Atlanten har genomförts. En lagledare har skickats hem från Edmonton. Den stränga karantänen har förlängts med ytterligare tre dagar sedan ytterligare två ledare testats positivt. De två planerade träningsmatcherna mot Kanada och Schweiz ställdes in.
Det onormala är det nya normala.
För egen del blir första gången sedan 2010 som jag inte bevakar turneringen på plats. Jag kan ärligt säga att jag inte är alltför nedstämd.
Att först gå igenom en två veckor lång karantän för att sedan följa matcherna i en jättelik, öde arena och ha högst begränsad tillgång till spelarna lockar inte nämnvärt.
Halva grejen med att bevaka JVM på plats (speciellt i hockeytokiga västra Kanada) är atmosfären. Nu blir det att genom tv-rutan njuta av farten, skickligheten och entusiasmen – vilket sannerligen inte är fy skam.
Måste coacha som en demon
Oerfarne Joel Rönnmark, som nu plötsligt är förbundskapten, behöver coacha som en demon. Sy ihop ett bra försvarsspel så att våra två målvaktsess Alnefelt och Wallstedt får möjligheten att visa sin klass. Få med den ytterst talangfulla backsidan i det offensiva spelet och på så sätt sminka över den offensivt svaga centersidan. Hitta rätt center åt Raymond/Holtz. Få spelare som Holmström, Gunler och Heineman att slå personbästa så att vår förstakedja kan få hjälp med poängproduktionen.
Ösa PP-tid över Holtz/Raymond och Victor Söderström. Ösa istid i alla spelformer över backparet Broberg/Björnfot. Göra en tydlig rollfördelning och få alla att köpa sin uppgift.
Efter att inte ha spelat en enda landskamp den här säsongen och suttit inlåsta på varsitt hotellrum Edmonton i sju dygn lär de svenska spelarna komma ut som frustande tjurar till dagens premiär mot Tjeckien.
För svenskarna blir det en kamp mellan ringrost och entusiasm. Juniorkronorna ska helst ha Ryssland eller USA bakom sig efter gruppspelet för att (med största sannolikhet) undvika Kanada och Finland i semifinal.
Spelarna är de som bryr sig minst
Med tanke på förberedelserna har Juniorkronorna egentligen allt att vinna. Jag menar, vilka krav kan vi ställa på det här laget med tanke på förutsättningarna?
Positivt är att de som brytt sig minst om de röriga förberedelserna är spelarna.
Jag har pratat med både Hugo Alnefelt och Philip Broberg under den här märkliga uppladdningen och de har inte sagt en negativ bokstav om läget.
Allt de har pratat om är att få spela hockey, representera Sverige och vinna guld.
Antingen är de hjärntvättade av lagledningen eller så är de mästare på att vara i nuet och bara se möjligheter.
Jag lutar åt det sistnämnda.
Men, nej Sverige är ingen het guldkandidat. Det hjälper inte att målvakts- och backsidan håller högsta världsklass. Forwardssidan i allmänhet och centersidan i synnerhet är för svag för att nå hela vägen. Lägg till en helt ny och oprövad ledarstab. Men 2020 kan allting hända.
Året då det onormala blivit det nya normala.
