Klubben gisslan men är befriaren bättre?
Brenning: Newcastles fans hoppas på ägarbyte men är titlar allt som betyder något?
Newcastle föll ur FA-cupen mot Chelsea och ingen hade väl i ärlighetens namn förväntat sig något annat?
Nu fortsätter supportrarna sin tröstlösa väntan på ett ägarbyte och den Amanda Staveley som kanske kan erbjuda samma resa Chelsea redan gjort mot stjärnorna.
Frågan är bara: Är det verkligen vad de önskar sig?
I väntan på Edin Dzekos ankomst gjorde utdömde Michy Batshuayi, inför vad som som ser ut som ett ofrånkomligt klubbyte, efterlängtad reklam för sig själv i Chelseas FA-cupmöte med Newcastle. Inget av de två målen från belgaren var speciellt invecklat men de var trots allt mål – den viktigaste valutan en anfallare handlar med.
Inte heller Chelsea som lag behövde överanstränga sig för att fälla ligabottenlaget Newcastle. Det tog 30 minuter innan hemmalaget lyckades plåstra ihop något värt att kallas anfallsspel men sedan krävdes inte mer än ett par snabba uppspel från Pedro och lika många utmaningar från planens bäste Eden Hazard för att avgöra matchen. Michy Batshuayi gjorde de två lätta målen och Marcos Alonso satte det svåra men det var Hazard som producerade dem.
Varför skulle han värva?
Newcastle försökte men det såg ut som så många gånger förr den här säsongen. Som om klubben blandat sina svarta och vita färger till en grå massa utan den där typen av kvalitétsspelare du behöver för att vinna matcher. Jonjo Shelvey gjorde vad han kunde mot Chelsea men blev märkbart ensam när han tvingades sköta såväl uppspelen som avsluten mer eller mindre på egen hand.
Att Newcastle saknar den där typen av matchavgörande spelare är inte heller någon slump. Det är de som är marknadens dyraste och det är den sortens lyx ägaren Mike Ashley bestämt sig för att inte kosta på sig. Och varför skulle han?
Ashley vill inget hellre än att sälja sitt Newcastle och supportrarna vill inget hellre än att bli av med den smått galne affärsmannen. Resultatet är att 53-åringens enda intresse är att spendera så lite det bara är möjligt på klubben utan att den tappar i värde för det.
Här finns inga storslagna planer för framtiden. Här finns bara livsuppehållande åtgärder i väntan på att näste ägare ska ta vid. Newcastle United är på så sätt en gisslan i sin egen ägares händer. Så länge han är kvar kommer laget inte byggas om. Så länge han är kvar kan supportrarna inte drömma om någonting annat än ett bottenlag i Premier League.
Men drömma gör de. Om något helt annat.
På alla sätt tveksam ägargrupp
Det är ingen hemlighet att affärskvinnan Amanda Staveley förhandlar med Mike Ashley om ett uppköp av Newcastle United. Med stenrika affärsmän från arabvärlden och Kina i ryggen erbjuder Staveley också det Newcastles supportrar verkar önska sig: Den typ av resa till toppen klubbar som Chelsea och Manchester City redan gjort.
Staveley borde veta vad som krävs då hon var en av de som hjälpte Shejk Mansour vid köpet av City. Hon har själv också gjort ett misslyckat försök att förvärva Liverpool tidigare. Men är Steveley verkligen vad supportrarna borde drömma om?
Det brukar heta att det inte finns någon så konservativ intressegrupp som fotbollssupportrar. Allt från klubbemblem till tröjfärger och köttpajer kan vara heliga ting i religionen fotboll men vilka man egentligen tillber verkar bli mindre och mindre viktigt så länge titlarna rullar in.
Manchester Citys styrs av en nation som bombar skolor i Jemen och mer eller mindre alla toppklubbar i Europa har liknande blodspengar i sin verksamhet. Vilka Amanda Staveley egentligen har med sig i sin investeringsfirma är hemligt men verksamheten är skriven i Dubai och påstås alltså ha sina största finansiärer i arabvärlden och Kina. Hennes kopplingar till Citys på alla sätt tveksamma ägargrupp är också känd.
Är det verkligen den typen av människor Newcastles supportrar vill ska styra deras älskade klubb?
Är en fullständig galning
Mike Ashley må vara en fullständig galning när det kommer till fotbollsverksamhet. Få har tagit så märkliga beslut och omgett sig med så usla rådgivare som britten men han har ändå personifierat drömmen om att en (hyfsat) lokal affärsman fortfarande kan äga en fotbollsklubb med passion och driva den till egenförsörjning. Utan några oljepengar. Utan några grumliga politiska avsikter.
För visst hade Ashley passion när han under sina första år, efter att ha förbjudits att bära sin matchtröja på hedersläktaren hos ärkerivalen Sunderland, ställde sig mitt bland de gästande fansen istället. Påståendet att han bara köpte Newcastle för att lajva supporter är självklart en bit ifrån sanningen men han visade ändå ett genuint intresse för att delta i fotbollsrörelsen och en respekt för vad fansen betyder för en fotbollsklubb.
Han gick åtminstone på matcherna. Vilket är mer än man kan säga om många av ägarna till konkurrerande klubbar i Premier League.
Passionen rann dock ut när dåvarande tränaren Kevin Keegan 2008 tröttnade på Ashleys usla rådgivare, sade upp sig på stående fot och med en gång vände hela supporterskaran mot ägaren. Redan dagen efter förkunnade Ashley att klubben var till salu och i snart tio år har han sedan dess uppträtt som ett sårat barn när han legat i krig med fansen samtidigt som han fortsatt att vänta på rätt bud.
Snart kommer han sälja Newcastle United och visst talar allt för att de sportsliga förutsättningarna för laget då kommer förbättras. Kanske såpass att den stolta klubben från nord förvandlas till en titelkandidat i världens mest lukrativa liga.
Men är det verkligen det enda som betyder något? Mike Ashley är ingen bra ägare men är Amanda Staveley verkligen en bättre?
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)