Vittsjös lösning för att värva stjärnan: en pensionärspool till Harper

Petra Thorén

Unika lösningar i brist på kollektiva avtal skapar förutsättningar för elitfotbollens kvinnliga stjärnor.

Sportbladet kan berätta att en frivillig pensionärspool lockat en australiensisk landslagsspelare till Vittsjö och att föräldrarupplägget var avgörande när landslagsveteranen förlängde sin karriär.

Vi följer också med en blivande målvaktsmor på gymmet och pratar med en blågul stjärna som drabbats av komplikationer efter sin graviditet.
Möt fotbollens mammor.

VITTSJÖ. Lilla Harper är i trygga armar när mamma Katrina Gorry tränar.

En pool med frivilliga pensionärer fick den australiensiska landslagsspelaren att välja bort lockrop från andra europeiska klubbar och landa i Vittsjö.

– Harper älskar dem, så fort vi kommer hit sträcker hon sina armar mot dem. Vi får fint stöd här, säger Katrina Gorry.

helskärm

Inne i klubbstugan står en hembakad sockerkaka på bordet och doftar gott. På golvet breds en stor madrass och barnleksaker ut.

Den förtjusande flickan Harper ser nöjd ut. Hon vänder på huvudet och sneglar nyfiket mot alla vänliga ögon som omger henne. Hon kommunicerar och sträcker sig efter en mjuk boll.

I bakgrunden smiter mamma  Katrina Gorry förbi med en vattenflaska i handen.  Hon har precis sagt hejdå och lämnat över dottern nyammad och med torr blöja till barnvakten Lena Brauer. Medan mamma Katrina tränar och förbereder sig för kommande match i damallsvenskan är Harper i säkra händer.

– Hon är en väldigt lätt liten tjej att ta hand om. Hon är glad, positivt intresserad av allt som händer. Det är en kort tid, det handlar om några timmar om dagen, säger Lena Brauer.

Lena Brauer, 72, har jobbat med barn i 50 år med barnhälsa och är utbildad barnsjuksköterska. Hon är en av tre frivilliga pensionärer i den pool som Vittsjös tränare Thomas Mårtensson arrangerat.

Lena Brauer delar på ansvaret med Karin Persson, 76. De har skapat ett schema och skulle någon av dem tvingas lämna återbud rycker Marianne Larsson, 69, ut.

När Sportbladet besöker Vittsjö är alla tre på plats. Harper är utom sig av lycka, hon ser ut att uppskatta engagemanget.

Lösningen med en frivillig pensionärspool blev avgörande för Katrina Gorry. En ansenlig lön var en förutsättning, men inte det viktigaste.

När den australiensiska landslagsspelare kommer in efter träningspasset berättar hon om beslutet att flytta till andra sidan jordklotet. Landslagsvännen och numera klubbkompisen Clare Polkinghornes ord om den familjära känslan i Vittsjö vägde tungt i valet mellan flera andra damallsvenska klubbar, en brittisk klubb och två franska.

– Harper är min största prioritet. Pengar betyder ingenting om du inte är lycklig. Jag visste att jag skulle finna lycka här. Att vara i en liten klubb innebär att du får stöd och blir omhändertagen, säger den stolta modern och fortsätter:

– När man har en dotter får man väga in alla faktorer. Hon ska vara trygg hela tiden och omhändertagen. Det är hon här.  Harper har tre underbara barnvakter som tar hand om henne och tjejerna i laget har också varit hjälpsamma. De kan ta Harper några minuter så jag får lite tid för mig själv eller för att packa i ordning mina saker, säger Katrina Gorry.

Jämförs med Messi

Just i ögonblicket som det sägs vandrar lilla Harper mellan medspelarna och får en åktur på pigga axlar. Lunchen efter träningen följdes av en lång taktisk genomgång och bebisgäspningarna kommer stötvis.

– Jag kände mig verkligen välkommen hit från start. Spelarna och klubben har varit fantastiska. Jag gick igenom en känslomässig berg-och-dalbana när jag hade fattat beslutet. Det var tufft att lämna min familj, Harper och min mamma har en väldigt nära relation, men nu har jag har lovat familjen att jag ska ta mig till VM-laget och det här var ett steg i rätt riktning, berättar Katrina Gorry.

När Sverige slog ut Australien i OS-semifinalen förra sommaren hade Katrina Gorry två veckor kvar på sin graviditet.

Hon är en kreativ mittfältare och tränaren Thomas Mårtensson drar liknelser till Lionel Messi. Speltiden i damallsvenskan ska ge henne en plats i Australiens svenska förbundskaptens trupp i VM på hemmaplan (och Nya Zeeland) nästa sommar.

– Han hör av sig efter varje match på sms och berättar vad jag kan göra bättre och jobba på. Det underlättar verkligen att ha den kontakten med förbundskaptenen. Jag har varit borta från landslaget så länge, så det känns extra viktigt för min del.

Katrina är ensam förälder till Harper. Beslutet att försöka bli gravid på konstgjord väg var väl grundat och genomfördes i Norge, när Katrina spelade för Avaldsnes.

– Jag har alltid, från ung ålder, känt att jag ville bli en mamma. Sen som spelare kommer det alltid stora mästerskap och man får finna en lämplig tid. Jag kände att jag började bli lite äldre och ville ha ett barn, jag kände att det var något som saknades mig i livet, berättar hon och fortsätter:

– Jag kunde inte sluta tänka på det. Jag var i Norge och funderade på vad som höll mig tillbaka. Jag ville inte vara i en relation bara för att sätta press på någon om att skaffa familj. Jag bestämde mig för att skaffa barn själv och det har varit det mitt livs bästa beslut. Jag vet att hon är ett lyckligt barn, hon är älskad av många.

– Jag genomförde min IVF i Norge. Det var flera injektioner i samband med det och kroppen blev lite annorlunda. Jag körde på till vecka tio, men sen fick jag smärta i mitt bäcken och bestämde mig för att sluta med fotbollen

Hur skulle du beskriva de medicinska omständigheterna kring graviditeten?

– Det var svårt, men kroppen kändes väldigt stark. Efter graviditeten har jag känt mig ännu starkare och har en starkare kärlek till fotbollen. Jag var knappt i närheten av en plan på nio månader och det var viktigt. Det var en tuff förlossning, men det var värt det.

Hon tog sig sakta men säkert och med stöd från sin klubb i Brisbane och sitt nationsförbund tillbaka till planen.

Lena Brauer och Karin Persson har på kort tid lärt känna både mor och dotter. Katrina Gorry är glad för att lösningen varit så smidig.

– Man är alltid lite orolig men direkt när jag träffade dem kände jag en varm känsla och ett fint bemötande. Det tar väldigt bra hand om henne och tröttar ut henne (skratt) så hon somnar när vi ska åka hem, säger hon.

En speciell Vittsjöanda

Lilla Harper följer med laget på bortamatcherna och sprider glädje både i buss på spelarhotellet. Sportchefen Erika Nilsson tar hand om flickan när mamma försöker dra hem poäng till sitt Vittsjö.

– Det blir en fin stämning med Harper med, betonar tränare Mårtensson.

Alla involverade parter är överens om att den udda lösningen är ett resultat av den goda andan kring Vittsjös damallsvenska lag.

– Jag har inte bott här så länge men damlaget i Vittsjö är en förenande faktor, en sammanhållande miljö. Man pratar fotboll här, säger Karin Persson och påpekar:

– Det är ett stort förtroende. När Thomas ringde och sa frågade tänkte jag att det är ett fantastisk förtroende att ta hand om ett litet liv, poängterar Karin Persson eftertänksamt.

– Kvinnorna borde ha samma situation och möjlighet som männen. Vi hjälper till i kvinnorörelsen inom idrotten här, konstaterar Lena Brauer med ett leende.

Katrina Gorry ser sin lilla dotter vandra från famn till famn. Klubbhuset är som ett vardagsrum hemma hos en liten barnfamilj.

Miljön är perfekt för Harper.

– Att ha så många starka kvinnor att inspireras av kommer att påverka henne på ett bra sätt. Det är inspirerande att låta henna växa upp i en miljö som den här, säger Katrina Gorry.