Frändén: Det ÄR mysigt att höra låtsasjubel från låtsasläktare
Johanna Frändén om La Ligas återkomst
BARCELONA. Leo Messi hade kammat ner frisyren och stod för en strålande insats i går. Sergio Ramos bar ny ansiktsbehåring och gjorde mål i dag. Inhoppande Vinícius gjorde lite för mycket av ett ganska enkelt läge i slutminuterna.
Nya tider – samma typer och massor med anledningar att krama La Liga extra hårt den här märkliga sommaren.
Ett kvarts år senare var den märkliga säsongen 2019/2020 tillbaka i Spanien och på ytan var precis allt annorlunda i Madrid i dag. Renoveringsarbetet av Santiago Bernabéu-stadion har fått Zinedine Zidanes mannar att flytta till Di Stéfano-arenan på träningsanläggningen Valdebebas. Här har många hemgrodda talanger börjat den vita banan till a-laget. Zidane tränade juniorerna en hel säsong här innan han flyttades upp till huvudansvarig 2016.
Det känns längesedan nu, det var längesedan Real Madrid över huvud taget spelade boll under tävlingsformer, men av det syntes förvånansvärt lite under första halvlek mot Eibar. Precis som under Barcelonas semesterfirande på Mallorca på lördagen hade Real Madrid ställt in siktet direkt. Toni Kroos inspirerade kanon i högra krysset var inte en sträckt vrist från en tysk som legat bort matchformen under våren. Det var distinkt och vackert och den imaginära publiken på läktarna jublade unisont. Det är något med inspelat publikljud och datoranimerade fulla läktare. Man tror att man ska hata det, det är allra sista steget innan vi landar i en totalt animerad fotbollsvärld, ett sorts uppdaterat datorspel där inte ens spelarna behöver vara på riktigt längre. Och ändå. Det ÄR mysigt att höra låtsasjubel från låtsasläktare. Framför allt när själva publikväggen ser ut som en impressionistmålning, ett sorts Monet-verk utan några som helst avläsbara detaljer.
Kaptenen hade en cirkel att sluta
Elitfotbollen är numer lika delar bröd och skådespel och detta är väl inte konstigare än något annat vi matas med.
Det enda man saknar är spelartugget. Vem ropar fulast saker till motståndaren? Vem håller medspelarna lugna och fokuserade? Det får vi aldrig veta.
Halvtimmen in i första halvek spelades Sergio Ramos fram av en nästan lika ren Eden Hazard, som möjligen kände till att Real Madrids kapten hade en cirkel att sluta här. Arenan Di Stéfano invigdes 2006 med en träningsmatch där Ramos av alla gjorde det allra första målet. Det känns som en evighet sedan, men vad gör å andra sidan inte det i coronatider?
Han var i många stunder ljuvlig att titta på
Ramos nya skägg ser ut att ha åkt på IS-uppdrag och just kommit tillbaka, men Real Madrid har haft en lyckad coronapaus, annat går inte att säga. Man har gentlemannamässigt undvikit alla publika konflikter om lönesänkningar och krishantering, medan Barcelona haft i princip öppen debatt i frågan. Man har framför allt lyckats få tillbaka ett helt gäng spelare som var uträknade för säsongen, där en helrehabiliterad Eden Hazard lär vara extra lycklig över den senarelagda säsongsspurten. Han startade i dag och var i många stunder ljuvlig att titta på.
Och satan vad Real Madrid ägde första halvlek; hur de bestämde tempo och intensitet, vilka fötter som satte sista touchen på anfallet, med vilken lätthet Karim Benzema sprang förbi valfri försvarare. Det var imponerande rakt igenom. Det fanns inget före paus – 3–0 i halvtid – som skvallrade om att det varit uppehåll i tre månader.
Var en fröjd att se La Liga igen
Det fanns nu någon som skvallrade om det i andra halvlek. Under en period när Eibar, som också förtjänar några raders uppmärksamhet, etablerade ett litet tryck, slarvade Thibault Courtois in ett inte särskilt hårt skott av Pedro Bigas mellan de långa belgiska benen.
I momentet innan hade han varit ute och hängt nytvättade matchställ på ett ringande ribbskott från Eibar, som fick fart på anfallsspelet med ett par byten när en dryg halvtimme återstod av matchen. Real fick släppa nollan, den noggranne noterar att Barcelona inte behövde det i går, men de fick framför allt släppa på handbromsen i dag efter tre månaders påtvingad tomgångskörning.
Det var en fröjd att se La Liga i spel igen. Den här helgen visade att Europas hetaste toppstrid fortsätter in i sommaren utan en vinnare och så mycket mer går inte att önska av sporten just nu. Publiken på Estadio Di Stéfano instämde i ett animerat jubel.