Asaharas tre tankar: Han hade kunnat vara Lautaros perfekta partner
Inter har en målfarlig argentinare och Milan har en målfarlig vänsterkant – vilket innebär att Serie A-titelstriden kommer leva vidare in i den stundande slutomgången.
Valencias ledning? Den fortsätter att vara farlig på ett helt annat sätt.
Här är Makoto Asaharas tre tankar från den gångna fotbollshelgen.
Lautaro/Dybala – ett anfallspar man vill se...
Serie A-titelstriden lever i allra högsta grad in i den stundande slutomgången.
Och det tack vare att en argentinsk forwardsstjärna hittat formen när han behöver det.
Efter att Milan avverkat Atalanta (vilket vi kommer till i nästa tanke) så var det ett pressat Inter som åkte till bortamatch mot Cagliari.
Ett Cagliari som slåss för sin Serie A-existens med näbbar och klor efter en säsong som varit allt annat än lyckad.
Med andra ord högst synlig, rödblå, snubbeltråd. En knivig bortamatch, föranledd av cupguldsfirande i veckan, som gjord för att tappa en guldchans i för Nerazzurri.
Samtidigt har denna Interupplaga en matchvinnare i storform.
Lautaro Martinez gjorde inte bara två segergivande mål utan var också ett konstant orosmoment, ett energiknippe och en offensiv ledstjärna. Som han varit för sitt Inter under den senaste månaden.
Och det trots att ingen av hans anfallskompanjoner känts lika klippt och skuren som Romelu Lukaku gjorde ifjol. Edin Dzeko må vara rutinerad och nyttig, men tar ofta upp samma ytor som argentinaren. Joaquin Correa kompletterar desto bättre på så vis, men är både ojämn och skadebenägen.
Någon som hade kunnat vara den perfekta, framtida partnern är Paulo Dybala.
Interryktena har flödat i samband med Dybalas bekräftade Juventusavsked i sommar. Ett blåsvart, helargentinskt tandempar på topp, med egenskaper som mycket väl hade kunnat komplettera varandra på ett oerhört vackert och effektivt vis, låter spontant väldigt intressant.
Så även om en Dybalavärvning i sig är högintressant så skulle den potentiellt bli betydligt mycket roligare om man också behåller Lautaro. En Lautaro som trots allt har ryktats åt både det ena och andra hållet inför sommarfönstret, för ett Inter som behöver tillskott i transferkassan.
Om jag vore sportchef Marotta hade jag verkligen prioriterat att behålla honom – och det oavsett vad som sker med Dybala.
...precis som man fortsatt vill se Milans vänsterkant
Medan en argentinsk anfallsterrier sett till att Inters titeldrömmar lever så har en rödsvart vänsterkant sett till att Milan alltjämt har pole position inför avgörandet.
Det kanske kan tyckas lite respektlöst att bara lyfta en kant av den välkomponerande och till viss del överpresterande lagmaskin som Milan, med begränsade resurser, faktiskt lyckats bygga upp under tränare Stefan Pioli och lagpappa Zlatan Ibrahimovic (för ja, visst är just det hans främsta bidrag under slutspurten av denna säsong). Men OJ vilken vänsterkant det är.
1–0 mot Atalanta kom genom Rafa Leao. En spelare jag tokhyllat i denna spalt förr och gärna tokhyllar igen. För det finns verkligen få spelare som är så underhållande att beskåda som den tekniskt begåvade portugisen. Snabb som få. Irrationell som få. Visst lider han alltjämt av viss ojämnhet och visst kan han stundtals frustrera på samma vis som han kan briljera. Men om det är någon egenskap som ska värderas högt hos en offensiv spelare så är det X-faktorn. Den som gör att ett försvar aldrig kan slappna av när de ställs inför spelaren. Som gör det till ett riskabelt drag varje gång en tränare väljer att byta ut spelaren – eftersom spelaren i fråga alltid har förmågan att göra vin av vatten.
Rafa Leao är just en sådan spelare. En spelare som Milan ska göra allt i sin makt för att behålla – och även på sikt bygga sitt lag och sin offensiv kring.
Precis som vänsterbacken Theo Hernandez.
Det finns nog inga andra vänsterbackar i världen som kan göra det solomål som Theo Hernandez fastställde 2–0-slutresultatet med. Det finns nog få spelare oavsett position som från eget straffområde, med sådan självklarhet, kan sprinta rakt över en hel fotbollsplan, förbi ett helt motståndarlag, och distinkt placera in en boll i motsatt mål.
Ett mål som highlightade alla den franske ytterbackens styrkor. Speeden, tekniken, viljan, drivet och lungorna. Att han är en av världens bästa offensiva vänsterbackar visste vi redan. Hans kanske vackraste mål i karriären var en ytterligare påminnelse om det.
Så när Milan, om ägarbytet går igenom och de ekonomiska musklerna pumpas upp likt det rapporterats om till sommaren, ska bygga vidare på sitt lag till nästa säsong så finns det åtminstone en kant som de absolut ska lämna orörd och oförändrad.
Valencia slår nya krisrekord
Valencia spelade 1–1 i en totalt betydelselös ligamatch borta mot Espanyol i lördags. Den var så betydelselös att den inte ens fick spelas samtidigt med alla andra matcher i den näst sista omgången av La Liga (där man simultanspelar matcher av tabellrelevans i både den sista och näst sista omgången).
Men Valencia tillägnas en tanke ändå – och det på grund av lokala sporttidningen Superdeportes chockerande avslöjande.
Under ett lunchsamtal där den starkt kritiserade ordföranden Anil Murthy, placerad på sin position av den lika starkt kritiserade ägaren Peter Lim, deltog , och som spelades in i smyg, så uttryckte sig Murthy om både det ena och andra rörande klubben. Han sade bland annat:
– Att han hotat Barcelonaryktade Carlos Soler att låta spansk media ”döda” honom med en smutskastningskampanj ifall han skulle lämna klubben, som han öppet velat lämna under hela säsongen, utan att Valencia skulle tjäna pengar på det.
– Att han tycker tränare José Bordalas är komplicerad och att han redan har en tilltänkt ersättare till tränaren, som tog Valencia till deras första cupfinal sedan 2019. Ett år när Marcelino fick sparken (i princip på grund av att ha nått framgång).
– Att spelartruppen kommer bantas än mer av ekonomiska skäl än vad som redan varit fallet. Och då har truppen sannerligen bantats genom åren.
– Att klubbens ekonomi är ÄNNU värre än vad som redan varit fallet och att de verkligen inte har några pengar över huvudtaget.
– Att ha tycker sportchefer i allmänhet enbart är bra på att ”spendera pengar som inte är deras”, samtidigt som han lyfter sportchefen Monchi som den stora anledningen till konkurrenten Sevillas framgång.
Det är bara några av sakerna som kommit fram i Superdeportes serie av avslöjanden. Som fortfarande är pågående.
Att Valencia under Peter Lim och Anil Murthys styre konstant har slagit nya rekord i kris och misskötsel har nog inte undgått någon – och egentligen är inget nytt förvånande när det kommer till Valenciaägarna.
Men varje krisrekord som den forna storklubben slår är likväl lika deprimerande. En klubb vars existens fortsätter i att sväva livsfara så länge firma Lim/Murthy är kvar.