Vill vi höra vad som sägs, eller inte? 

Snön föll, och AIK med den.

Följ ämnen

Genom vårens obeslutsamhet gick vi med kragar uppfällda som sarghörn genom en stridslysten blåst för att söka värme och lä i en orkan som heter Hovet.

Sedan 1955 har arenan stått där den står, ingen annan hall där det spelas slutspelsishockey den här våren har stått lika länge, få andra tillhåll kan ryta på ifrån samma sätt eller vara lika gästvänligt ogästvänlig som Hovet.

Nu har några överbetalda politikpuckon bestämt att den ska rivas.

Fansen slöt upp på Hovet

AIK-supportrarna hade bestämt sig för att se sitt lag en sista gång, för att det inte skulle behöva bli sista gången, ångermanlänningarna och Mo Domsjö-supportrarna var många och måste känt sig som hemma i snöyran utanför. 

Inför en match mellan AIK och Tingsryd för länge sedan sägs det att Des Moroney, uppringd av Dagens Nyheter, lovade att komma till Stockholm och visa hur riktiga slagsmål skulle gå till, och att han med stor noggrannhet skulle ge varenda AIK-spelare en lektion.

Intresset skruvades förstås upp, i stället för brukliga 4000-5000 kom 11700 åskådare (lapp på luckan) och de fick se en helt vanlig ishockeymatch.

Något slagfält blev det inte, Des Moroney visste däremot hur han skulle locka folk till arenorna och tog tillfället i akt när en reporter ringde.

Under flera år populariserade kanadensaren ishockeyn i Sverige och så vitt jag vet blev han aldrig anmäld till någon disciplinnämnd för vad uttryckte i massmedia.

Andra tider nu.

Jag förespråkar inte slagsmål i svensk ishockey, men jag tror inte heller att fler nämnder, kommittéer och hemliga poliser kommer göra ishockeyn mer attraktiv framöver.

Tvärtom.

Svensk ishockey har försett sig med alldeles för många tjänstemän som egentligen inte behövs, och som kostar alldeles för mycket pengar sett till vad de åstadkommer.

Vill vi höra sanningen?

Under kvällen stod en C More-figur på en hög stege bakom båset, med ett långt spö försökte han idogt pilka fram några härliga citat från båsen och med tanke på de senaste dagarnas debatt vet jag inte riktigt vad vi borde hoppas på.

Vill vi höra vad som sägs, eller inte? 

Och vill vi komma riktigt nära, så nära som ingen annan får gå, måste vi nog vara beredda på att det inte låter som Marie bebådelsedag från Åkerby kapell i Uppland.

Som svar på ishockeyallsvenskans ängslighet hade Black Army tryckt upp tröjor med Blomqvist-citat på, och någon i klackkurvan hade snott mormors gamla påslakan och skrivit ”SPELA FULT!” med svart tuschpenna.

AIK kom ut till match och spelade som deras tränare bad om, i lördags.

AIK tryckte på och tryckte upp allt vitt de kunde få fatt i och Mattias Karlin tvingades ta en timeout efter bara sex minuter. 

Erik Flood föste likt en snöskottare Nicholas Halloran flera meter efter en målvaktsblockering, upp i plexit och nästan ut till den grekiska kolgrillen utanför.

Halloran började blöda lite lätt på näsan och en hel arbetsgrupp med varumärkesstrateger såg ett helt års slit gå till spillo. 

Draget på Hovet var härligt och värdigt en kvartsfinalserie som den här, AIK-supportrarna gjorde vad de kunde för att förlänga säsongen men den där sjuhelvetes ishockeymatchen vi alla hoppades på kanske inte riktigt infann sig. 

I andra perioden visade MoDo varför de vunnit serien, de chanser som dök upp utnyttjade de äckligt effektivt, Theodor Niederbach satte 0-1, David Bernhardt pricksköt 0-2 från halvdan vinkel och trots att AIK:s 1-2-reducering med drygt fyra minuter kvar att spela var nödvändig bensin slarvade de själva bort chansen de precis gett sig själva.

Modo fick slita

Ett tidigt MoDo-mål i inledningen på tredje punkterade i princip matchen, AIK-spelarna visste knappt var de hade röven i ett boxplay och Johan Södergran kunde med en enkel piruett skaffa sig fritt läge framför mål och Niklas Lundström i kassen såg lika tung och orörlig ut som Peter Gradins åkgräsklippare. 

Det gick till sex matcher, kanske någon för mycket för Mattias Karlins blodtrycks skull, men MoDo vann tillslut rättvist.

Seriesegrarna behövde inte vända ut och in på sig själva, men det gick långt ifrån dansande lätt.

Nu vet de vad som krävs för att vinna svåra bortamatcher inför en uppiskad opinion, de kommer skrinna in på fler isar omgärdade av ilskna ovänner framöver. 

De är inte ens halvvägs genom slutspelet men har redan gått igenom en ishockeyallsvensk eldstorm. 

MoDo-klacken sjöng och firade tillsammans med spelarna föreningens 102-årsdag, tillsammans kan de se fram emot ytterligare ett litet ishockeymässigt inferno. 

När jag pratade med Mattias Karlin efter matchen lät det som att han redan bestämt vilket motstånd de ska välja i semi, han sade det på tydligaste sätt genom att inte säga någonting, men jag har sett axelryckningar förr och vet vad de betyder.

Just den Karlin visade upp avslöjade att de kanske inte bespetsar sig på varken Björklöven eller Djurgården.

AIK? 

De föll, och snön med dem. 

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!

Följ ämnen i artikeln