Fagerlund: Var Arsenals blivande manager här i kväll?
LONDON. Att stoppa Manchester City kräver oftast en hel arsenal – för ett halvdant Arsenal blir det en nästan omöjlig uppgift.
Fredrik Ljungberg behöver besked från ledningen kring vart klubben är på väg.
Kanske satt ett av svaren på tränarbänken bredvid Pep Guardiola.
Det ser så naturligt ut när Kevin de Bruyne stormar framåt i planen. Under söndagen rotade han fram det breda registret till Matteo Guendouzis stora förtret.
Duellerna mellan duon var många under matchen på The Emirates och nio gånger av tio gick City-mittfältaren vinnande ur dem.
I mitten på den andra halvleken, när matchen redan hade tappat liv, stod belgaren för ett perfekt inspel mot Raheem Sterling trots att Guendouzi borde ha varit i vägen.
Bollen? Den gick mellan benen på fransmannen.
Var Arsenals blivande manager här?
Vid avsparken drogs inte blicken främst till spelarna som radade upp sig ute på planen, den vilade snarare på tränarbänken.
Kan Arsenals blivande manager ha befunnit sig här ikväll? Då åsyftas inte interrimtränaren Fredrik Ljungberg utan Pep Guardiolas andra hand.
Att vara assisterande är en sak, huvudtränare en helt annan. Har Mikel Arteta tillräckligt med erfarenhet? I början tillhörde jag det mer tveksamma lägret men allt eftersom har en bild växt fram som möjligen kan tala för att han har det.
För tre år sedan lämnade Guardiola, då ny i Premier League, över ansvaret för en match. Motståndaren var givetvis Arsenal, en klubb som Arteta ”kunde bättre än någon annan i City”. Startelvan, matchplan och snack, den assisterande tränaren fick sköta rubbet. Det slutade med en 2–1-vinst där Arteta tvingades vända och vrida taktiskt för att Sterling skulle kunna dra in segermålet.
Guardiola lämnar när han vill
Att Guardiola skulle upprepa det oväntade initiativet under söndagen var inte särskilt troligt. Han är inne på sin fjärde säsong i England, kanske den sista. Det har spekulerats kring huruvida det finns en utköpsklausul i kontraktet eller ej men det är väl bortkastad tid att ens fundera. Känner sig Pep Guardiola klar med en klubb då är han klar. Tack och hej.
Innan dess ska han förstås leda Manchester City mot... Ja, vadå? Ligatiteln är förlorad. Nu blir det att fokusera på att säkra en Champions League-plats alternativt vinna den pågående turneringen.
För Arsenal ser utmaningarna annorlunda ut. Den tunga, tunga segern mot West Ham avvärjde en totalkris men Fredrik Ljungberg var inte nöjd och det skulle han inte vara. De har fortfarande en lång väg att vandra innan de kan anses vara det minsta stabila.
Kunde ha fått en drömstart
Experimenten i startelvorna blir dock färre vilket indikerar att interrimtränaren har fått en viss hum om hur laget bör formeras. Nu fick Nicolas Pépé och Gabriel Martinelli fortsatt förtroende med Guendouzi i stället för skadade Granit Xhaka.
Formdipp eller ej, att möta City kräver fortfarande en bra start. De inledande 90 sekunderna hade kunnat bli en dröm för Arsenal då Martinelli nästan fick kontroll på bollen farligt nära motståndarnas mål. Det blev, som så ofta, en mardröm då City minuten senare spelade sig igenom med några få passningar varpå Kevin de Bruyne dundrade upp 1–0 i krysset.
En kort stund senare hände det igen, denna gång med Sterling som siste man på bollen. Effektivt anfallsspel från City, ineffektivt försvar från Arsenal. Klassiskt City, klassiskt Arsenal.
Ljungberg har inte fått någonting gratis
Det var på sätt och vis synd om hemmalaget under den första halvleken och även inledningen på den andra. För trots att målen trillade in för enkelt höll Guardiola händerna för pannan stora stunder. När Arsenal väl vågade slå den mer oväntade passningen hade City förvånansvärt svårt att ta tillbaka kontrollen.
Men Ljungberg har inte fått någonting gratis än så länge och det fick han inte i dag heller.
Det är kanske överdrivet att kalla det för en ytterbacksförbannelse men när Sead Kolasinac signalerade för byte drogs tankarna ditåt. I brist på alternativ gjorde sig Bukayo Saka redo för spel men innan han ens hann få av sig överdragskläderna klev höstens spelare fram igen.
Argumenten för att Kevin de Bruyne är främst i ligan så här långt är många och de blev inte direkt färre när han joggade ifrån Guendouzi och ökade på till 3–0. Sadio Mané, Jamie Vardy och Virgil van Dijk aspirerar också på titeln men ofta är det något sagolikt över De Bruynes sätt att spela fotboll. Inte minst när han får husera högre upp i planen.
Ett haveri för Arsenal, förstås, men det går fortfarande inte att skuldbelägga svensken längs sidlinjen. På sistone har Ljungberg börjat hinta om situationens verkliga komplexitet. Ledningen ska ha avrått honom från att ta in hjälp utifrån eftersom ersättaren snart väntas vara på plats. Vad nu ”snart” innebär.
Arteta kan stå inför ett tufft val
Skador, medelmåttliga försvarare och ovisshet kring framtiden. Frågan är hur mycket Ljungberg njuter av att leda klubben i sitt hjärta. Kanske kändes det bättre när han fick slänga in 19-årige Emile Smith-Rowe.
En som förmodligen hade älskat uppgiften är Arteta. På The Emirates höll han låg profil den här gången men han kan snart komma att ställas inför ett tufft val.
Den dagen Guardiola väljer att lämna är Arteta den naturliga arvtagaren. Truppen är bred, ledningen uppenbarligen vass. Samtidigt... vad händer om City bestämmer sig för att satsa på någon annan? Ett liknande scenario skedde för inte så längesedan i rivalen Manchester United när Ryan Giggs trodde att han stod först i kön (José Mourinho gick tydligen före).
Oavsett om Mikel Arteta tackar ja eller nej till Arsenal (förutsatt att han får frågan) måste de snart komma fram till en beslut. Att förlora mot Manchester City är inget man sparkas för men Fredrik Ljungberg befinner sig i en hopplös sits och behöver svar. Svar på vart Arsenal är på väg någonstans, svar på hur de ska få ordning på röran.