Homofobiska banderoller och läktarramsor – var går gränsen?

Hätsk debatt och avbrutna matcher har präglat den franska fotbollshösten

Publicerad 2019-09-08

PARIS. Den franska fotbollshösten har präglats av avbrutna matcher, en hätsk debatt och ett gäng mer eller mindre fantasifulla omskrivningar från supporterhåll.

Fallet med de homofobiska banderollerna på franska läktare ställer en rad frågor om ordens betydelser, om myndigheternas roll som uppfostrare och om det internationella fotbollskapitalets inneboende hyckleri.

På kvällen den 16 augusti blåste domaren Mehdi Mokhtari tillfälligt av Ligue 2-mötet mellan Nancy och Le Mans. Hemmalagets supportrar hade börjat sjunga en ramsa där de kallade motståndarna för ”pédés”, ett ganska vardagligt skällsord för ”bög”, ungefär att jämställa med ”fjolla” (som väl i och för sig knappt någon använder längre). ”Homofobiska ramsor är förbjudna, jag ber er sluta genast för att inte störa matchen”, ropade speakern i högtalarna.

Det var första gången en match i Frankrike avbröts av det här skälet. Beslutet hyllades av idrottsminister Roxana Maracineanu och jämställdhetsminister Marlène Schiappa, som båda drivit frågan. Le Mans tränare Richard Dezire sa efter att matchen återupptagits någon minut senare:

– Vi fick veta av domaren att vi skulle få lämna planen om ramsorna fortsatte efter avbrottet. Det är viktigt att inte låta den här typen av allvarliga händelser passera obemärkt förbi.

Sedan i våras stipulerar Uefas riktlinjer att en match ska avbrytas om supportrarna skanderar nedsättande tillmälen av diskriminerande natur. Säsongsinledningen i Frankrike har blivit något av ett provlaboratorium och flera matcher har avbrutits tillfälligt sedan mitten av augusti.

Frankrikes president Emmanuel Macron med idrottsministern Roxana Maracineanu.

Fantasifulla sätt att ta sig runt problemet

Att ”pédé” är att betrakta som ett homofobiskt tillmäle är de flesta överens om, hur vanligt förekommande det än är. Men de senaste veckorna har också satt fingret på mer komplicerade ordval. Och här är det kanske på sin plats att varna känsliga läsare för de relativt grafiska förklaringar som följer.

”Enculer” är det ord som hamnat mitt i debattljuset i fotbollsfrankrike de senaste veckorna. Det betyder, rakt översatt, ”rövknulla” och används i olika böjda former flitigt i flera familjära sammanhang. I vulgaritetsgrad befinner vi oss någonstans i höjd med engelskans ”fuck off” och den substantiverade adjektivformen ”enculé”, kan jämställas med ”idiot”. Den berömda Olympique Marseille-ramsan ”Paris, Paris, on t’encule!” betyder ordagrant ”Paris, vi rövknullar er!”, men upplevs av många inte mer stötande än att både mormor och farmor kan stämma in. Jämför med italienskans ”vaffanculo” som ordagrant betyder samma sak.

Är det vulgärt? Utan tvekan.

Är det homofobiskt? Det kan man med fog argumentera för (även om praktiken som sådan förstås förekommer också i heterosexuella relationer).

Är det grund för att stoppa en fotbollsmatch? Därom tvistar de lärde med både franska ligaförbundet och ultragrupperna just nu.
I takt med att en rad matcher också i franska högstaligan avbrutits har supportrarna hittat allt mer fantasifulla sätt att ta sig runt problemet, eller åtminstone utmana semantiken rejält.

Under matchen mellan Nice och Marseille häromveckan riktades en banderoll mot LFP, ligaorganisationen, med ordleken: ”Fulla läktare för gladare arenor!” där det franska ordet för glad, ”gai” ersatts med den engelska stavningen ”gay”. Flera andra supporter- och ultragrupper har radat upp ramsor där man leker med verb som rimmar på enculer, eller på andra sätt anspelar på samma sexuella praktik utan att skriva ut det.

När Stéphanie Frappart dömde mötet mellan Anger och Metz frågade sig supportrar på en banderoll om det ”fortfarande är homofobi att kalla en kvinnlig domare ’enculée’?”. I all sin groteska sexism sätter frågan trots allt fingret på två oundvikliga frågor: Var går gränsen för vad man får säga på en läktare och vem bestämmer egentligen vad som är vad?
Från supporterhåll skulle man kunna tillägga spörsmålet: Hur mycket kan de beslutande organen hyckla utan att tappa all sin trovärdighet i frågan?

”Finns ingen magisk lösning”

Under förra helgens match mot Bordeaux riktade Lyons supportrar – i en närmast tifoliknande aktion – frågan direkt till Frankrikes idrottsminister: ”Roxana, kommer du att prata om homofobi i Qatar 2022?”. Frågan om Paris Saint-Germain inte legitimerar homofobi bara genom att ägas av det stenrika emiratet där homosexualitet är olagligt har lyfts på flera arenor i landet.
Medan regeringens representanter stått på sig i frågan har Ligue 1:s ordförande Nathalie Boy de la Tour visat sig något mer försonlig gentemot supportrarna.

– Saker som sågs som acceptabla tidigare är inte det längre, fotbollen måste följa samhället i den utvecklingen. Allt handlar om vilket sammanhang saker sägs i, gränsdragningen är svår och det finns ingen magisk lösning. Men jag tror inte att stoppa matcherna är en lösning.

I veckan kallade hon till ett möte med supportergrupperingar för att diskutera frågan, men efter att det skjutits upp är det nu oklart om och när det blir av.

Medan vissa supportrar argumenterar för att grova sexuella anspelningar är en del av den franska fotbollstraditionen och inte har som syfte att förnedra homosexuella, är sociologen Philippe Liotard av en annan åsikt:

– Min känsla är att fenomenet växte på 90-talet, i takt med att ultragrupperna bildades. Målet är ju att sänka motståndarna och deras supportrar. Fotbollen spelar mycket på virilitet och i en så pass maskulin värld blir homofobi ett sätt att förödmjuka andra. De homofobiska ramsornas syfte är ju att nedvärdera. Många gränsar också till sexism och anspelar på våldtäkt.
Den franska debatten kring fotbollshomofobi kommer samtidigt som Italien fortsätter att plågas av läktarrasism under säsongsinledningen av Serie A. Det problemet är, tack och lov, i princip obefintligt i Frankrike, men nya tider kräver nya kamper. Frågan är om det franska problemet är på väg mot en lösning, eller om vi ännu bara gläntat på dörren.
Källor: RMC, Le Parisien, Huffington Post, Les Inrockuptibles

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln