”Det pratas inte så mycket öppet om det”
Nilla Fischer om familjen och framtiden i Wolfsburg
Uppdaterad 2017-10-25 | Publicerad 2017-10-22
GÖTEBORG. Nilla Fischer har skrivit ett nytt långt kontrakt med Wolfsburg.
Hemlängtan är ännu inte starkare än suget på nya stora framgångar – och snart kommer en guldklimp som förändrar allt.
– Det ska bli skönt att ta nästa steg i livet, säger hon.
Nilla Fischer såg till att säkra framtiden i Wolfsburg tidigare i höst då hon skrev på ett nytt kontrakt fram till OS-året 2020.
Men det som väntar den framgångsrika landslagsbacken framöver är ändå något helt nytt.
Senare i år blir hon och frun Mika föräldrar för första gången. Datumet vill de hålla för sig själva, men det börjar närma sig, berättar hon.
– Vi vill först och främst att allt ska gå bra, men nu ska ”Byggare Bob” hem och jobba. Det är sånt som också ska fixas.
Är du händig?
– Nej, jag är ju inte det. Vi köpte en ny tv-bänk, en sådan med tre dörrar, och alla tre dörrarna blev helt sneda. Jag höll på och sätta ihop den i fem timmar och sen kom Babett Peter (lagkamrat i Wolfsburg) och fixade det på fem minuter, jag är så glad nu. Så hon får väl dubbelkolla bebissäng och skötbord och allt så att det inte bara rasar ihop sen.
”Pratas inte öppet om det”
Nilla och frun Mikas graviditet har varit långt ifrån självklar. Fischer har i en tidigare intervju med Expressen berättat om att paret upplevt två tunga missfall, det senaste förra julen. Men efter de tunga beskeden, flera klinikbesök och hormonbehandlingar så lyckades det till slut.
Tillökningen känns därför, om möjligt, än mer speciell, berättar 33-åringen.
– Ja, det tycker jag. Och hela den här processen är mycket vanligare än vad vi trodde först, det har vi märkt när vi har pratat med vänner och bekanta. Oavsett om man är heteropar eller samkönat par så är det mycket mer förekommande än man tror, men det pratas inte så mycket öppet om att det tagit tid. Men det är klart på något sätt att det känns extra skönt, liksom ’puh vi klarade det’, nu när det tagit tid och varit tufft.
Familjelivet tar alltså sin start i Wolfsburg, och det valet kändes trots allt självklart även om Wolfsburg som stad kanske inte har det utbud av möjligheter som Nilla Fischer önskat.
– Det handlar bara om fotboll där. Förlåt Wolfsburg, jag får inte prata illa om dig, men halva stan är en Volkswagen-fabrik och sedan är det en innerstad som inte är så charmerande. Vi saknar Sverige oerhört mycket men tack vare de vänner vi har i klubben och utanför så trivs vi. Att hänga och se en film eller fotboll är hur nice som helst, och tur är det för det är det vi gör, säger hon och fortsätter:
– Jag känner inte att jag behöver en ny utmaning eller flytta till annan toppklubb, jag vet inte vad det skulle ge mig. Jag känner att jag har väldigt stora utvecklingsmöjligheter där jag är nu och känner mig inte redo att flytta hem än.
”Tycker det är kul att gå på Maxi”
När kontraktet med Wolfsburg går ut är Fischer 36 år – sedan ser hon en fortsättning Sverige. Bara att hänga med landslaget på deras vanliga hotell i Göteborg tycker hon känns som hemma.
– Jag tycker bara att det är kul att gå på Maxi när jag är hemma, vem tycker det? Jag som elitidrottare är, och kanske också måste vara, egoistisk, det är jag och min fotboll som måste prioriteras. I den miljö jag befinner mig i nu är det väldigt lätt att ge fotbollen det utrymme den behöver på den här nivån. Men det ska också bli skönt när vi kommer hem, om det nu blir Linköping eller Malmö eller vad det blir, där man kan träffa vänner som inte har något med fotbollen att göra och få ett annat fokus. Men det är klart att det blir ett annat fokus också nu när vi blir tre.
Ska det bli skönt?
– Ja, jag längtar jättemycket efter det. Jag har ingen aning om hur det blir så det är nästan med en skräckblandad förtjusning. Men det ska bli skönt att ta nästa steg i livet. Många som har barn och sysslar med någon form av elitidrott säger att man får ett annat perspektiv på livet och det ska bli skönt både för mig och för Mika såklart. Jag längtar verkligen efter vår bebis, och att få en ny prioriteringsordning i livet men jag är också en sådan som tänker att ett barn nödvändigtvis inte är meningen med livet. Men fråga mig igen om ett halvår!