Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Frändén: Det är inga små anklagelser

PARIS. Aitana Bonmatí tog emot sin andra historiska Ballon d’Or igår, mitt under brinnande EM-kval. Årets tränare Carlo Ancelotti var inte ens på plats. Erling Haaland drog till Malmö.
Det fanns goda skäl att bojkotta galan i Paris, men att vara en dålig förlorare är inte ett.

Ni vet hur det är med Ballon d’Or-galor. De kan vara dötrista och långtråkiga och alldeles ... alldeles underbara att missa om man har bättre för sig.

Det hade Erling Haaland. Det norska fyrtornet åkte till Malmö istället, såg bästisen Erik Botheim vinna SM-guld med MFF och trivdes i de himmelsblå färgerna.

Det är fantastisk PR för allsvenskan förstås, om vi ska börja i den kommersiella delen av fotbollsskalan. Och det är ju där vi är fastfrusna numer. Brittiska tidningar var inte sena att uppmärksamma tilltaget. Daily Mail satte en sedvanligt fyrradig rubrik komplett med avslöjar-retorik och minst ett ord i versaler: ”Revealed: The REAL reason Erling Haaland skipped the Ballon d'Or ceremony in Paris despite Man City star being nominated for the 2024 award”.

Erling Haaland valde Malmö före Paris.

Valde en bromance i Malmö

Malmö FF vann nu världens mest ovissa fotbollsliga för sjätte gången på tio år, men till skillnad från Manchester Citys dominans är det åtminstone en självgenererad framgångssaga, där höstförsprånget på konkurrenterna i stort är ett resultat av tidigare titlar och spel i Europa. Mitt i en oktobermånad som präglats av avbrutna derbyn och ordningsstörningar fick svensk fotboll en air av världsattraktion med en av planetens största fotbollsstjärnor på plats. Erling Haaland valde en bromance i Malmö före glittret i Paris, och det är det enda som spelar någon roll för allsvenskan.

Vad det betyder för Ballon d’Or-galan ska vi diskutera nu. För Haaland var inte ensam om att missa festen på Théâtre du Châtelet. Precis som förra året hade den nämligen förlagts till ett datum då i princip samtliga europeiska damlandslag laddar för EM-kval. Det som förra året med (väldigt mycket) god vilja kunde betraktas som en kalendermiss har i år bekräftats för vad det är: Ren och skär sexism.

Får tala ur skägget – eller ögonbrynet

Erling Haaland kom femma i omröstningen och hade så klart varit på plats om han hade tilldelats ”Gullballen”, MFF får ursäkta. Men förra årets andraplats bakom Lionel Messi tycks ha tagit på tålamodet. Hans landsmaninna Caroline Graham Hansen blev tvåa på damsidan i år, bakom lagkamraten Aitana Bonmatí, men lyckades med FC Barcelonas och norska landslagets hjälp ta sig till Paris med ett privatjet, trots att hon sannolikt visste att hon inte skulle vinna. Trots att Norge spelar en avgörande play off-match mot Albanien idag.
Ett privatjet stod också och väntade på Real Madrids Ballon d’Or-delegation igår eftermiddag, men flyget lyfte aldrig. På söndagen nåddes klubben tydligen av uppgifter om att Vinícius Júnior skulle gå lottlös från galan och Real Madrid, världens stoltaste fotbollsklubb, ställde in sin medverkan. ”Det är uppenbart att Uefas Ballon d’Or inte respekterar Real Madrid. Och Real Madrid åker inte dit där man inte är respekterad”, är klubbens enda kommentar i ärendet.
Fotnot: Carlo Ancelotti utsågs till Årets tränare och tackade, i sin frånvaro, på X: ”… min familj, min klubbpresident, min klubb, mina spelare och mest av alla Vinícius Junior och Dani Carvajal”.

Och här känner man ju att Real Madrid faktiskt får tala ur skägget, eller kanske ögonbrynet: Menar de på allvar att Uefa gått in och riggat France Footballs pris? Att de hundra journalister som har rösterna blivit … köpta? Eller att medierösterna till Vinícius fördel trillat in på Uefas kontor och att Aleksander Ceferin har manipulerat resultatet?

Det är inga små anklagelser. De förtjänar möjligen lite mer än småsura insinuationer på sociala medier. Eller har vi på riktigt blivit så hjärntvättade av världspolitikens styrande galningar att röstfusk är något man bara kan kasta ur sig när man inte vinner? Behöver EU skicka valobservatörer till Uefas medlemsländer för att se till att allt går rätt till?

Aitana Bonmatí och Rodri.

Misshandlas – gång på gång

För egen del hade jag i många år Sveriges journaliströst i Uefa-priset Best Player in Europe, som för övrigt tilldelades Erling Haaland förra året. De sista åren hade journalisternas, förbundskaptenernas och landslagskaptenernas röst i Uefas medlemsländer lika stor tyngd och det var alltid lite av en fest att kolla hur olika skrån i olika länder röstat.
Från och med i år är Uefa partner till Ballon d’Or och de hundra bäst Fifa-raknade länderna på herrsidan har en journaliströst var. På damsidan är de 50 stycken. Inga andra än murvlarna bestämmer vem som vinner, i alla fall officiellt.
Det går så klart inte att ta gift på det, men jag har aldrig ens hört rykten om att journalister har korrumperats till att rösta enligt Uefas önskemål. Och rykten är ändå lite av vår livsluft.

Visst fanns det skäl för stora tunga herrklubbar att bojkotta galan i Paris igår. Tänk er en kommuniké från Real Madrid som förklarar att man inte tänker medverka på Ballon d’Or-galan så länge den förläggs till datum då damfotbollsspelarna inte kan ta sig dit. Eller en Erling Haaland som tog ordet på Eleda i Malmö och ondgjorde sig över att Caroline Graham Hansen inte får den uppladdning hon och Norge förtjänar när en EM-plats står på spel.

Respekt är ett ord som misshandlats rejält inom herrfotbollen det senaste decenniet. Det här var en chans att återerövra det, visa en liten gnutta sympati för kollegor som lägger lika mycket tid och energi på sin fotboll, men misshandlas av styrande organ gång efter gång.

Caroline Graham Hansen var snabb att gratulera sin klubbkamrat Bonmatí och kallade utmärkelsen ”mycket välförtjänt” på sociala medier.
Manchester Citys Rodri tog emot Ballon d’Or på scenen i Paris på kryckor. Han drog korsbandet härförleden, just efter att han han själv lyft det myckna matchandet som en riskfaktor i dagens fotboll.
Edit: Efter lunch på tisdagen skickade Erling Haaland ut ett ”grattis” till Rodri på Instagram. På spanska. Alltid nåt.