OS-hjälten: "Har varit deprimerad"
Uppdaterad 2018-04-17 | Publicerad 2018-04-11
OS-säsongen 2016 var en tia på Lisa Dahlkvists tiogradiga fotbollsskala.
Sedan kom den dystra hösten 2017.
– Den får en etta. Jag har varit deprimerad, säger den rutinerade mittfältaren inför omstarten i Eskilstuna.
I gråaste april ljusnar det för Lisa Dahlkvist.
Efter den tunga hösten 2017 tar 31-åringen ny sats i Eskilstuna. I en sönderklippt högersko – den opererade hälen ska avlastas – inleds jakten på att återta landslagsplatsen.
Höstens besked från nya förbundskaptenen Peter Gerhardsson att Dahlkvist inte ingick i hans planer tog hårt.
– Det var en jättestor smäll. Allt bara raseras. Jag var inte alls beredd eftersom jag kände att EM hade gått bra. Jag hade levt med landslaget sedan 2008, varit med på varje läger. Att helt plötsligt inte få åka med... Det var konstigt, säger hon.
Lite mer än ett år efter att Dahlkvist varit en av de stora hjältarna när Sverige tog OS-silver i Rio de Janeiro hade hon nått botten.
Mittfältsveteranen har svårt att minnas vad Gerhardsson sade när han ringde och berättade.
– Jag var inte så mottaglig. Jag kunde knappt prata med honom. Jag satt bara och grät, säger hon.
Under dagarna som följde hade Dahlkvist svårt att gå till träningarna. Länge var det tufft att lämna hemmet överhuvudtaget.
– Jag har varit deprimerad. Det var jobbigt att gå ut på stan, jobbigt när alla frågade, även om de var väldigt snälla. Man blir påmind hela tiden. Man identifierar sig som landslagsspelare. På nåt sätt blir det ens person, säger hon.
Inte blev det roligare av att Dahlkvists klubb Kif Örebro åkte ur allsvenskan och att besvären med utväxten på hälbenet på högerfoten eskalerade.
– Nu efteråt förstår jag faktiskt inte hur jag orkade. Jag har haft ont jättelänge, sen 2010, men förra året var det: "nej, gud, jag vill inte träna". Jag har käkat mycket värktabletter och har väl inte spelat på full kapacitet. Jag har valt att inte ta vissa löpningar för jag har känt att det inte har gått. Det har varit besvärligare än jag vågat erkänna.
Nu är det bättre.
I mitten av december sågade läkarna av utväxten, i slutet av februari fick Dahlkvist börja springa igen och sedan tre veckor är hon tillbaka i full träning.
Stor förändring
Med ett allt starkare högerben tror hon på en bra säsong i en ny omgivning.
– Eftersom jag har haft så ont har jag kompenserat med det andra benet och tappat väldigt mycket muskler i höger ben. Det känns mycket bättre nu när man kan trycka ifrån på ett annat sätt. Det är en väldigt stor förändring.
Om det räcker för att nå tillbaka till Blågult vet hon inte – men hon gillar utmaningen.
– Jag älskar egentligen att jobba i uppförsbacke så det passar mig väldigt bra. Sen är jag medveten om att det kan sluta med att jag inte lyckas men det bara att satsa allt.