Bohman: Var en av få som bröt mönster

Publicerad 2017-01-08

Claesson var en av få svenskar som imponerade.

ABU DHABI.

Per Bohmans fem punkter efter Sverige-Elfenbenskusten (1–2).

1. För två år sedan joggade Yaya Touré runt...

För två år sedan var det ett tämligen ointresserat Elfenbenskusten som släntrade ut på Zayed Sports Stadium i Abu Dhabi för att möta Sverige.

Då vaggade Yaya Touré runt såsigt på planen, lugn som en filbunke, och förtog väl sig inte, om man säger så.

Sverige vann också den matchen efter mål av Johan Mårtensson (!) och Marcus Rohdén. Något som i ärlighetens namn sa mer om de ivorianska spelarnas insats än svenskarnas. Någon vecka senare gick Elfenbenskusten nämligen och vann Afrikanska mästerskapen...

2. ... men nu fanns det ett annat engagemang hos Elfenbenskusten:

2017 var det ett lite mer intresserat Elfenbenskusten på andra sidan planen: aktiva, rutinerade och taktiskt förnuftiga. Och framför allt: de flyttade sina tunga pjäser högt upp i planen vilket Sverige hade mycket svårt att hantera.

Kristoffer Olsson fick för lite boll (sett till vad han gjorde med den) och Oscar Lewicki fick för mycket (sett till vad han gjorde med den) och anfallen blev alldeles för korta då det svenska innermittfältet inte förmådde kontrollera matchen och lugna ner spelet.

Domaren Amaar Aljenabi gjorde inte saken lättare för svenskarna då han konsekvent blåste frispark var gång Blågult fysiskt försökte stå upp mot ivorianerna.

De svenska anfallen reducerades till alldeles för stressade lyror mot frustrerade forwardsduon Sebastian Andersson och Per Frick, som i sin tur mest trampade vatten.

3. Viktor Claesson en av få som bröt mönster

Det svenska ledningsmålet kom överraskande, men det var inte överraskande att Viktor Claesson var arkitekten bakom det. Precis som tidigare med IFK Norrköping gillar förbundskapten Janne Andersson att även i landslaget spela med en centrerande, offensiv vänsterytter. En roll som är klippt och skuren för virtuosen Claesson.

De få gånger som Sverige lyckades etablera spel på Elfenbenskustens planhalva och längs marken bryta igenom västafrikanernas lagdelar, var Elfsborgs flytande spelfördelare inblandad.

Vid 1–0 gled han fram, kroppsfintade sig in i straffområdet och slog fram inspelet som ledde till Elfenbenskustens självmål.

Viktor Claesson är en av få spelare som aldrig väjer för den svåra eller riskfyllda lösningen utan att för den sakens skull vara naiv: uppfriskande, förstås. Visar återigen att han är en man för det ”riktiga” landslaget.

4. Försvarsspelet höll inte, men var hyggligt

De första 44 minuterna första halvleken var försvarsspelet varken elegant eller raffinerat, men det var effektivt. Mittbacksparet Linus Wahlqvist (stark!) och Franz Brorsson skyfflade, dunkade och rensade undan inlägg utan större finess. Förståndigt, då Sverige stundtals var gravt tillbakapressade och mittfältet inte hjälpte till nämnvärt som passningsalternativ.

Sedan, just innan paus, tappade en övermodig Nicklas Bärkroth – omringad av flera spelare – boll på mittplan vilket ledde till Elfenbenskustens kvitteringsmål.

Ivorianernas segermål var frukten av ett slött svenskt försvarsspel. Nyinbytte centrale försvaren Joakim Nilsson kom in på vänsterbacken, vilket han kanske klarar av i allsvenskan – men inte på den här nivån. Nilsson blev enkelt rundad på kanten och mittbacken Franz Brorsson var alldeles för passiv när Giovanni Sio skallade in det efterföljande inlägget.

Svenskarna höll totalt sett ihop försvarsspelet hyggligt. Att det fallerade så smått efter paus är ingen skam då Sverige mötte ett starkt och i stora stycken motiverat Elfenbenskusten.

5. Hur skötte sig Isak?

Alexander Isaks framfart har på något sätt blivit... slentrianmässig, men det är fortfarande värt att betona att 17-åringen i ett historiskt perspektiv är unik. När Isak hoppade in mot Elfenbenskusten i den 62:e minuten blev han alltså den yngste spelaren att debutera för landslaget på 106 år.

Hur vi ska bedöma hans knappa halvtimme på planen?

Det är svårt: underlaget är inget man fyller spaltmeter med. Isak rörde bara bollen någon enstaka gång. Såg absolut inte bortkommen ut, men det vore parodiskt att försöka sig på någon vidare analys med så mager empiri.