Frändén: Ett finger åt dem som vänt sig mot Zlatan
Lämnade solidariskt över stafettpinnen till han som ska sköta andrasträckan i titelloppet
PARIS. Efter en vecka där precis allt hade hänt i Paris fanns några befogade frågetecken inför kvällens batalj mot Bastia.
Skulle PSG hålla ihop fokus och klara av vad alla väntade sig?
Zlatan Ibrahimovic svarade ”ja” med en straff och ”vad trodde ni egentligen?” med ett ilskeskott. Sen lämnade han solidariskt över stafettpinnen till mannen som ska sköta andrasträckan i titelloppet.
Klubblojaliteterna var för en gångs skull jämnt fördelade i Paris, där Bastias blå supportertåg intog ena halvan av mäktiga Stade de France med sång före matchen.
För korsikanerna var kvällen i första hand en fest, men visst hade man goda minnen av Paris Saint-Germain med sig till huvudstaden.
Efter en höstsäsong som luktade nedflyttning fick Claude Makelélé sparken från tränaruppdraget och Ghislain Printant, som aldrig lett ett a-lag, flyttades hastigt och lustigt upp från ungdomsleden för att ta över ansvaret.
Fokus på matchen
Några veckor senare hade hans korsikanska rövarband vänt 0–2-underläge till 4–2 mot Paris på hemmaplan i ligan. En månad senare var Bastia kvalificerat för final i ligacupen och under tiden hade man också säkrat spel i Ligue 1 nästa säsong.
– I två månaders tid har jag bara velat prata om den här matchen, och den senaste veckan har det inte gått att stå emot, förklarade Printant dagen före finalen.
I Paris hade man under de senaste två dygnen då och då ägnat matchen en tanke, men mest hade supportrarna följt Zlatan Ibrahimovics ärende hos den franska disciplinnämnden.
Zlatan argasta av alla
När beskedet om de fyra matchernas avstängning damp ner i den sena torsdagskvällen blev supportrarna bestörta.
Klubbledningen blev vansinnig och släppte en kommuniké på hemsidan om hur våldsamt orättvist behandlad man kände sig.
Men argast av alla var Ibrahimovic.
”Det bevisar bara att det jag sagt stämmer” dundrade svensken på sitt eget mobila politiska organ, också känt under namnet Zlatan Unplugged, och man får anta att med ”det” menas att Frankrike är ett skitland. End of story.
Men det var inte riktigt slut för Zlatan än och han tänkte inte gå på tillfällig Ligue 1-semester utan en sista strid.
När Ezequiel Lavezzi stupade i straffområdet och Sebastien Squillaci åkte på ett tufft rött kort fick Ibrahimovic kliva fram till straffpunkten och avreagera sig.
1–0 var ett finger till alla som som vänt sig emot honom på slutet – i Zlatan Ibrahimovics fantasi är de alltid lite fler än i verkligheten – och den berömda spiken i kistan där Bastia packat ner sina titeldrömmar inför resan till fastlandet.
”On est chez nous” – ”vi är hemma” sjöng PSG-supportrarna och Zlatan själv tjurrusade frustande bort från straffområdet för att fira målet med sig själv och möjligen de lagkamrater som vågade komma nära.
Cavani visade form
Några minuter före paus hittade bollen svensken igen och från straffområdslinjen dundrade Zlatan Ibrahimovic in 2–0 utan att be om lov först.
Det var hans 13:e mål på de sju matcher han spelat sedan utvisningen mot Chelsea. Kvällens två var väl, i ärlighetens namn, mest en studie i ilska och upprättelse. Efter matchen firade lagkamraterna med ärevarv kring planen, medan Zlatan Ibrahimovic stövlade in i omklädningsrummet utan att låtsas.
Tio minuter från slutet kom också beskedet som parispubliken behövde få med sig in i lördagsnatten. Edinson Cavani, som kommer att ta Ibrahimovics centrala position under resten av april och en bit in i maj i ligaspelet, spikade igen slutresultatet med en klinisk nick och en snygg strumprullare. Sen tackade han Zlatan för stafettpinnen och den smidiga växlingen på upploppet och så var den första delen i drömmen om de fyra titlarna all.