Leifby: Kommer aldrig att säga det
Monitor nånting nånting Arena.
Brynäs, Brynäs, Brynäs…
En av Sveriges mest anrika föreningar, Brynäs IF med 13 SM-guld, meddelade på fredagen att de byter namn på sin arena, och ”byta namn” är egentligen en förskönande omskrivning för att sälja sin själ.
Magnus Wahlman ska inte längre sitta och kommentera matcherna i Gavlerinken, utan i Monitor ERP Arena.
Burp.
Den moderna svenska ishockeyn är verkligen helt stillös, och för varje dag blir den mer och mer mekanisk.
Dess märg har varit till salu ett tag nu, och vi ser det på flera platser i idrotts-Sverige.
De kommer ändå säga Gavlerinken
Det finns inte många icke-sponsrade arenanamn kvar, och tittar vi på SHL så har vi bara Scandinavium, Hovet och Malmö Arena (smygsponsring) kvar som inte heter någonting som för tankarna till livsmedel, ergonomiska kontorsstolar eller inkontinensskydd.
Nu fungerar det ju tack och lov så att de kan sätta upp vilken skylt de vill på Gavlerinken, för alla Brynäs-supportrar kommer ändå kalla Gavlerinken för Gavlerinken, precis som Luleå-fansen går till Delfinen, och oskarshamnarna till ”hallen”.
Men en sådan här dag skänker man förstås en extra tanke till Brynäs-supportrarna, för det nya arenanamnet är ändå något i hästväg.
Sade ni Monitor ERP Arena?
Det måste vara seriens mest anskrämliga arenanamn och jag har svårt att tänka mig att någon någonsin kommer att säga det, förutom grabbarna på teve.
I taket hänger ikonerna och deras tröjor, Tord Lundström, ”Tigern”, ”Virus”, ”Lill-Prosten”, Wille Löfqvist och de andra, och att byta klassiska Gavlerinken mot… det här… är ingenting annat än ett helgerån.
Som att Peterskyrkan i Rom skulle byta namn till Barilla Al Dente Arena.
Kan sluta med blodbad
Gräsligt, och folk gruvar sig säkert när de hör hur företagets ägare kommenterar affären.
– Vi känner att det här samarbetet med Brynäs IF är ytterligare en komponent för att vi ska ta ännu högre höjd, såväl nationellt som internationellt. Arenan kommer att vara ett koncept för att möta kunder, personal och potentiella medarbetare.
Ett koncept, alltså.
Någon som är sugen på ishockey?
För en tid sedan kommunicerade SHL att deras vision är att på sikt bli en av världens två bästa hockeyligor.
Det kommer förstås att kosta fruktansvärt mycket pengar, KHL blir inte lätta att tas med, och SHL har redan tecknat svensk idrotts bästa tv-avtal någonsin.
Pengarna rullar in som de ska, men de rullar också ut i rasande fart.
De centrala kostnaderna ökar hela tiden och många SHL-klubbar har redan gjort sig mer eller mindre beroende av att C More betalar 35-40 miljoner per klubb och säsong.
Jag vill inte ens tänka på vad det skulle innebära om SHL inte lyckas teckna ett ännu bättre (eller minst lika förmånligt) tv-avtal i nästa vända.
Det kan sluta med ett blodbad.
Blir det Joels nya namn?
Utförsäljningen av arenanamnen är ett tecken på att ingenting längre är fredat, allt är till salu och snart byter de väl namn på spelarna också, Joel Lundqvist får heta Volvo Lastvagnar och spela i nummer XC90.
Ännu mer pengar måste in, till varje pris, och det går knappt att ifrågasätta det utan att bli kallad idealist eller bakåtsträvare.
”Cashen måste in”, brukar det heta, och det rapas helt utan eftertanke.
Jaha, och varför måste ”cashen in”?
– För att vi ska kunna bygga en så bra produkt som möjligt!
Okej, varför det?
– För att vi ska kunna mäta oss med de andra ligorna!
Okej, varför det?
– För att det är vad folk vill ha!
Jaså…
