Bank: Svensk fotboll har genomgått en revolution

Uppdaterad 2022-01-13 | Publicerad 2022-01-12

Martí Cifuentes från Katalonien, offensiv spelförande fotboll, ett intressant cv och vad vet man.

Ingenting vet man.

Mer än att svensk fotboll gått igenom en revolution utan diskussion.

Följ ämnen

Benvingut.

Eller, det behövs ju inte. Hammarbys nye tränare förstår svenska, dessutom förhandlas det fortfarande om när han ska få klippa banden till Ålborg (rimligen i samma sekund som Richard von Yxkull lyckats posta ner ytterligare en kappsäck med femtilappar till Jylland).

Hammarbys förre tränare har hamnat i Malmö FF, en tränare som fanns på Malmö FF:s lista kommer till Bajen, och det enda vi kan konstatera såhär mitt i karusellen är att Mjällby verkar vara en fotbollsklubb med bra radar. De hade Milojevic före Hammarby, de försökte få loss Cifuentes redan i fjol, och det är ju inte så illa scoutat av en provinsklubb i Blekinge.

Det är inte så många i Sverige som löst abonnemang för att kunna följa Sandefjord och AaB, det är fler som idag får gå på hör- och lässägen för att ta reda på vad det är som Hammarby fått för ny huvudtränare. Och det låter ju roligt. Cifuentes kommer från det Katalonien som vred hela fotbollsvärlden 180 grader för snart tjugo år sedan, han är ung, men rutinerad som ledare. Han har tränat ungdomar, hängt med Frank de Boer i Ajax U19-lag, mellanlandat i AIK (som hälften av allsvenskans övriga tränarkår) och tagit sig an väsensskilda uppgifter i norsk och dansk fotboll.

Han borde ha lärt sig mycket, men grundideologin verkar kongenial med det som Hammarby söker.

Det är offensiv fotboll, spelförande fotboll, 3–5–2, gärna med hög press och tidiga bollvinster. En klubb som Hammarby, med en publik som Hammarbys, ska inte spela reaktiv fotboll.

Martí Cifuentes.

Han är en kosmopolit

I Sandefjord hade Martí Cifuentes med sig ett gäng äldre katalanska breddspelare som kunde spela boll, i Bajen finns redan mer kvalité att bolla med. Förmodligen är det orättvist att rama in honom i en stram, spansk förståelse av spelet. Han är en kosmopolit, inte en konkvistador. Han kommer ut, lär sig, pratar om sociala och kulturella skillnader som något intressant, snarare än ett hinder.

Och han trivs i Stockholm.

Dessutom är han kravställare, med en kravbild, som gillar krav. Vilket är det viktigaste av allt, om man ska tro allsvenska sportchefer en bit in på 2020-talet.

Det ska man nog.

Framför allt ska man ha klart för sig att det är de som bestämmer, en bit in på 2020-talet.

För fem år sedan skrev jag en granskande text om kulturskiftet som var på väg att kicka in i vår fotboll, en maktglidning från tränarna till sportcheferna. Något hade hänt, omsättningen på tränarbänkarna i allsvenskan hade gått från europeiskt guld i kontinuitet till en nivå i klass med sydeuropeiska kaosligor. Historiskt hade kontinuitet setts som en konkurrensfördel för skandinaviska klubbar, att det fanns en trygghet i tränarrollen som tillät långsiktighet i arbetet. Jag intervjuade förbundskaptener och topptränare i Norge, Sverige och Danmark, och det fanns en oro för att sportchefer utan egen tränarerfarenhet hade fått för stor makt, att tränare blev en slit-och-släng-vara som fick en halv säsong på sig att leverera resultat.

Det behöver inte vara dåligt, men det frapperande var att förändringen skett utan en stor, ideologisk diskussion. Det sa något om debattklimatet och -nivån i vår fotboll.

Kraven är högre än någonsin

Det brinner som aldrig förr runt våra klubbar, kraven (och kravställandet!) är högre än någonsin, och långsiktigheten har flyttat en trappa upp på kansliet. Argumenten för det är legitima, att det är bättre att perspektiven över tid finns hos de som rimligen sitter längre på sin post, men det innebär förstås också att vi får en kategori tränare som inte har råd att utveckla spelare eller en trupp eller en spelidé om det kräver mer än sex månader.

Martí Cifuentes blir Bajens fjärde tränare på fem säsonger, Milos Miojevic blir MFF:s fjärde på lika lång tid.

För ett par månader sedan pratade Jesper Jansson, Hammarbys sportchef, om att Milos Milojevic skulle få tid på sig, att det var en långsiktig lösning och att resultaten skulle komma efterhand.

Nu är Milojevic i Skåne för att ta MFF till Champions League, medan Jansson hittat en spännande ung tränare från Katalonien. Går det bra är de kvar en stund, går det dåligt är de kvar en lite kortare stund.

Det är bara så det är, på den här sidan revolutionen.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.