Ekdal ratades i Hammarby – nu är han en nyckelspelare i Djurgården
Uppdaterad 2021-05-18 | Publicerad 2021-05-16
I Hammarby fick han aldrig chansen.
I Djurgården blev Hjalmar Ekdal en av seriens bästa mittbackar.
Hur kan två klubbar värdera samma spelare så olika?
– Förtroendet jag fått i Djurgården betyder allt för mig, säger Hjalmar Ekdal inför derbyt.
Han tillbringade egentligen bara ett halvår i Hammarby. Sommaren 2019 skrev Hjalmar Ekdal på för klubben och tränade med Bajen samtidigt som han spelade matcher med samarbetsklubben Frej.
– Vi gick som tåget på hösten 2019. Hjalmar tränade med oss men det gick inte att ändra på ett lag som bara vann och vann, minns Jocke Björklund, assisterande tränare i Bajen.
– Inför 2020 så tittade vi på utvecklingen i truppen. Hela klubben var egentligen överens om att Hjalmar var en bra spelare, men att han behövde speltid som han inte skulle få hos oss. Det fick han i stället i Sirius där han gjorde ett bra år.
Vad är det som gjorde att ni tvekade kring honom?
– Vi var inte tveksamma till Hjalmar, egentligen. Det är en pigg kille med pigga ögon som verkligen vill lära sig. Det var mer omständigheterna som gjorde att det blev som det blev, säger Björklund.
I klarspråk: det fanns för många mittbackar i Hammarby och tränarna trodde inte att Ekdal skulle kunna konkurrera ut någon av de fyra-fem spelarna som låg före i kön vare sig 2020 eller 2021.
– Det var tjockt. Man måste alltid göra val som klubb. Valde vi fel den här gången? Det vet jag inte. Hjalmar har fått en jättefin utveckling och det beror nog mycket på speltiden i Sirius.
”Kändes lite planlöst runt mig”
Ekdal själv verkar inte känna något agg mot Hammarby, men är också tydlig med att sejouren inte blev vad han hoppats på. Från att ha räknats som ett namn för framtiden blev mittbacken en rätt osynlig truppspelare.
Jag har fått uppfattningen att du kände dig lite bortglömd i Hammarby?
– Du är väl inte helt fel ute. Man fick väl inte det förtroendet som man behöver. Det kändes lite planlöst runt mig. Den där entusiasmen kring mig som spelare var inte riktigt där. Jag gjorde aldrig någon match heller och fick ju inte chansen. Då blev jag lite trött på det och ville söka mig någonstans där jag fick förtroende. Det var jobbigt, såklart.
Henrik Rydström såg saker i dig som spelare i Sirius. Det gäller förstås Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand också. Men Stefan Billborn hade uppenbarligen inte samma syn på dig. Hur ser du på att man kan uppfattas så olika av tränare?
– Alla tränare har olika preferenser. De gillar olika spelare och vill spela fotboll på olika sätt. Mina egenskaper kanske inte passade in i hur Billborn ville spela fotboll. Det får man respektera. Alla har olika sätt att se på det. Men jag vill inte prata för mycket om Hammarby.
Anses vara komplett
Efter året i Sirius var det aldrig tal om att återvända till Bajen. Intresset för det var lika svalt från både spelare och klubb. I stället blev det Djurgården som knyckte åt sig Ekdal i en känslig affär mellan två Stockholmsrivaler. Hammarby beslutade sig slutligen för att sälja Ekdal till Djurgården då han aldrig representerat klubben i en tävlingsmatch.
– Jag ville söka mig någonstans där det fanns en entusiasm kring mig som spelare. Att de verkligen ville använda mig. Så var det i Djurgården. Då känner man också mer trygghet och kan därför prestera.
Sejouren i Sirius var stark, men starten i Djurgården har varit rent sensationell. 22-åringen var själv inställd på en roll som truppspelare, men tog omedelbart en plats bredvid Jacob Une Larsson i mittlåset.
Tillsammans med Rasmus Schüller har de säkrat defensiven hos den allsvenska serieledaren. Ekdal har visat sig vara en komplett mittback: stark och följsam i duellspelet men också klok och vågad med bollen. Han har visat upp goda färdigheter både som passningsspelare och bolltransportör. Ekdal har fått beröm för sin eleganta, vårdade mittbacksstil.
– Det är skitkul att höra. Det är sådan jag vill vara som spelare. Jag är inte främmande för att ta lite utflykter på offensiv planhalva, att driva upp bollen och visa lite initiativ. Kim och Tolle gillar när spelare bryter motståndarnas linjer genom att passa eller att driva igenom.
Hyllar backkollegan
Succén tillägnar han till stor del Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand.
– Det betyder allt att jag fått tränarnas fulla förtroende i Djurgården. Man får först och främst spela, men har också självförtroende när man gör det. Du vet att tränarna litar på dina egenskaper, att de gillar dig. Det betyder hur mycket som helst och har gett mig ett lugn.
Hur ser du på samarbetet med Une Larsson?
– Det är en otroligt duktig och erfaren mittback. Han är så enkel att spela med. Lugn och bolltrygg och faktumet att han inte stressar upp sig smittar av sig på lagkamraterna. Det är en perfekt partner och vårt samarbete har nog hjälpts av att vi har en relation sedan tidigare på grund av vår gemensamma bakgrund i Brommapojkarna.
Är du överraskad över hur pass bra det gått för dig – och hela laget – under den allsvenska starten?
– Lite överraskad är jag, absolut. Jag har inte tvivlat på mig själv men tänkte inte att jag skulle få starta alla matcher. Men jag fick chansen direkt och det har gått riktigt bra. Det är lite skillnad att spela i Djurgården jämfört med Sirius. Vi var bollförande i Sirius men i Djurgården för vi matcherna ännu mer. Det ställer högre krav på oss försvarare. Vi måste vara påkopplade hela tiden i ett topplag, för alla förväntar sig också att vi ska hålla nollan oftare.
– Men att laget gått så bra? Där är jag inte alls förvånad. Vi har en otrolig spets och bredd i truppen. Bredden kommer verkligen gynna oss i längden.
”Allt sitter verkligen i ryggmärgen”
Ni ser extremt bekväma ut grundspelet. Mot Malmö såg det nästan automatiserat ut, som att ni knappt behövde tänka men ändå gjorde allt rätt?
– Jag håller med. Det flyter på och allt sitter verkligen i ryggmärgen. Det är helt tränarnas förtjänst. Det måste man säga. Vi har fått träna hårt och på ett väldigt specifikt sätt utifrån hur vi vill spela. Alla spelare vet exakt vad vi ska göra och ligger på samma våglängd. Det kan vi tacka tränarna för.
Det är välkänt att Lagerlöf och Bergstrand är skickliga på träningsplanen och har en förmåga att snabbt utbilda spelarna i ett nytt spelsystem. Vad är hemligheten?
– Det är nog att varje enskild träningsövning har ett syfte. De vill se en typ av beteende från oss spelare i varje övning. Det är den inlärningen som är viktig. När vi sedan hamnar i den givna situationen i match så vet alla vad de ska göra. Allt känns... självklart. För vi har ju tränat på det.
Djurgården har varit en lagmaskin, men är det någon spelare som du skulle vilja lyfta fram extra?
– Vårt mittfält är fantastiskt. Magnus Eriksson är en otroligt viktig spelmotor som alltid hittar lösningar och levererar assist. Rasmus Schüller är också en dröm att spela med som mittback. Han ligger rätt konstant. En intelligent spelare som läser av spelet så fint. Det är som att han vet exakt var slumpmässiga bollar ska hamna. Att ha honom framför oss är en stor trygghet.
På söndag är Djurgården ute efter revansch. Flera spelare känner att cupförlusten mot ett tröttkört och covid-härjat Hammarby tidigare i våras var lika onödig som orättvis.
– Det var en otroligt tuff smäll. Det var en match som vi dominerade och skulle ha vunnit. Att vi förlorade var snöpligt. Det påverkade inte vårt självförtroende i allsvenskan, utan gav oss snarare en hunger. Vi ville vinna den matchen och tyckte att vi borde ha vunnit. Så den förlusten har gett oss motivation.
Vilka är favoriter på söndag?
– Ett derby är alltid ett derby. Det finns en spänning i sig under de där matcherna. Hammarby är ett bra lag och vi är ödmjuka. Det kommer bli tufft.
Hur ser då Jocke Björklund, ansvarig för defensiven i Hammarby, på att deras gamla femteval på mittbackspositionen blivit en nyckelspelare för värsta rivalen?
– Vi tycker fortfarande att våra beslut var rimliga när vi ser tillbaka i backspegeln. Det blev kanske inte optimalt, men jag ser hellre att en spelare som varit hos oss lyckas i sin nya klubb än att han misslyckas. Man lär känna människor och vill alla gott. Det är samma sak med en spelare som Leo Bengtsson, som fick lämna oss för att få speltid i Häcken, säger Hammarbys tränare.
Björklund menar att Hammarby trots allt "ägde situationen" kring Ekdal och tog sitt beslut efter en noggrann utvärdering.
– Det blir svårt om man ska känna "fan, fan, fan" för att Ekdal gör det bra nu. Det är i så fall tuffare om det är en spelare som man helt tackat nej till och inte ens gett kontrakt, som sen går till en annan klubb och gör succé direkt. Ett exempel: När jag var i Glasgow Rangers så kom skyttekungen Mario Jardel dit och provtränade. Han hade rest 28 timmar från Brasilien. Han skulle ut och träna direkt efter ankomst och det är ju svårt. "Fan, han är inget att ha", sa ledningen. Sedan gick Jardel till Porto och vann guldskon fem år på raken. Sånt känns värre, om man säger så.