”De stannade mitt hjärta i över en timme”
Anders Burström om hjärtfelet och flytten till Frölunda
Publicerad 2020-07-21
LULEÅ. Han hade precis gjort klart att bli Roger Rönnbergs högra hand.
Men Frölundas nye tränare Anders Burström visste att en helt annan match väntade.
– De stannade mitt hjärta i över en timme. Då hölls jag vid liv av en maskin, säger han.
Anders Burström, 44, är närmast att betrakta som en legendar inom SHL. Han hann med 15 säsonger i Luleå Hockey, plus gästspel i Södertälje, Jokerit och HPK innan karriären tog slut.
Totalt med slutspel blev det närmare 900 matcher i SHL.
I tre år var han dessutom assisterande tränare i Luleå.
Under sin sista månad som tränare i Luleå Hockey upplevde Burström något han aldrig tidigare hade varit med om.
Påskaftonen hade han tillbringat med god middag hemma hos sin storebror Lars. Allt kändes precis som vanligt.
– Jag vaknade mitt i natten av att hjärtat rusade. Jag skakade i hela kroppen och kände stickningar i underarmarna. Det har man ju förstått att det inte är bra.
Första testerna visade ingenting
Han gick upp ur sängen och tänkte först att han kanske hade vaknat av en dröm. Men symtomen ville inte ge sig.
– Jag väckte min fru Anna och sa att något inte är som det ska.
Skakningarna blev bara värre. Anna ringde ambulans och en kort stund senare befann sig Anders Burström på Sunderby Sjukhus.
De första testerna visade ingenting konstigt alls. Läkarna kunde inte se något speciellt. Men ville ändå göra ett sista test, med en äldre maskin.
– Den är äldst, men bäst, sa läkarna.
Anders Burström skrattar lite, även om ämnet är så allvarligt det kan bli.
Levt med läckage – i tre år
Läkarna hittade via ultraljud ett läckage på en hjärtklaff. Men testerna visade också att läckaget inte blev värre av att han ansträngde sig.
Så har Anders Burström levt i ungefär i tre år. Han har gått på rutinbesök för att se att inget har förändrats och förvärrats, men i övrigt levt som vanligt.
– Jag hade en hjärtrusning till i slutet av 2019. Då tog jag en tablett och det återgick till det normala.
Men ett test visade att något hade hänt. Läckaget hade gått från ”måttligt” till ”betydande” och det innebar att läkarna bestämde att Anders Burström skulle opereras i Umeå.
– Redan 2017 sa dom att jag skulle tvingas operera mig någon gång i livet. Så på något sätt var jag mentalt inställd på det. Det har varit en process ända sedan dess.
Under hela sin långa elitkarriär kände han inget konstigt med hjärtat. Å andra sidan har han fått veta att han mycket väl kan ha haft sitt hjärtfel under hela karriären.
– Det är klart att det känns otäckt. Basketen har ju haft några tragiska dödsfall. Även på fotbollsplaner har spelare fått hjärtstopp.
”Deras lugn gjorde mig lugn”
När Anders Burström fick veta att en operation väntade gjorde han precis som under sin tid som spelare: han satte upp ett mål och gick in i sin bubbla. Han läste på det han kunde om operationen och frågade läkarna för att få svar.
– Jag har känt sånt lugn från de läkare jag har pratat med. De har sagt att läkarna i Umeå är de bästa i världen på just de här operationerna. Och deras lugn har även gjort mig lugn, säger han.
Han försökte bearbeta det faktum att han skulle sövas ner, att läkarna skulle öppna upp hela bröstkorgen och faktiskt stanna hans hjärta under en lång tid, i ungefär 90 minuter.
– Det är sånt som onekligen är svårt att ta in, säger han.
Coronapandemin kom, vilket påverkade hela sjukvården och Burström undrade om operationen ens skulle bli av. Men så damp det ner ett brev som sa att de räknade med operation om fem–sex veckor.
En sak Anders Burström hade frågat läkarna var om fysisk ansträngning var farligt. Svaret var att det var precis tvärtom. Att det bästa han kunde göra var att vara i så bra form som möjligt. Då skulle det gå snabbare att återhämta sig.
– Under hela hockeyn har jag fokuserat mot mål. Nu hade jag en ny målsättning framför mig och jag kontaktade min vän, fystränaren Petter Pettersson. Han hjälpte mig med ett program. Sedan gick jag in i bubblan. Allt jag själv kunde påverka skulle jag göra så bra som möjligt.
Mitt i allt dök Frölunda upp
Under den här turbulenta tiden dök dessutom ett erbjudande upp. Frölunda sonderade som bäst terrängen för att hitta en assisterande tränare till Roger Rönnberg och föreningen hade bestämt att Burströms namn var ett av de intressantaste.
– Ibland dyker saker upp som man inte har planerat. Det var inte den bästa tajmingen, men samtidigt var det exakt det jag och min fru Anna hade pratat om – ett äventyr för både mig och familjen, säger han.
Berätta om operationen?
– Jag kom ner till Umeå två dagar innan. Det var inskrivning, information och tester. Jag visste exakt vad som skulle ske. Och att de med 85 procent säkerhet skulle kunna laga min hjärtklaff. Om de inte skulle kunna det skulle jag få en ny, en grisklaff.
”Fick för mig att jag skulle ringa alla ...”
Burström sövdes ner och operationen tog fyra timmar.
– Det första de sa när jag vaknade var att allt hade gått bra. Det hade kunnat laga den.
Dagarna efteråt har han bara vaga minnen av. Allt är ganska snurrigt och han skrattar åt minnet.
– Jag fick för mig att jag skulle ringa alla vänner jag kunde numret till utantill. Jag kunde några, det var kompisar och svärmor. Men jag har mest yrat i nattmössan.
Vet du om ditt hjärtfel har något med din elitkarriär att göra?
– Förmodligen inte. För vissa är det ärftligt. Jag kan ju ha haft det under hockeykarriären. Vem vet, jag kanske bara gick på 50 procent, haha. Nej, seriöst så har jag inte lidit av det varken idrottsmässigt eller i vardagen.
Lungorna klibbade ihop
I dag har det gått några veckor sedan operationen. Ännu ser man ett långt ärr längs hela bröstet och det har varit en mödosam resa tillbaka.
– I åtta dagar låg jag kvar i Umeå. När jag väl kom hem skulle jag ta en promenad. Jag tänkte mig 30 minuter, men efter 300 meter undrade jag hur jag skulle ta mig tillbaka. Jag var helt slut.
Anledningen till tröttheten var att lungorna hade klibbat ihop efter att han legat kopplad till en respirator. De behövde tid att komma igång igen.
– Sedan har det gått ganska snabbt tycker jag. Jag kände stor skillnad dag för dag. Jag har fått tillbaka flåset och känner mig smärtfri. Däremot tar det tolv veckor för bröstbenet att läka ihop.
Under hela den här processen planerade alltså Burström parallellt hela sin framtid. Han gjorde klart med Frölunda och planerat en flytt för sig själv, sin fru och sina tre barn från Luleå till Göteborg.
Låg nedsövd – frun köpte hus
Det innebär att det just nu pågår ett visst flyttkaos i huset utanför Luleå.
– Min fru köpte huset i Göteborg när jag låg nersövd, säger han och ler. När jag vaknade sa hon bara att hon hade vunnit budgivningen.
Hur känns det att återvända till elithockeyn?
– Riktigt roligt. Jag har ju känt Rönnberg sedan länge. I april var vi nere i Göteborg och träffade klubben och vi fick en väldigt bra känsla. Vi åkte hem och funderade i två veckor. Var vi beredda att flytta 120 mil när det dessutom väntade en hjärtoperation?
Svaret blev ja.
– Hockeyn är en stor del av både mitt och Annas liv och vi har sagt att om det dyker upp något riktigt spännande som dessutom skulle passa familjen så skulle vi ta chansen. Det här samtalet var precis det.
I slutet av juli går det slutliga flyttlasset till Göteborg.
– Det blir riktigt spännande. Det blir utvecklande för mig och mitt ledarskap att komma till en så proffsig förening. Det var ingen lätt process, men det blir ett underbart äventyr, både sportsligt och för familjen.
Har du saknat elithockeyn?
– Inte toksaknat, men jag vet ju hur bra jag har trivts med den. Och det kittlar. Det har det alltid gjort.
Och nu ska du möta Luleå Hockey och stå i båset bredvid Thomas ”Bulan” Berglund. Hur kommer det att kännas?
– Första mötena kommer att vara speciella. Det minns jag från min tid som spelare i Södertälje. Det var jättemärkligt att möta Luleå. Den klubben betyder mycket såklart och jag känner ju alla i organisationen.
Blir ”Bulan” en värdig motståndare?
– Oja. Jag hade ju ”Bulan” som tränare under mitt sista år som tränare och det var ett av mina roligaste år. Det var ett nytt sätt att tänka hockey på.
Huset i Luleå är sålt. Och det nyopererade hjärtat, det hjärta som var avstängt i över en timme, bultar lika passionerat för ishockeyn som någonsin.
