Bank: Vissa har råd att kliva av bettingbåten
En miljardär deläger ett spelbolag som uppmuntrar lojala missbrukare att spela bort miljoner. Fotbollens regelverk säger att det inte är tillåtet.
Zlatan Ibrahimovic bryter mot etiska regler.
Vad är oddset på att någon tar problemet på allvar?
Det kom ett mejl.
En alkoholist berättade hur Systembolagets avdelning för lojala kunder hört av sig när han efter två år som nykter tagit sig ett återfall och klivit in i en av bolagets butiker. Kundvårdaren ger honom ett flak Carlsberg starkbärs, skickar hem en exklusiv landslagströja signerad av Zlatan, erbjuder honom en all inclusive-charter, etablerar en nära kontakt och sticker åt honom pengar att handla mer för. Alkisen börjar gå in på bolaget uppenbart påverkad, men får handla ändå. Spriten flödar. Lojalitetsavdelningen applåderar.
Naturligtvis inte.
Mejlet handlade om spelmissbruk, ölen var spelbongar. Och det var inte unikt. ”Andreas” som mejlade berättade bara om en livstragedi som var en spegel av en som Aftonbladet skrivit om tre år tidigare.
Spelreklamen finns precis överallt – intill den här texten? Låga odds på det – och för idrotten innebär det en balansövning på en väldigt slak lina, på väldigt hög höjd. Betting är ingen ny familjemedlem i fotbollsbranschen, den kan spetsa till upplevelsen, ge upphov till vilda stories, vara ett kul sätt att umgås (See you on Saturday!). Ja, ungefär som sprit.
Fnissar åt Fifas etiska regler
Men den är inte heller en okomplicerad sängpartner.
Jag har tappat räkningen på hur många offer för eget eller familjemedlemmars missbruk som glatt sålt ut sina röster och ansikten till spelbolagen: Alex Schulman, Mikael Persbrandt, Marcus Birro. Jag har sett när representanter för fotbollsförbund och Svensk Elitfotboll förklarat krig mot matchfixning och hotat med yrkesförbud och lång avstängning för en speltorsk som tagit ett betydelselöst gult kort i allsvenskan – samtidigt som deras huvudsponsorer är spelbolag.
Det är en balansgång, som sagt, och finns det inga tydliga regler blir det mest en fråga om etik och moral.
Och om det finns tydliga regler?
I dag skriver Sportbladets reportrar Michael Wagner och Felix Tornberg om hur Zlatan Ibrahimovics aktieinnehav i Bethard strider mot både Uefas och Fifas regelverk. En spelare som deltar i deras tävlingar får inte ha ekonomiska intressen i spelbranschen. Om det kan man tycka mycket. För det första låter det självklart. För det andra kan man fnissa åt det uppenbart oxymorona i frasen ”Fifas etiska regelverk”.
För det tredje: ingen rimlig människa kan se en händelsekedja som leder till att misstänkliggöra fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic på ett konkret plan. Ingen tror väl att Bethards vd slår en signal före Kosovo–Sverige och väser ”Ey, vi kommer gå tungt back på målspelen på Forsberg, så ska du spela fram så passa helst till Isak”.
Det här handlar inte om det.
Är inte det något man vill ha extremt klart
Frågorna som väcks den här gången handlar på ett mikroplan om hur det ens är möjligt att SVFF (och Milan) missat att i förväg undersöka exakt vad de riskerat med att låta Zlatan Ibrahimovic spela landskamper och klubbmatcher. Hur ser straffskalan ut? Kan vi dömas till poängavdrag eller förlust eller ”bara” böter? Är inte det något man vill ha extremt klart innan man skickar ut en spelare med tveksam aktieportfölj i startelvan? Och när ska Fifa bli en organisation som inte bara antar en etisk kod och ett regelverk, utan faktiskt blåser liv i sina papperstigrar?
På makronivån rör det sig om den ödesfråga som är idrottens förhållningssätt till spelbranschen. Jag verkar i en journalistisk miljö som gjort sig beroende av spelbolagen, men för fotbollen är frågan ännu mer brännande. De spelar fotbollen som det spelas på, de hotas av matchfixning och guidar in till oddslistorna.
När den brittiska regeringen presenterade en utredning som föreslår ett förbud mot spelreklam på fotbollsklubbarnas tröjor innebär det ett hot om intäktsbortfall i miljardklassen, bara i Premier League (hälften av klubbarna i de två översta divisionerna har spelsponsorer). Förslaget skulle vända upp och ner på hela den professionella fotbollsindustrin.
Samhällsekonomin räknar med lite svinn i missbruksbranscherna. Vi hoppas att stödlinjer, Falcon alkoholfri Arena och strängare licensregler ska göra riskerna till något vi kan leva med utan att skämmas för mycket.
Kanske får Zlatan Ibrahimovic sälja av sina aktier om han vill spela landslagsfotboll, kanske får SvFF eller Milan böta en trisslott eller två.
Big deal. Det där är regler, brott och straff. Resten är etik och moral, och en miljardär till ikon som skickar sin signerade tröja som uppmuntran till speltorskar.
Vi har alla satt oss i bettingbåten. Vissa har, mer än andra, råd att kliva av.