Hed och Daugherty i Veckans elva i Damallsvenskan

Publicerad 2021-04-20

Damallsvenskans första omgång var nervös, krampaktig och målsnål.

Och tre spelare var bättre än alla andra.

När Sportbladets Kristoffer Bergström tar ut Veckans elva (i trendriktigt 4–3–3) kritar han först dit Vittsjös frisparksgeni, Djurgårdens straffräddare och en isländsk tonåring som snart är för bra för den här serien.

Målvakt:

Kelsey Daugherty, Djurgården

Jag hade kunnat gömma mig bakom slappa formuleringar som ”hon har varit ifrågasatt inför säsongen”, men sanningen att säga är det jag som kritiserat amerikanskan. Jag har tyckt att hon sett ojämn och lite fumlig ut. Premiären var ett långfinger i mitt tryne.

Mot Kif var 24-åringen trygg och stor när det krävdes – och explosiv som en dynamitgubbe när hon räddade Karin Lundins låga straff.


Försvarare:

Alice Carlsson, Hammarby

Bajens lagkapten är sannerligen ingen högerback, men det är för trångt i elvan så hon får hålla till godo med vad som bjuds. Motståndet Häcken mönstrade två av seriens bästa anfallare, men båda två detroniserades av hemmaförsvaret och dess självklara ledare.

Tänk att de regerande mästarna fick nöja sig med ett självmål. Det kunde såklart ha blivit mer, särskilt i andra halvlek när Blackstenius drog målvakten, hade öppet mål, sköt – men blockerades av ett flygande ben. Vem det satt? En tjej som tycktes vara mittback och ytterback på samma gång.

Glodis Perla Viggosdottir, Rosengård

Fotboll är rätt surt ibland. Tänk att vara Linköping, som efter ett svalt fjolår bytt tränare och kommit ut som ett starkare gäng. De var i delar av matchen starkare än Rosengård – men kammade ändå noll. Det berodde till stor del på att en av seriens alltjämt mest underskattade spelare proppade igen sitt mittförsvar.

Ledsen, Simonsson och Kanu, det var inte ni som var dåliga utan Viggosdottir som var bra.

Emma Pennsäter, Växjö

Motståndet var blekast möjliga, men det hindrade inte Emma Pennsäter från att utmärka sig. Mot AIK – som lika gärna kunde ha spelat i grått och ljusgult – visade Pennsäter och Shannon Woeller att tappet av fjolårets brötiga mittlås Jennie Nordin-Phoebe McClernon kanske inte blir så märkbart ändå.

Fiona Brown, Rosengård

Förra säsongen stördes av en knäskada. Till i år kunde man tänka att skotskan skulle hämmas av det bytta spelsystemet – att vara vänstervinge borde vara lämpligare än ytterback för en spelare som i grunden är mittfältare – men... nä då. Premiären mot Linköping var snudd på perfekt utförd. Tillknäppt hemåt, fina överlapp och inlägg framåt.


Mittfältare:

Frida Maanum, Linköping

Där ser man, en personlig favoritspelare tycks ha hittat sin sista växel. Maanum är flexibel och användbar för en tränare, men jag ser henne hellre som offensiv än släpande mittfältare. Såpass produktiv är hon.

Mot Rosengård var det norskan som utmanade och byggde upp anfallen. Hon var djärv och skottvillig. Får Linköping behålla henne över sommarfönstret så luktar det 18–20 poäng om den här säsongen.

Filippa Curmark, Häcken

Det går inte att lämna mästarna utan spelare i elvan efter en premiärseger. Men det var en jämntjock insats och svårt att välja ut en given spelare.

Jag håller trots allt Pippo Curmark som bäst, då hennes roll inte är att finsnickra utan att kuta runt med släggan. Curmark har lägst utgångsposition på mittfältet och behövs som länk till försvarstrean. Mot Bajen var hon fysiskt överlägsen på mitten, vilket gjorde att motståndarna fick ta krångliga omvägar runt hennes ytor för att inte fastna.

Ebba Hed, Vittsjö

Seriens bästa vänsterfot? Den som på slentrian svarar June Pedersen ska nog kolla in Vittsjös mittfält. 21-åriga Ebba Hed från Halmstad toppar damallsvenskans poängliga efter sina två framspelningar mot Piteå.

Den första var värd hela PPV-biljetten. Bollen nästan vid mittplan, men frisparken så exakt slagen att Emily Gielnik kunde blunda och slå in den på volley. Se på highlightsen och rys av välbehag.


Anfallare:

Fernanda da Silva, Vittsjö

Efter att ha glänst i Assi i Elitettan uppträdde brasilianskan ojämnt och uddlöst under sina två år i Piteå. Tre respektive sex mål är för lite.

Men toppinsatserna har alltid varit imponerande, så när hon nu bytt landsände återstår att se om hon kan stanna kvar på premiärnivån.

För den var vass. Ett avgörande mål, men därtill gott om delikatesser.

Sveindis Jane Jonsdottir, KDFF

Omgång etts bästa spelare? Du som undrat om hajpen är befogad kan kolla på den 19-åriga isländskans 90 minuter mot Eskilstuna. Jonsdottir är den där typen av anfallare som alla vill vara och ha, men som tycks hopplös att få fram.

Alltså en enkelspårig striker, i ordets mest välvilliga tolkning. Hon kutar och river. Hon skjuter på allt. Målet uppkom efter en slumpsituation, men att Jonsdottir fanns där på hemmalagets misslyckade hemåtpass var allt annat än tur.

Loreta Kullashi, Eskilstuna

Eskilstuna ser redan bättre ut än under det misslyckade fjolåret. Det är inte givet vem i laget som ska föräras en plats här – Plan, Saving och Rogic var alla aktuella – men valet föll med en hårsmån på Kullashi. För den välavvägda framspelningen till Rogic mål. För nyttan i omställningarna.

Men också, vilket sällan påpekas om den offensiva 21-åringen, för det defensiva jobbet. Är 2021 året då allt klaffar och hon tar steget ut i Europa?

Se OBOS damallsvenskan – starta ditt abonnemang här!