Vissa domare får fyra gånger mer – det måste inte vara så
Publicerad 2020-12-04
Matcharvodet för domare är nästan fyra gånger högre i herr- än damallsvenskan.
Vi kan ha det så.
Vi kan också inte ha det så.
Jag hörde en fenomenal intervju. Den pågick i halvannan minut och innehöll bara en fråga.
Radiosporten rapporterar att domarna i herrallsvenskan får 9 000 kronor per match mot damallsvenskans 2 500. Detta förklarar Lars Helmersson, tävlingschef på SvFF, med att ”de specifika arvodena är ett resultat av förhandlingar mellan elitdomarklubbar och intresseorganisationer som fastställs av fotbollsförbundet”.
Det är helt korrekt.
Du kan be att få minsta detalj preciserad utan att rucka på det svaret.
Hemmalaget betalar domarna. Herrlagen tjänar mer pengar för att de lockar mer publik och sponsorer. Alltså är fördelningen logisk. Punkt.
Två sanningar krockar
Men Radiosportens reporter Christian Olsson ställer knappt en fråga, utan lyfter blicken mot övriga samhället och låter munnen gå.
– Jag försöker komma på något motsvarande och tänker på bussförare, tandläkare, servitörer och servitriser, men jag hittar ingen annan syssla i samhället där lönen för lika arbete skiljer sig så himla mycket beroende på om det är kvinnor eller män som yrkesutövaren jobbar med. Gör du det?
Det gör varken jag eller Helmersson.
Och ställd inför den insikten är det som att två sanningar krockar.
1. Sant är att vissa domare får månadslön av förbundet. Den är inte lika hög på herr- och damsidan men hyfsat nära. Att matcharvodena skiljer sig åt beror på att det är två olika förhandlingar. På herrsidan har klubbarna, genom sin förening SEF, mycket mer pengar än damklubbarnas EFD. Förbundet sitter med på förhandlingarna men har i praktiken bara som uppgift att klubba igenom vad domarna och klubbarna enas om.
Vilken förtjusande signal
2. Sant är att vissa fotbollsdomare i Sverige får mellan tre och fyra gånger mer betalt än andra, trots att de lägger lika mycket tid och är på samma nivå. Högsta ansvaret för det bär Svenska fotbollförbundet.
Om vi dyker ner i punkt ett når diskussionen snart stjärnstopp. Marknaden styr. Det är ingen rättighet att få bli proffs. Det finns andra jobb.
Punkt två kommer med en provocerande fråga, en som får ångmoln att stiga ur mångas öron: måste marknaden styra domarnas löner? Skulle domarna i stället kunna ses som förbundets representanter vars lika viktiga uppdrag är att lyfta svensk idrott?
Förbundet kan i ett klubbslag besluta att arvodena ska vara lika. De kan sätta ett tak på herrsidan, ställa krav på EFD att nå lika högt, säga att det här är vad en svensk elitdomares tjänst kostar. Förbundet kan behöva stötta damklubbarna ekonomiskt till en början, omfördela resurser om så krävs, eller göra om hela systemet på elitnivå så att utbetalningar kommer från en central pott.
Det kräver lite planering för att nå dit. Det behövs lite siffertrixande. Det tarvar en djärv tanke som får ångan att koka hos människor som har strandat vid publiksiffrorna.
Men det skulle också gynna den generella bedömningsnivån om de som är satta att reglera den har liknande förutsättningar. För att inte tala om vilken förtjusande signal det skulle sända. I svensk fotboll är det lika fint och värdefullt att döma herr- som damallsvenskan. Svensk fotboll är stolt över att likna övriga yrken i samhället i övrigt på så vis.
Vi kan få det så.
Vi kan också inte få det så.