IFK:s taktiska plan bakom efterlängtad seger

Petra Thorén

GÖTEBORG. Ingen Saman Ghoddos – det tackade IFK Göteborg för.

Östersundstjärnans frånvaro öppnade för IFK:s taktiska plan – som ledde till en befriande seger.

– Vi hade två scenarier planerade. Ett för Saman och ett utan. Det var skönt att inte han var med..., säger backen Emil Salomonsson.

Efter slutminuter av Östersundsforcering, en rad stressiga defensiva fasta situationer och krampande ben kunde IFK Göteborgs spelare andas ut.

Och som de gjorde det.

Med glädjescener som förde tankarna till mer än en seger i serielunken. Det var bara tre poäng, men en moralboost som lockade fram styrelsekramar på läktaren och spelarkramar på planen.

Efter sportsliga motgångar fann "nya och spelande" IFK Göteborg en väg för att stänga matcher och vinna. Förra omgången tappade laget en ledning på 2–0 till 2–3 mot Sirius efter tre insläppta på fasta situationer.

– Det var vilt firande. Det var en jäkla glädje, jag sa till gubbarna att man måste passa på att fira när man vinner. Jag försökte spela med hjärtat utanpå tröjan i dag, säger Emil Salomonsson.

En nyckel till segern var en taktisk defensiv plan.

IFK Göteborg kom till Gamla Ullevi med två tänkbara matchplaner.

Beskedet från tränaren Poya Asbaghi att transferaktuella stjärnan Saman Ghoddos skulle missa matchen innebar att en av planerna sattes i verket.

– Man blev inte ledsen när Poya sa att Ghoddos inte var med. Jag skulle ljuga om jag sa något annat.., berättar Emil Salomonsson.

Vad hade det inneburit om han hade spelat?

– Då hade jag legat mer på honom. Nu slapp jag det...

Istället bildade Emil Salomonsson, på pappret wingback, i stort sett en mittback i en fembackslinje med en svepande mittfältslibero i André Calisir framför sig.

IFK Göteborgs ambition var hålla Östersund från att komma igenom centralt för att från det läget hitta kanterna.

– Ja, vi hade en plan för det. Allt berodde lite på hur Dennis Widgren skulle göra. I första halvlek blev han lite fri framför oss (och fick lossa för kvittering till 1-1). Men tanken var att när de skulle gå brett med Widgren skulle Ohlsson (Sebastian, offensiv kantspelare) falla ner som en wingback och jag skulle gå in och ta deras offensiva spelare. Det var en liten hybrid mellan en fyrback- och en fembackslinje. Sebastian Ohlsson gjorde ett hästjobb, berättar Salomonsson.

Dessutom hade Victor Wernersson, wingback på vänster kant, ett ansvar för att stoppa Östersunds mycket skickliga Hosam Aiesh.

– Vi flyttade Victor lite bredare så att han skulle kunna ta Hosam innan han fick fart. Det gjorde han bra, säger Emil Salomonsson.

Den taktiska planen för att stänga matchen efter Vajebah Sakors segernick i första halvlek höll hela vägen. Östersund oroande med en forceringsfas och flyttade upp mittbacken Tom Pettersson i anfallet i slutet av andra halvlek, men det lönade sig inte.

– Det farligaste är när Östersund får komma in centralt och sen knacka ut bollen på kanten. Då är det jäkligt svårt. Men de fick de inte, de fick spela runt oss istället. De fick rulla boll, men det kändes inte som att de skapade många centrala chanser, säger Emil Salomonsson.

Östersunds tränare Ian Burchnall höll med:

– De var mer aggressiva i första halvlek. Sen tycker jag att vi kontrollerade spelet i andra halvlek, men de var mycket bra försvarsmässigt. Vi skapade inte tillräckligt för att bryta ner dem. De var kompakta och vi kom inte igenom deras block, säger han.