Frändén: Till slut blev det som man tänkt från första början
PARIS. Att grupp F var EM:s bästa stod klart redan efter lottningen. Att det skulle bli den mest dramatiska var en ren och skär bonus.
Tabellen visar på Frankrike, Tyskland och Portugal vidare och Ungern utslagna. Synd att tabeller inte kan tala.
Det är oklart om han visste om det där och då, men när Cristiano Ronaldo klev fram till straffpunkten i den 60:e minuten för andra gången den här kvällen var det för Portugals överlevnad i EM. Han satte den enkelt, 2–2 och utjämnat mot Frankrike. Puh.
Fotbollsmatcher mellan de här två länderna har sin alldeles egen dramaturgi. Det är ett derby mer än något annat och det festas lika mycket i Paris oavsett vem som vinner. Portugiserna har kommit till Frankrike i en strid ström från fascistdiktaturens tidiga dagar fram till nu. De har slagit sig ner i Paris, i Marseille, i Lille, överallt där det funnits jobb i industrierna, hos de välbeställda familjerna och på byggnadsarbetsplatserna.
Portugiser är den största minoritetsgruppen i Frankrike. Fler än algerierna, vietnameserna, senegaleserna och alla andra gamla kolonier. Benfica-barerna finns i varje gathörn i utkanten av de franska städerna.
En portugisisk familj kom på 1950-talet och slog sig ner i Macôn i Bourgogne. Det var Antoine Griezmanns mormor och morfar, och släkten på hans mammas sida – som i stora delar för övrigt är på plats i Budapest i kväll – håller på lika delar Frankrike och Portugal när det vankas mästerskap. I det portugisiska landslaget finns alltid upp till en handfull spelare som är uppvuxna i Frankrike, men som valt att representera föräldrarnas eller farföräldrarnas Portugal, i hopp om en snabbare väg till landslaget.
I Budapest i kväll kvitterade Ronaldo en match där Frankrike inlett bäst. Här fanns hela maskineriet, från Ngolo Kantés brytningar, Paul Pogbas krossbollar och Kylian Mbappés ilsnabba avslut. Men det höll inte i sig så värst länge. Det var Portugal som fick straff efter en halvtimme och det var, förstås, Cristiano Ronaldo som slog in den.
Just före paus fick Frankrike straff efter att Nelson Semedo knuffat Kylian Mbappé. Det var inte EM:s fulaste ögonblick direkt, men spanske domaren Mateu Lahoz stod på sig. Det var Cristiano Ronaldos gamle partner in crime Karim Benzema som klev fram till straffpunkten.
Och om Ronaldo haft ett visst tryck på sina axlar en kvart tidigare är det svårt att föreställa sig hur hans gamle lagkamrat hade det där och då.
Karim Benzemas återkomst till Les Bleus har varit en av årets mest uppmärksammade fotbollshändelser och långt ifrån alla tycker att det är rätt. I fransk sportmedia började det pratas om en ”stark markering mot Le Pen”, eftersom de aldrig kan hålla igen i det här landet. Men okej, det är presidentval nästa år, muslimer är den franska extremhögerns utpekade syndabockar för allt och Karim Benzema har fått klä skott för både det ena och det andra genom åren.
I Frankrikes match mot Wales just före EM missade han en straff och därefter har kören som ifrågasätter Real Madrid-anfallarens comeback ökat i styrka.
Benzema vet allt det här. Han tog sats, satte fart och slog in 1–1 för Frankrike mot Portugal, mot alla demoner och kanske mot Marine Le Pen också. 2–1-målet gjorde han av bara farten i början av andra halvlek, fint framspelad av Paul Pogba.
Men här måste vi flytta fokus lite. För i München hade ju Adam Szalai redan gett Ungern ledningen mot Tyskland i matchens elfte minut, i arenan som inte fick lysa i regnbågens färger i kväll, men skulle variera i en mängd andra kulörer innan kvällen var över.
Och där och då stod vi alltså med den nya världsordningen, den som säger att sista matchen i gruppspelet pågår i 90 minuter och till slut ryker Tyskland.
Å andra sidan: Vad gjorde det Tyskland att man låg under så länge också Portugal också gjorde det? En hel del förmodligen, men rent avancemang-mässigt var tyskarna vidare också vid underläge mot Ungern, så länge Frankrike hade ledningen över Portugal, eftersom Tyskland hade slagit, totalt kört över faktiskt, Portugal i helgen.
Det här var en kväll för dubbla skärmar, det var en kväll för kvävda skrik, misstänkta offside-mål, evighetslånga VAR-verifieringar och Excel-ark med uträkningar åt alla håll.
Under 45 slutminuter bytte Tyskland, Portugal och Ungern fjärdeplats i gruppen med varandra. Alla var ute någon gång. När Kai Havertz slog in kvitteringen för Tyskland i 66:e minuten, kontrade Ungerns András Schäfer (voff!) med att ta ledningen i princip direkt efter avspark igen. Och Tyskland var ute igen, eftersom Ronaldo hade kvitterat på kvällens andra straff till 2–2 mot Frankrike.
Jogi Löw stod inför sina mest dramatiska sista tio minuter i karriären. Skulle detta förbryllande Tyskland, som stått för turneringens kanske bästa halvtimme mot Portugal bara fyra dagar tidigare, åka ur EM på hemmaplan mot... Ungern?
Nej. De skulle faktiskt inte det. Inte denna gången också. I 84:e minuten måttade Leon Goretzka ett skott strax innanför straffområdet och mörsade in 2–2 i München. Och det var de tappra ungrarna, som haft en åttondelsplats i fickan i nästan 80 minuter, som fick säga tack och hej.
Tabellen i grupp F slutar ungefär som man hade tippat den från början. Frankrike vinner, Tyskland och Portugal seglar också vidare, och Ungern är avskurna i botten.
Tabeller ljuger inte, brukar man säga. Men ibland kan man önska att de kunde berätta något om ungrarnas kopiösa offervilja, om tyngden på Cristiano Ronaldos axlar vid straffpunkten, om hur Jogi Löws förbundskaptenskarriär förmodligen flimrade förbi i revy på en ensam sidlinje i München i kväll. I alla fall berätta något litet om dramat, ångesten, euforin och livet också.