Det var otroligt vackert, Caroline Seger
Så här ser den största mästaren ut
Publicerad 2020-06-27
Under 90 minuter såg vi de svenska mästarna. Efteråt såg vi den största mästaren.
Det var en ganska vacker seger.
Det var otroligt vackert, Seger.
23-åriga Kajsa Lind är undersköterska på Hässleholms sjukhus och back i Vittsjö. I fjol startade hon fyra matcher, laget gled obesegrat igenom dem och slutade sensationellt trea.
I år har de inte förstärkt alls. Hur skulle de?
I en by med 1700 invånare måste man hushålla med ekonomin, särskilt när en pandemi pungslagit småsponsorerna, så enda möjligheten att bedriva toppfotboll är att hålla sin kärntrupp frisk.
Stod emot i 80 minuter
Men mot otur står sig också sunda satsningar slätt. Inför premiären mot Rosengård gick Alexandra Benediktsson, Mie Leth Jans och Tove Almqvist sönder. Nödlösningen blev att skicka upp Michelle de Jongh på topp och ge Kajsa Lind förtroende där bak.
Hon visade sig vara en förträfflig vikarie.
Trots bortaplan mot de regerande mästarna värjde sig VGIK-försvaret mot anstormningen. Trion Lind, Sandra Adolfsson och Sabrina D’Angelo höll tätt i första halvlek och en halvtimme av andra.
Efter 80 minuter var det fortsatt mållöst fast Rosengård bytt ut en stjärntrio mot en annan: bort med Bennison, Anvegård och Svava – in med Seger, Imo och Rytting Kaneryd.
Jessica Samuelsson, en av alla hemmalagets landslagsspelare, böjde in ett hårt inlägg längs marken. Lind kastade sig dit, hann först på nytt, men vinklade bollen innanför egen stolpe.
1–0.
Inte en realistisk chans att komma ikapp.
Hängde på sina knän
Vittsjö kryssade båda mötena mot Rosengård i fjol men förlorade den här gången. Det berodde enbart på hemmalagets kreativitet och bredd. På vinnarvana, på kunnande. Det målgivande inlägget var en del av strategin, det är för att vräka in branta inspel som Samuelsson och Sofie Svava är uttagna.
Derbyvinsten var således välförtjänt och logisk.
Men det är klen tröst för en 23-åring som styrt en boll en halvmeter fel.
Efter slutsignalen hängde Kajsa Lind på sina knän, till synes begravd i trötthet och besvikelse. Hon tröstades av lagkamrater, hon försökte rycka upp sig, men verkade oförmögen att räta på ryggen.
Caroline Seger såg det.
Rosengårds pådrivare, hon som drivs av att vinna, hon som kräver professionalitet av sina lagkamrater, hon som håller takten och tar till vartenda tillåtet och halvtillåtet knep för att bärga trepoängare skyndade mot Lind.
Bilderna ser ni här ovanför. En hand på pannan. En arm om axlarna. Vi ska jaga varandra hela året, vi ska bedömas utifrån våra poäng och resultat, vi ska hyllas eller sågas, men vi är mer än så.
Den allsvenska premiären bjöd på en utsökt frispark av Heidi Kollanen, en finess av Lisa Dahlkvist, en storseger av Linköping och ett långskott av Fernanda da Silva.
Det var fint allting.
Men finast var det som skedde efter att den sista matchen blåsts av.