Bjurman: Henke är nummer ett av blågula new yorkers

Den största svenska New York-sagan någonsin når sin kulmen

Uppdaterad 2022-01-29 | Publicerad 2022-01-28

NEW YORK. En sista gång kommer den klassiska ramsan i natt eka i arenan som kallas världens mest berömda:

– HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK!

Sedan är den största svenska sagan i New York fullbordad och Henrik Lundqvists namn för evigt inskrivet i världsmetropolens illustra historia.

Det blir garanterat magiskt att bevittna – och höra.

Det var en småbister höstkväll 2005 Rangers-fansen första gången stämde upp i en taktfast ramsa baserad på den nya svenske målvaktens förnamn, praktiskt nog tvåstavigt och därigenom mycket användbart i dylika sammanhang.

– HEN-RIK! HEN-RIK, HEN-RIK!

Henrik Lundqvist, då 23 år gammal, hade några dygn tidigare begått sin NHL-debut i en bortamatch mot New Jersey och torsdagen 13 oktober, under en retur mot samma New Jersey, väntade urpremiären inför de kräsna åskådarna på Madison Square Garden. 

Det var, kan man lugnt slå fast, kärlek vid första ögonkastet. 

Han stoppade 21 skott, ledde Blueshirts till en 4-1-seger och utsågs till matchens första stjärna. När han efter slutsignalen kom ut på isen för ett litet ärevarv förärades den blågule ynglingen en stående ovation – och ett vrål från 18 200 nya vänner:

– HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK! 

Exakt hur många gånger Garden sedan dess skanderat hans namn på samma sätt vet bara gudarna, men det skedde kväll efter kväll, säsong efter säsong – för den inledande triumfen mot Devils var ju starten på en magnifik karriär mitt i glittret på Manhattan, fullsprängd av oförglömliga ögonblick och gloriösa framgångar. 

Så när New York vid en tröjhissningsceremoni i natt, sjutton år senare, tar avsked och tackar för femton års fantastisk tjänstgöring i den blåvita tröjan kommer den numer tidlösa ramsan garanterat eka i den ikoniska ladan igen – så det rister i väggpanelerna 

– HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK!

Och det ska understrykas att det är staden New York, inte bara Rangers fans, som kommer hylla ”King Henrik” – smeknamnet han dagen efter den där hemmadebuten 2005 tilldelades av New York Post och sedan mer eller mindre motvilligt fick bära resten av karriären.

Henke bröt igenom den barriären

Ja, han är den bäste målvakten i Rangers historia, krossade alla klubbrekord som finns och radade upp oförglömliga insatser, allra särskilt när matcherna betydde som mest – och är därför direkt helig i hockeykretsar.

Men hockey är egentligen ingen stor sport i världsmetropolen. Det finns gott om latenta fans, men så länge inte Rangers eller något av de andra två NHL-lagen i nejden går riktigt, riktigt långt i Stanley Cup-slutspelet lever ”den fjärde lagsporten” i skuggan av bjässarna fotboll, baseboll och basket – och dess profiler förblir relativt sett rätt anonyma.

Men ”Henke” bröt igenom den barriären och blev tack vare sin naturliga karisma, sin look, sin sociala förmåga, sin klädstil och sin nyfikenhet på annat än idrott celebritet även utanför rinken. Ja, en sann New York-stjärna.

Så jag skulle nog vilja påstå att det är den största svenska New York-sagan någonsin som når sin kulmen när hans tröja under natten hissas upp i Garden-taket – för att sedan hänga där i eviga tider. 

Vem från konungariket skulle ha varit större här vid Hudson-flodens mynning – under lika lång tid? Greta Garbo? Dag Hammarskjöld? Ingrid Bergman? Ingmar Bergman? Någon Skarsgård?

Nä.

Henke är, förmodligen för alltid, nummer ett av blågula new yorkers.

Så det det är ju bara att stämma in i den högljudda kören på Garden ikväll.

En sista gång, för The King:

– HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK!

LÄS VIDARE

Följ ämnen i artikeln