Columbus GM Kekäläinen: ”Allt är mer proffsigt nu”

Publicerad 2017-01-05

Det handlar om ett nytt Miracle on Ice.

Tippade bottenlaget Columbus Blue Jackets har 16 raka segrar, toppar ligan halvvägs in i säsongen och kan skriva historia i natt.

Klubbens högste ansvarige ­heter Jarmo Kekäläinen.

Den 50-årige finländaren – NHL:s förste europeiske general manager – njuter.

– Jag vill vinna i monopol. Jag vill vinna i ishockey. Så just nu mår jag bra, säger han i en exklusiv ­intervju med Sportbladet.

Följ ämnen
NHL

Jarmo Kekäläinens spelarkarriär var över ett par månader innan han skulle fylla 29.

Efter spel i tre olika finländska klubbar, universitetshockey i Clarkson (delstaten New York), AHL och NHL (55 matcher med Boston Bruins och Ottawa Senators) tog det slut i Västerås IK, i dåvarande elitserien, med 32 matcher säsongen 1994/95.

– Det var dags. Jag var 29 år, men i kroppen kände jag mig som 40. Det var mycket som var sönder, det var smärtsamt och jag var helt enkelt trött på skadorna, säger han till Sportbladet.

”Alltid haft stora drömmar”

Men ishockeyn ville han inte ge upp. Planen att fortsätta arbeta med sporten fanns där.

Och de stora visionerna.

– Ja, jag hade NHL i tankarna redan då. Om jag inte lyckades bra som spelare ville jag ändå ge mig chansen att nå långt på ett annat sätt. Jag har alltid varit en person som haft stora drömmar och också vågat prata om dem, säger Jarmo Kekäläinen.

Och det gick undan – med betydligt större framgång utanför än på isen.
Han hade universitetsexamen med sig från både Finland och USA och redan hösten 1995 satt han som general manager för IFK Helsingfors.

Senators, Blues och Blue Jackets

Det blev – i tur och ordning – ­fyra år i HIFK med parallelljobb som scout för Ottawa Senators, flytt till Kanadas huvudstad och tjänsten som chefsscout för ”Sens”, sju år i St Louis Blues både som chefsscout och assisterande general manager samt tre år som general manager för HIFK:s rival Jokerit.

Och i februari 2013 kom samtalet han väntat på.

Frågan: Vill du bli general manager för Columbus Blue Jackets?

Den stora drömmen blev förverkligad.

Förhandlingarna gick snabbt och när han skrev på kontraktet blev han tidernas förste europeiske GM i NHL. Nu är Jarmo Kekäläinen inne på sitt fjärde år i Ohio.

Och han basar över den mest omtalade klubben i världens bästa ishockeyliga just nu.

Jagar Pittsburghs rekord

Blue Jackets, som få trodde på ­inför säsongen, har vunnit osannolika 16 raka matcher och i natt kan klubben tangera alla tiders rekord på 17 raka (Pittsburgh Penguins 1992/93) när de ställs mot Washington Capitals på bortais.

Men Jarmo Kekäläinen kommer inte att vara på plats i USA:s huvudstad. Han är i stället i Montreal för att följa slutspelet i junior-VM. Han ringer upp Sportbladet några timmar innan semifinalerna mellan USA–Ryssland och Sverige–Kanada ska spelas.

– Ja, jag är i Montreal för att bland annat titta på Gabriel Carlsson, vårt första draftval 2015. Vi är nöjda med hans utveckling hittills. Det kan bli vår näste storback.

Det känns kul med jobbet nu, va?

– Ja, självklart är jag glad över segrarna, poängen och sviten. Vi har tagit 58 poäng och toppar hela ligan och ingen kan ta de poängen ifrån oss. Men framför allt är jag nöjd över att vi spelat så bra och jag är övertygad att vi kommer att fortsätta vinna.

Många tippade er som bottenlag inför säsongen – vad är hemligheten kring succén?

– Det finns ingen hemlighet, ingen mystik. Vi var inte så dåliga som tabellplaceringen visade förra säsongen heller. Vi inledde med åtta raka förluster, bytte tränare ... och efter att John Tortorella kom in hade vi en segerprocent på 50. Vi blev 27:a i ligan, men var egentligen bättre än så. Denna säsong har nyckelspelare lyft sig till en normal, förväntad, nivå igen som målvakten Sergej Bobrovskij och lagkaptenen Nick Foligno. Sedan har försvarsspelet blivit bättre, våra ungdomar lyft sig och framför allt arbetar alla hårt för laget och klubben.

Bland ungdomarna som utmärkt sig finns två svenskar. Vi börjar med Alexander Wennberg som nu är lagets förstecenter. ­Förvånad?

– Nej, vi har alltid sett Wennberg som en blivande förste- eller andrecenter. Det var därför vi valde honom i förstarundan i draften 2013. När han kom till träningscampen i höstas var han starkare och snabbare. Han har visat att vi var rätt ute. Vi leder ligan, vi har ligans bästa powerplay och det är Wennberg som leder det. MEN han har inte nått sin fulla potential, det finns mycket att förbättra i hans spel. Han har möjlighet att nå NHL:s absoluta elit, men för det krävs fortsatt hårt arbete. Och när jag säger absoluta elit menar jag att han ska hålla den standarden flera år i sträck.

Och William Karlsson?

– Jag blir riktigt glad att se honom spela nu. Han är en duktig tvåvägsspelare ... seg, modig, blockar skott, en riktig lagspelare. Men jag hade faktiskt ett allvarligt samtal med William efter förra säsongen där jag ville få klara besked. Jag frågade om han såg sig som en framtida spelare i fjärdekedjan eller om han var beredd att offra mer för att höja sig. Svaret, att han vill nå högre, kändes ärligt.

– Sedan finns det en svenskkoppling till. Josef Boumedienne är vår europeiske chefsscout och han hittade bland andra vår finske rookieback Markus Nutivaara, som spelat strålande denna säsong, i den sjunde rundan 2015.

”John och jag gillar raka rör”

John Tortorella är en coach som fått rubriker för sin tuffa attityd och många gånger kontroversi­ella sätt. Hur gick det till när ni ­valde honom?

– Han har varit med länge i NHL och vunnit Stanley Cup. Han var ­ledig när vi bestämde oss för att ­byta. Vi hörde oss för bland många innan det blev klart. Han är en jäkligt stor anledning till att vi är där vi är i dag. Det är en helt annan man än vad ryktet säger. John är en bra lärare för spelarna, han motiverar dem. Och jag gillar att jobba med honom, det handlar ömsesidigt om raka rör. Vi behöver inte försköna något sinsemellan ... det blir inget skitsnack. Det gillar vi båda.

Och din egen roll i framgången?

– Jag njuter förstås av läget nu, men man ska komma ihåg att vi är mitt i säsongen. Men jag är tävlingsinriktad och vill vinna i monopol, jag vill vinna i tennis och jag vill vinna i ishockey. Jag låter dock andra betygsätta mitt arbete. Jag är glad och stolt över de förändringar som vi skapat inom teamet, hela organisationen. Kulturen, tankarna, är annorlunda nu. Allt är mer professionellt och alla jobbar hårt varje dag.

Din bästa stund som hockey­ledare?

– Mja, det är förstås roligt att jobba nu, men som sagt ... vi är mitt i säsongen. Vi har inte vunnit något. Mina största upplevelser tidigare är guldet i Finland med HIFK 1998 och även när Cleveland (Monsters, farmarklubben) vann AHL-mästerskapet förra året.

Hinner du med annat vid sidan om ishockeyn?

– Det är mycket hockey nu och när jag är ledig försöker jag tillbringa den tiden med familjen – med hustrun och våra två döttrar som hunnit bli nio och tolv år. Tidigare höll jag på med maraton, men det är samma där som när jag la av med hockeyn, kroppen säger ifrån nu. Men jag gillar att spela tennis och försöker hinna med det också.

Antar att det är hockeyfeber i Columbus nu?

– Det märks på stan, det märks i arenan. Det är mycket amerikansk fotboll annars, men nu är trycket kring ishockeyn extra stort.

Och nu kan ni skriva NHL-historia. Hur viktigt känns det att ta rekordet?

– Självklart är det viktigt, men också roligt. Det handlar om två poäng, men det handlar om ett stort ögonblick. Samtidigt är det ett bra test för laget, att klara av att spela under press ... för det är press nu när rekordet är inom räckhåll.

Hur ska du följa matchen mot Washington?
– Den krockar ju med JVM-finalen här i Montreal, men jag kommer att ha ipaden bredvid mig och ha på vår match samtidigt. Det går inte att låta bli.

Du har uppnått din dröm när det gäller jobbet. Och nu...
– ... Stanley Cup, förstås. Det är drömmen, målet. Det kan ske i vår eller det kan ta längre tid. Men det är dit vi alla strävar, säger Jarmo Kekäläinen.

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!